MACHZEN Politiska omständigheter gjorde, att M. 1512 miste sin syssla: medicéerna återvunno makten och visade sig ej benägna att ta honom i sin tjänst; efter att ha varit misstänkt för intriger, t.o.m. lagd på sträckbänken, drog han sig tillbaka till en av sina lantgårdar 1513. M:s tvungna overksamhet gav åt statskonsten en av dess märkligaste och mest inflytelserika förf.; kort efter sitt avskedande började han en livlig lit- N. Machiavelli. Samtida träsnitt. terär verksamhet. 1513 tillkom det verk, som skulle bli hans mest berömda, ”11 principe” (”Fursten”, tr. 1532), skrivet till en medl. av släkten Medici. Med ledning av sina studier i klassisk litteratur och samtida politik framlägger M. här sina idéer om statsförnuftet. I st.f. den ideella syn på stat och furste, som medeltiden omfattat, för M. fram en nyktert och brutalt realistisk. Fursten skall hänsynslöst hävda sin och statens makt inåt och utåt, i enlighet med vad män som Cesare Borgia och Ferdinand av Aragonien gjort. Vid utförandet av detta program äro de valda utvägarna ej noga; moralen måste uppoffras för statsnyttan. M. låter verket utmynna i en maning att befria fosterlandet, Italien, från främmande förtryck, en passus, vars uppriktighet och verkliga innebörd flitigt diskuterats av hans uttolkare. — Samtidigt arbetade M. på sitt störst anlagda verk, ”Discorsi sopra la prima deca di Tito Livio”, vilket fullbordades först senare. Det är större och allmännare till sin syftning än ”11 principe”, ger uttryck åt samma realistiska uppfattning av statskonsten men lägger icke huvudvikten vid fursten. Sina ofta tidigare framlagda idéer om kriget sammanfattade han 1520 i ”Arte della guerra” (”Krigskonst”), där han, liksom han gjort under sin verksamhet i Florens, starkt framhävde betydelsen av en inhemsk här samt legoknektsystemets faror, samtidigt som han ville sammanfatta krigsvetenskapens huvudteser. Under sina senare år försökte han sig även som historieskrivare på officiellt uppdrag i ”Istorie fiorentini” (”Florentinsk historia”), som icke hör till hans märkligaste verk men innehåller betydande och självständiga partier. — M. sysslade även med rent litterärt förf.-skap och skrev ett antal komedier, bland vilka ”Mandragola” (tr. 1524) är den mest bekanta, väl uppbyggd och kvick, men med en efter nutida begrepp något djärv intrig. M:s läror, särsk. sådana de framlagts i ”11 principe”, kommo att få stort inflytande på de följ. årh:s statsuppfattning och statskonst. De elisabetanska politikerna, kejsar Karl V och Erik XIV av Sverige voro alla hans lärjungar. Hans läror ha även häftigt bekämpats i en rad skrifter, bland vilka Fredrik H:s ”Antimachia-vell” torde vara den mest bekanta. — ”11 principe” har översatts till sv. 1757, 1869 och 1914, ”Mandragola” 1883, ”Istorie fiorentini” 1884. — Litt.: P. Villari, ”La storia de N. M. c de suoi tempi” (3 bd, 1877—82; huvudarbetet; även i engelsk övers.); Fr. Meinecke, ”Idee der Staats-räsön” (1925); F. Ercole, ”La politica di M.” (1926); I. Andersson, ”Erik XIV och M.” (i ”Scandia”, 1931). l.A. Machicoulis [mafikoli'], vertikala skottgluggar i den från krönet å gamla fästningsmurar utkragade bröstmuren (se Befästnings-konst). A.W.G. Machin [mä'kin], John, engelsk matematiker (d. 1751), prof, vid Gresham college i London, känd för sin metod att beräkna talet zr: ” = 4 arctg 1 - arctg T x3 x5 v1 T arctg x=x — + —------— +........(x2< 1) . L 3 5 7 J H-r. Machno', Nestor Ivanovilj, ukrainsk anarkist (f. 1889), urspr. folkskollärare, fängslad för revolutionär verksamhet 1907—17. Befriad 1917, sökte han grunda en ukrainsk ”anarkistisk bondestat” och låg i långvarigt krig mot bolsjcvikmakten (1918—21) men besegrades och flydde 1921 till Västeuropa. M.H-v. Ma-chu, floden Huang-hos översta lopp. Machverk el. m a s c h- (ty. Macluverk, till machen, göra, cg.: hantverksmässigt arbete), fuskverk, slarvigt el. hastigt arbete. Maehzen (arab, machzan, förvaringsplats, jfr Magasin) kallades i Nordafrika först förvaringsrummet för de för kalifens räkning upp — 1133 — — 1134 —