MacMAHON skötsel och skogsvård, upprättade skolor och fattigvårdsinrättningar o.s.v. Det välstånd, som småningom kom att prägla Svaneholm, väckte myndigheternas uppmärksamhet och gav uppslaget till 1803 års k.f. om enskifte. M. deltog även livligt i riddarhuspolitiken, var 1789 en av de adliga oppositionsmän, som arresterades, 1809 en av de mera framskjutna gustavianerna. — Litt.: J. Hjort, ”Anteckningar om R. M:s verksamhet å Svaneholm” (i ”Hist. tidskr. för Skåneland”, 7, 1917—21); C. G. Weibull, ”Skån ska jordbrukets historia” (1923). C. Maclean [makleTn], Sir Donald, engelsk politiker (1864—1932), advokat 1887, medl. av underhuset 1906—22 och 1929—32, v. talman 1911—18, de oberoende liberalernas ledare i underhuset 1919—22, undervisningsminister och medl. av kabinettet 1931—32 i MacDonalds samlingsregering. Th. Macleod [maklåu'd], Henry Dunning, engelsk nationalekonom (1821—1902). M. var urspr. jurist, blev 1854 direktör för Royal Bri-tish bank och bedrev därefter ett omfattande ekonomiskt forskningsarbete, som helt upptog hans tid, sedan hans bank 1856 gått omkull. Hans värdefullaste arbete är ”The theory and practice of banking” (1855; 2 ed., 1902—11). M. insåg klarare än sina samtida diskontopolitikens betydelse men överskattade säkerligen bankernas möjligheter att genom kreditgivning ”skapa” kapital. T.E-r. Macleod [maklåu'd], F i o n a, pseud. för engelske förf. William Sharp (se denne). Macleod [maklau'd], John James Richard, skotsk fysiolog (f. 1876), 1899 demonstrator i fysiologi vid London hospital, 1903 prof, i Cleveland, Ohio, 1918 i Toronto, sedan 1928 i Aberdeen. M. har bedrivit uppmärksammade undersökningar ang. kolhydratomsättningen, ang. andningscent-rum, dykar sjuka m.m. men är framförallt känd genom de arbeten, varigenom han befordrade F. G. Bantings upptäckt av insulinet (se d.o.) och för vilka han jämte denne erhöll Nobelpriset 1923 i fysiologi och medicin. Bland M:s utg. skrifter märkas ”Diabetes, its pathological physiology” (1913), ”Phy-siology and biochemistry in modern medicine” (1916; 6 ed. 1930), ”Insulin” (1925; jämte W. R. Campbell), ”Carbo-hydrale mctabolism and insulin” (1926). C. MacLeods manometer [maklåu'ds] el. v a-k u u m m e t e r, se Manometer. Maclise [makli's], Daniel, engelsk målare (1806—70). Bland M:s arbeten märkas stafflibilder och väggmålningar, mestadels historiska skildringar, men sin första och största berömmelse nådde han som porträttör med en rad litografier, som delvis ulgåvos under titeln ”M. portrait gallery” (1871). G.S. MacMahon [makmaå'], Marie Edmé P a t r i-c e Maurice d e, hertig av Magenta, fransk militär och statsman (1808—93), officer vid kav. 1830, överste och reg.-chef 1845, brigadgeneral 1849, divisionsgeneral 1852, marskalk av Frankrike 1859. M. deltog med utmärkelse i fälttågen i Algeriet, blev i aug. 1855 chef för l:a divisionen av Orientarmén och stormade med denna 8/s s.å. Malakov, nyckeln till Sevastcpol. Ss. överbefälhavare i Algeriet nedslog han 1857 kabylupproret, utnämndes vid krigsutbrottet 1859 till chef för 2:a armékåren och bidrog i väsentlig mån till segern vid Magenta 4/e s.å. M. var 1864—70 generalguvernör i Algeriet och blev vid krigsutbrottet aug. 1870 chef för l:a armékåren. Efter nederlaget vid Wörth 6/s s.å. befälhavare över Chalonsarmén, sårades han Vs vid Sedan, avlämnade befälet till Ducrot och besparades förödmjukelsen att underteckna kapitulationen men följde armén i tysk fångenskap. Med Versaillesarmén nedslog han i maj 1871 kommunupproret i Paris. — Efter Thiers’ avgång 24/s 1873 lyckades den monarkistiska majoriteten i nationalförsamlingen förmå M. att åtaga sig uppdraget som provisorisk president; 19/u s.å. utvidgades det att gälla 7 år (le septennat). M. uppdrog regeringen först åt hertigen av Broglie, senare åt general de Cissey. Sedan den nya konstitutionen antagits 21/a 1875, kallade han Buffet till konseljpresident och — sedan valen givit en republikansk majoritet — 1876 Dufaure samt därefter J. Simon. 18/s 1877 avskedade han den senare, gjorde hertigen av Broglie till konseljpresident och lät denne genom senaten upplösa deputeradekammaren. Under Gambettas ledning konsoliderades republikanerna, som efter nyvalen i okt. återkommo med säker majoritet. Av Gambelta ställd i valet att se soumettre ou se démcttre (underkasta sig el. avgå), såg M. efter ett fåfängt försök alt regera med en ulom-parlamenlarisk — 1145 — — 1146 —