MACCUS är ”Principles of political economy” (1825; 7 ed. 1886). ~ T.E-r. Maccus, romersk lustspelsmask, se A t e 1-1 a n e r. Macdonald [makdå'nald], skotsk klan, se G 1 e n c o e. Macdonald [makdå'nald], Jacques Étienne Joseph Alexandre, sedermera hertig av T a r e n t, fransk krigare (1765—1840), härstammade från en skotsk jakobitfamilj, löjtnant i holländsk tjänst 1785, övergick sedan i fransk, slöt sig till revolutionen och blev adjutant hos Dumouriez. Generalmajor 1795, deltog han s.å. i erövringen av Holland, blev generallöjtnant 1796, guvernör i Rom 1798, kommenderade 1799 i Neapel, därpå i n. Italien och Schweiz. En tid i onåd för sitt försvar av Moreau, blev han 1809 Eugène Beauharnais’ militäre rådgivare och vann vid Wagram marskalksstaven och hertigtiteln. M. utmärkte sig därpå i Spanien och Ryssland, blev 1813 slagen vid Katzbach av Blücher men vann ny berömmelse under 1814 års fälttåg. Pär av Frankrike s.å., förblev M. sedan Ludvig XVIII trogen. M. var en duglig krigare och allmänt aktad för sin ädla karaktär. P.S. Macdonald [makdå'nald], Sir John Alexander, kanadensisk politiker (1815—91), f. i Skottland, emigrerade med sina föräldrar 1820 till Canada, blev advokat där 1836, deltog i det politiska livet och arbetade särsk. för ska pandet av en konfederation mellan Storbritanniens nordamerikanska kolonier. Från 1800-talets mitt var han denna tankes främste målsman och en av ledarna för det liberalkonservativa partiet; ss. premierminister i kolonien övre Canada sedan 1857 spelade han en ledande roll vid de konferenser, som ledde till bildandet av Dominion of Canada och var 1867—73 dess förste premiärminister, senare från 1878 till sin död åter ministärens chef. M. arbetade för Canadas nära anslutning till England och för ett protektionistiskt tullsystem. — Litt.; Biogr. av G. R. Parkin (1907). B. Macdonald [makdå'nøld], James W i 1-s o n Alexander, nordamerikansk bildhuggare (1824—91), elev av MacDowell, från 1849 bosatt i New York, även verksam som målare och konstskribent. Huvudarbeten: byst av Th. Bewton (1854), general N. Lyons kolossalstaty (1878) m.fl. G.S. MacDonald [makdå'nald], James Ram-s a y, engelsk politiker (f. 1866), härstammar från ett arbetarhem i det lilla fiskeläget Lossiemouth. Efter trägna självstudier kom han in på tidn.-mannabanan. 1894 gick han in i Inde-pendent labour party, och följ, år kandiderade han till underhuset för South-hampton; först 1906 vann han inträde som representant för Leicester. En rad långväga resor hade då fyllt de luckor, som en otillfredsställande skolbildning givit hans utrustning. Hans första politiska uppgift var att intressera de engelska fackföreningarna och därigenom den engelska arbetarklassen för politiskt arbete. Så grundades arbetarpartiet (Labour party) 1900, icke minst på gr. av M:s energi. 1911 blev M. ledare för sitt parti i underhuset. Då större delen av partiets parlamentsmedl. understödde Englands deltagande i kriget, trots M:s kritik, lämnade han emellertid 1914 ledarskapet, liksom han förut hade avböjt inviter att inträda i ministären. Efter ententens seger kunde M varken 1918 el. 1921 vinna en plats i underhuset; först 1922 lyckades han härutinnan. Gentemot kommunistiska tendenser att beträda våldets vägar kämpade han med talang och energi för den demokratiska parlamentarismens metoder. Så stor var också hans auktoritet, att han omedelbart efter inträdet i underhuset blev sitt partis ledare där. Valen 1923 ökade partiets styrka (från 140 till 192 mandat i underhuset), och med arbetarpartiets och fackföreningskon-gressens medgivande deklarerade M. partiets villighet att övertaga regeringsansvaret. Under det liberala partiets medverkan fälldes den konservativa regeringen, och 24/i 1924 hade M. sin ministär färdig, Englands första socialdemokratiska regering. Utrikespolitikens primat underströk han genom att själv vara på en gång premiär- och utrikesminister. Bl.a. på gr. av det franska ministärskiflet Poincaré—Herriot i maj — 1123 — — 1124 —