LÖVHOLMEN lövgrodan, Hyla arbo'rea, som är utbredd över Europa och Asien och i Sverige finnes i s. och ö. Skåne, blir 4 cm. lång och är ovan grön, på undersidan vitgul med en svart strimma längs kroppssidorna. Den leker om våren i vatten och håller om sommaren till i lövverket på träd och buskar, hoppande med långa språng från blad till blad på jakt efter insekter. H.B-n. Lövholmen, slipersfaktori i Piteå (se d.o.). Lövhyddofesten (hebr. suckoth), judisk högtid, under biblisk tid vallfarts- och skördefest, firas i 7 dagar, från den 14 i mån. tischri (se d.o.) om aftonen t.o.m den 21, därav dagarna 3—6 mindre strängt. Under 1. bodde man i tillfälliga lövhyddor, och vid gudstjänsten kringburos frukter av èthrog (se d.o.) och sammanflätade kvistar av palm, myrten och vattenpil (jfr 3 Mos. 23:34—43). Sjunde dagen kallas även Hoschana (Hosianna) rabba, efter en bön, som då läses. I diasporan tillkom en 8:e dag, slutfesten (schemini azereth) el. Tora-festen (simchath thorah), då vid gudstjänsten läsningen av de 5 Moseböckerna fullbordas. C.V.J. Lövjerska, särsk. i dial., i riksspråket nu blott litterärt: signerska, klok gumma, trollkvinna; urspr. tillrederska av läkemedel (jfr isl. lyf, läkemedel, trolldom); sedan i anslutning till äldre katekeser också i betydelsen av övernaturligt kvinnligt väsen, skogsrå o.d., ofta folk-etymologiskt förknippat med sv. löv (jfr sv. dial. löviska och lövhäxa). — Litt.: G. Granberg, ”Lövjerskor” (i ”Budkavlen”, 1932) E.H. Lövkoja, trädgårdsväxt, omfattande olika kulturformer av Matthi'ola inca'na (Cheira'n-thus a'nnuus) av fam. korsblommiga. Huvudarten, som förekommer i Medelhavsländerna, är en örtartad el. halvt vedartad, en- till flerårig växt med enkel el. svagt grenig stam, smala och helbräddade, vanl. grågröna blad och starkt välluktande, ofta fyllda blommor, vanligen av röd el. vit färg. S o m m a r-1. kallar man de typer, som efter sådd på våren blomma under sommaren. För odling på rabatter använder man helst remonterande former med lägre växtsätt, till snitt däremot höga s.k. e x c e 1 s i o r-1. med stora, långskaftade blomställningar. H ö s t-1. hinna ej blomma förr än på senhösten och odlas därför helst i växthus el. boningsrum. V i n-t e r-1. blomma först omkr. 1 år efter sådden och passa bäst för odling i svala växthus över vintern. Hit höra N i z z a-1., en för odling i växthus ofta använd, högvuxen, rikt förgrenad typ. C.G.D. Lövland, Jörgen Gundersen, norsk politiker (1848—1922). Bondson från Evje, var L. redan före 20-årsåldern verksam som lärare och journalist 1866—78 och 1884—97 i Kristian- sand, där han tidigt nådde en betrodd ställning som kommunalman, politiker och publicist. I Stortinget, som han tillhörde 1886— 88, 1892—97, en kort tid 1898 och 1913—15, anslöt han sig till den s.k. ”rena vänstern” och var 1892— 97 president i Odels-tinget, 1913—15 i Stortinget. Bland de norska politikerna var L. kanske den, som främst ivrade för [-kommunikationsvä-] {+kommunikationsvä-+} sendets modernisering; detta föranledde bl.a. hans kallande till arbetsminister i Steens och Blehrs ministärer (1898—99, resp. 1900—03; 1899—1900 var L. led. av statsrådsavd. i Stockholm). Hans namn är främst knutet till unions-upplösnihgen 1905, då han vid sidan av Chr. Michelsen och C. Berner spelade den ledande rollen för Norges del. Medl. av den sista blandade unionskommittén 1897—98, ingick han n/s 1905 i den Michelsenska samlingsregeringen som statsminister i Stockholm. Redan 27/s s.å. föll det eg. avgörandet av unionens öde, då L. och hans båda statsrådskolleger i Stockholm vägrade fungera, i det att de nekade kontrasig-nera kung Oskars sanktionsvägran rörande det av ett enhälligt storting antagna regeringsför-slaget till lag om norskt konsulatväsen. Ss. delegerad vid förhandlingarna i Karlstad och under tiden till kungavalet i nov. fastslog L. energiskt, att Norge med beslutet om unionens upplösning endast dragit konsekvenserna av de unionella bestämmelserna (riksakten etc.), vilka enl. hans mening konstituerade ett självständigt Norge, förenat i personal-, ej realunion med Sverige; Stortinget borde acceptera överenskommelserna i Karlstad och folket uttala sig för monarkiens bibehållande samt kungaval. 23/ii 1905 blev L. Norges förste utrikesminister, efter att ha fungerat ad interim från 15/e s.å.; frukten av hans arbete blev flera skiljedomsavtal och främst den s.k. integritets-traktaten 2/u 1907, garanterad av England, Frankrike, Ryssland och Tyskland. 28/io s.å. efterträdde L. Michelsen som statsminister med bibehållande av utrikesministerportföljen men avgick redan 18/s 1908 på gr. av splittringen inom vänstern. 1908—10 var han toldskriver, 1910—21 toldkasserer i Oslo. Ss. kyrko- och undervisningsminister i G. Knudsens 2:a ministär 1915—20 genomförde L., den s.k. lands-målsrörelsens främste aktive politiker, en rätt-stavningsreform (1917) samt amtsindelningens — 1103 — — 1104 —