LÖVÖN Löväng på Vessers udde, Bjärka-Säby, Östergötland. Efter ”Sveriges natur”, 1922. kan härstammar delvis från medeltiden, v. delen från 1618; långhuset har stjärnvalv, rikt ornerad predikstol från 1623. På kyrkogården en klockstapel av trä. L. är en av länets bästa jordbrukssocknar. Vid Bjuröklubb finnes fyr, vid Bjurö lotsplats och fiskläge; vid Gumbofjärden Gumboda lastageplats. Kallvikens hamn har en kajlängd av 48 m. vid 3,5 m:s djup. — Pastorat i Västerbottens n. kontrakt, Luleå stift. M.P.;E.W. Löväng, en skogstyp, som står på övergången mellan lövskog och äng. TiL skillnad från lunden, som utgör en tät och skuggrik, av ädla lövträd (ek, ask, alm, lind, lönn m.fl.) bildad skog med högvuxna buskar och särsk. vårblom-mande örter, är 1. ej så tät, att verklig skog uppkommer, utan smärre, parklikt strödda grupper av mera glest stående träd och buskar omväxla med öppna ängsfläckar. Den har ofta uppstått ur lunden genom röjning och blivit en bestående skogstyp på gr. av år efter år återkommande slåtter och betning å ängsom-rådena. I 1., liksom i lunden, ingå ädla lövträd i betydande antal. Ek och ask spela ofta en stor roll, men intet trädslag är i eg. mening dominerande. Buskvegetationen är i regel rikt utvecklad med hassel, olvon, hagtorn, hägg, slån, nyponbuskar, benved, vildkaprifol m.fl. Mellan dessa grupper utbreder sig en ängsmatta av storbladiga, sommarblommande örter med färgstarka blommor och bredbladiga gräs, vilka tillhöra ett flertal arter och tack vare den rikliga myllan, som alstras genom bladfällningen från träd och buskar, nå en i övrigt sällsynt yppighet, ss. skogsnäva, hundkäx, liljekonvalje, orkidéer, hässlebrodd m.fl. Omväxlingen av blomfärger och bladformer är särdeles rik. De frodigaste 1. finnas i trakter på kalkgrund, t.ex. på Öland, Gotland och Kinnekulle. I Norrland, där ädla lövträd i allm. saknas, uppträda 1. utefter älvar och bäckar. I s. Sveriges bördigaste trakter, där de fordom utgjort en dominerande vegetationstyp, ha de i stor utsträckning fått lämna rum för åker och äng. I andra fall ha 1. försvunnit på gr. av invandring av bok och gran, som förkvävt de ädla lövträden. — Litt.: H. Hesselman, ”Zur Kenntniss des Pflanzenlebens schwedischer Laubwiesen” (i ”Botanisches Centralblatt”, Beih., 1904), ”Svenska 1.” (i ”Skogsvårdsför:s tidskr.”, 1905); A. Palmgren, ”Studier öfver l.-områdena på Åland” (i ”Acta Societatis pro fauna et flora fennica”, 42, 1917); R. Sterner,”Ölands växtvärld” (1926). O.Gz. Lövön, samhälle i Holmsunds s:n, Västerbottens län; o. 1,900 inv. L. ligger invid Djupvikens municipalsamhälle och Sandviks ångsågs-a.-b:s område samt bebos huvudsaki. av sågverksarbetare. M.P. — 1109 — — 1110 —