MACE saker samt talrika sånger. — Litt.: Biogr. av J. F. Porte (1922). N.B. Mace [mels] (eng.), spira el. scepter, urspr. el*, vapen, ung. ”morgonstjärna”, ett äldre äm-belstecken av metall för högt uppsatta herrar i lingland, motsvarande de ”spiror”, som vid ak ad. ceremonier i Sverige bäras framför rektor. M. är oftast av silver och rikt utstyrd. The mace i engelska underhuset; t.h. detalj av arbetet på skaftet. En sådan tillkommer mayorn i åtskilliga städer m.fl. ämbetsmän. Ryktbarast är underhusets m., omtalad sedan 1400-talet; den nu använda är tillverkad 1649. Vid parlamentets öppnande bäres den av en särsk. funktionär, sergeant-at-arms, in i underhusets rum och placeras på ett bord i salen, där den som en symbol för husets makt kvarliggcr, så länge the speaker intar sin ordf.-plats, och förflyttas endast för att giva bäraren nödig auktoritet vid överbringande av husets befallningar. E.K. Mace [mels], europeisk benämning för den kinesiska enheten chien: 1) räknemynt = Vio tacl a 10 candereen a 10 cash, 2) vikt med samma indelning = 3,7783 gr. N.L.R. Macedo [-se'Öo], José Agostinho de, portugisisk förf, och predikant (1761—1831). M:s obändiga och hätska lynne, som föranledde hans uteslutande ur auguslinorden, bragte honom i strid med klassicitetens representant M. Bocage och f.ö. med alla betydande män i hans land Sålunda är hans cpisk-satiriska dikt ”Os burros” (”Åsnorna”, 1812) ”ett moraliskt och litterärt monstrum” (Theophilo Braga), hans epos ”Gama” (1811; ny uppl. med titel ”0 Oriente”, 1814) ett försök att nedsätta Camöes M:s didaktisk-filosofiska dikter ”Natureza”. "Mcdila^äo” m.m. äro torra, hans satirer ”Car-tas” m.m. mera elaka än kvicka. J.V. Macedo'nien, Macedo'nisk, se M a k e d o n i en, Makedonisk. Maceio [masaiå'], huvudstad i stalen Alagoas. Brasilien, vid Atlanten; 111,723 inv. (1932). Ärkebiskopssäte. M. är stalt i livlig utveckling och har i de centrala delarna prunkande galu-fasader. Utförsel av socker, sprit, bomull, tobak och textilier. Flyghamn. M.P Macera'ta [-ce-]. 1) Prov, i Marche (Markerna), mellersta Italien; 2,773 kvkm.; 277,696 inv. (1931). M. ligger på Romerska Apenninernas n.ö. sluttning med bördigt kustland vid Adriatiska havet. — 2) Huvudstad i M.l), 35 km. s. om Ancona; 26,410 inv. (1931). Biskopssäte. M. har stadsmurar, vackra kyrkor och palats. Univ., grundat 1290, har nu endast jur. fakultet (109 studenter 1930/31). Siden- och pappersindustri. M.P. Maccration [-Jo'u] (till lat. macera' re, uppmjuka, uppblöta), upplösning av t.ex. mjukdelarna omkr. ett skelett genom förruttnelse. Inom kemien är m. detsamma som digeslion (se Diger er a). — Verb: m a c e r e'r a. Wk. Macere'ra, se M a c e r a t i o n. MacGarrah [mokgä'ra], G a t e s, nordamerikansk finansman (f. 1863). Efter att ha innehaft ledande ställningar inom olika bank- och industriföretag var M. 1917—19 chef för New York clearing house och tjänstgjorde därefter som direktör för Federal reserve bank i New York till 1930. M. var 1930—33 styrelseordf. i Internationella regleringsbanken i Basel. T.E-r. MacGill [mogi'1], Patrick, irländsk förf, (f. 1890), vann plötslig litterär berömdhet med krigsskildringen ”On the red horizon” (1916; sv. övers. 1917), som utmärkt återger stämningen under världskrigets första månader; den har intet av den bittra ton, som präglar senare romaner med liknande ämne (av Sassoon m.fl.). M:s övriga arbeten, ss. ”The greal push” (1916; sv. övers. 1917, 4 uppl. 1918) och ”Children ol the Dead End” (1913), äro mindre friska och ursprungliga. Han har även utg. dikter: ”Songs of the Dead End” (1913) och ”Soldier songs” (1916). A.Km. McGovern [magu'van], William M o n t-g o m c r y, engelsk upptäcktsresande (f. 1897), — 1127 — — 1128 —