Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Maclean, Rutger (Makeléer)
- Maclean, Sir Donald
- Macleod, Henry Dunning
- Macleod, Fiona
- Macleod, John
- MacLeods manometer el. vakuummeter
- Maclise, Daniel
- MacMahon, Patrice de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MacMAHON
skötsel och skogsvård, upprättade skolor och
fattigvårdsinrättningar o.s.v. Det välstånd, som
småningom kom att prägla Svaneholm, väckte
myndigheternas uppmärksamhet och gav
uppslaget till 1803 års k.f. om enskifte. M. deltog
även livligt i riddarhuspolitiken, var 1789 en
av de adliga oppositionsmän, som arresterades,
1809 en av de mera framskjutna gustavianerna.
— Litt.: J. Hjort, ”Anteckningar om R. M:s
verksamhet å Svaneholm” (i ”Hist. tidskr. för
Skåneland”, 7, 1917—21); C. G. Weibull, ”Skån
ska jordbrukets historia” (1923). C.
Maclean [makleTn], Sir Donald, engelsk
politiker (1864—1932), advokat 1887, medl. av
underhuset 1906—22 och 1929—32, v. talman
1911—18, de oberoende liberalernas ledare i
underhuset 1919—22, undervisningsminister
och medl. av kabinettet 1931—32 i MacDonalds
samlingsregering. Th.
Macleod [maklåu'd], Henry Dunning,
engelsk nationalekonom (1821—1902). M. var
urspr. jurist, blev 1854 direktör för Royal
Bri-tish bank och bedrev därefter ett omfattande
ekonomiskt forskningsarbete, som helt upptog
hans tid, sedan hans bank 1856 gått omkull.
Hans värdefullaste arbete är ”The theory and
practice of banking” (1855; 2 ed., 1902—11).
M. insåg klarare än sina samtida
diskontopolitikens betydelse men överskattade säkerligen
bankernas möjligheter att genom kreditgivning
”skapa” kapital. T.E-r.
Macleod [maklåu'd], F i o n a, pseud. för
engelske förf. William Sharp (se denne).
Macleod [maklau'd], John James Richard,
skotsk fysiolog (f. 1876), 1899 demonstrator i
fysiologi vid London
hospital, 1903 prof, i
Cleveland, Ohio, 1918
i Toronto, sedan 1928
i Aberdeen. M. har
bedrivit
uppmärksammade undersökningar ang.
kolhydratomsättningen,
ang.
andningscent-rum, dykar sjuka
m.m. men är
framförallt känd genom
de arbeten, varigenom
han befordrade F. G. Bantings upptäckt av
insulinet (se d.o.) och för vilka han jämte denne
erhöll Nobelpriset 1923 i fysiologi och
medicin. Bland M:s utg. skrifter märkas
”Diabetes, its pathological physiology” (1913),
”Phy-siology and biochemistry in modern medicine”
(1916; 6 ed. 1930), ”Insulin” (1925; jämte W.
R. Campbell), ”Carbo-hydrale mctabolism and
insulin” (1926). C.
MacLeods manometer [maklåu'ds] el. v
a-k u u m m e t e r, se Manometer.
Maclise [makli's], Daniel, engelsk målare
(1806—70). Bland M:s arbeten märkas
stafflibilder och väggmålningar, mestadels historiska
skildringar, men sin första och största
berömmelse nådde han som porträttör med en rad
litografier, som delvis ulgåvos under titeln
”M. portrait gallery” (1871). G.S.
MacMahon [makmaå'], Marie Edmé P a t r
i-c e Maurice d e, hertig av Magenta, fransk
militär och statsman
(1808—93), officer
vid kav. 1830, överste
och reg.-chef 1845,
brigadgeneral 1849,
divisionsgeneral 1852,
marskalk av
Frankrike 1859. M. deltog
med utmärkelse i
fälttågen i Algeriet,
blev i aug. 1855 chef
för l:a divisionen av
Orientarmén och
stormade med denna
8/s s.å. Malakov, nyckeln till Sevastcpol. Ss.
överbefälhavare i Algeriet nedslog han 1857
kabylupproret, utnämndes vid krigsutbrottet
1859 till chef för 2:a armékåren och bidrog i
väsentlig mån till segern vid Magenta 4/e s.å.
M. var 1864—70 generalguvernör i Algeriet och
blev vid krigsutbrottet aug. 1870 chef för l:a
armékåren. Efter nederlaget vid Wörth 6/s s.å.
befälhavare över Chalonsarmén, sårades han Vs
vid Sedan, avlämnade befälet till Ducrot och
besparades förödmjukelsen att underteckna
kapitulationen men följde armén i tysk fångenskap.
Med Versaillesarmén nedslog han i maj 1871
kommunupproret i Paris. — Efter Thiers’ avgång
24/s 1873 lyckades den monarkistiska
majoriteten i nationalförsamlingen förmå M. att åtaga
sig uppdraget som provisorisk president; 19/u
s.å. utvidgades det att gälla 7 år (le septennat).
M. uppdrog regeringen först åt hertigen av
Broglie, senare åt general de Cissey. Sedan den
nya konstitutionen antagits 21/a 1875, kallade
han Buffet till konseljpresident och — sedan
valen givit en republikansk majoritet — 1876
Dufaure samt därefter J. Simon. 18/s 1877
avskedade han den senare, gjorde hertigen av
Broglie till konseljpresident och lät denne
genom senaten upplösa deputeradekammaren.
Under Gambettas ledning konsoliderades
republikanerna, som efter nyvalen i okt. återkommo
med säker majoritet. Av Gambelta ställd i
valet att se soumettre ou se démcttre
(underkasta sig el. avgå), såg M. efter ett fåfängt
försök alt regera med en ulom-parlamenlarisk
— 1145 —
— 1146 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 15 20:58:05 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-17/0673.html