MACRURIDÆ ett prosaepos i 6 böcker, ocn 1763 ”Temora” i 8 böcker. Den samlade uppl., ”The poems of Ossian”, utkom 1765 och väckte oerhörd entusiasm överallt i Europa, varvid den väsentligt bidrog till att väcka intresse för folkdiktningen. M. hade näml, uttryckligen förklarat, att samtliga Ossianssångerna voro trogna, ja, rent av ordagranna övers, av forntidsdikter från 200-talet av barden Ossian (se denne). Snart spordes dock tvivel på äktheten, och Samuel Johnson förklarade, att M. blott funnit fragment, som han använt för egna poetiska fantasier. Detta kom ganska nära sanningen, ty ehuru en rik (och numera väl in samlad) gælisk balladdiktning om Finn-cykelns hjältar fanns och M. ägde värdefulla balladma-nuskript, hade han härur hämtat blott uppslag och stämningar, ofta blott namn och även dessa missuppfattade (jfr Fingal). Ossianssångerna äro helt diktade av M. själv, i det han även i de mycket få fall, då en folklig dikt kan utpekas ss. hans förebild, behandlat innehållet med den suveränaste frihet. Då gæliska språket på den tiden var så gott som okänt för Skottlands och Englands bildade kretsar, kunde dock ingen kontrollera saken. Den engelska kritiken uppfattades i Skottland ss. dikterad av avund, och man begärde, att originalen skulle offentliggöras för att få bort misstankarna. Då M. förklarade sig ej ha råd att trycka dem, gjordes en ny penninginsamling åt honom (1,200 p.st.). Då han ej vågade avslöja fiktionen och ej kunde trycka de verkliga ballader, som han ägde men ej begagnat, måste han själv översätta sina sånger till gælisk vers, okunnig i gæliska som han var. Med stor möda översatte han 8 dikter till den mest otympliga gæliska utan böjningsändelser, utan den karakteristiska gæliska syntaxen, och i st.f. att använda det i Irlands och Skottlands samtliga Ossian-ballader använda versmåttet uppfann han själv ett versmått för ändamålet. Då övers, efter hans död trycktes 1807, fick man sålunda det definitiva beviset för M:s förf.-skap till dikterna. Om verket sålunda måste betecknas som en förfalskning, råder dock intet tvivel om att M. själv var en stor diktare. Han lyckades anslå en ton, som väckte livlig beundran och anklang även hos de främsta ur hans samtid, och hans inflytande på Europas poesi kan ej överskattas. Efter utgivningen av sångerna ägnade han sig åt politiken, dnne-hade flera inbringande befallningar och var underhusled. 1790—96. På egen bekostnad blev han begraven i Westminster abbey bland Englands förnämsta skalder. — Litt.: B. Saunders, ”Life and letters of J. M.” (1895; 2 ed. 1906); A. Smart, ”J. M.” (1905); R. Th. Christiansen, ”M:s Ossian og folkediktningen” (i ”Edda”, 25, 1926). v.S-w. Macqua'rieöarna, subantarktiska, av diabas uppbyggda öar i Stilla havet, o. 1,000 km. s.v. om Nya Zeeland, på 54°49' s.br., 159°49' ö.lgd; 440 kvkm. M. äro svårtillgängliga (mer än 400 m.ö.h.) och sakna bofast befolkning men besökas av säljägare. Huvudön är 348 kvkm. M. lyda under Tasmanien. M.P. Macrauche'nia, se Hovdjur, sp. 369. Macready [makrVdi], William Charles, engelsk skådespelare och teaterledare (1793— 1873). M. spelade från 1810 i landsorten och från 1816 i London, där fean omväxlande på Covent garden- och Drury lane-teatrarna, vilka han senare under olika perioder också ledde, till 1851 framträdde ss. en överlägsen, mot romantikens överdrifter kritisk tolk av Shake-speares stora karaktärer, bl.a. Hamlet, Corio-lanus, Kung Lear, Macbeth, Othello, Prospero i ”Stormen”, Leonles i ”En vintersaga”, Kung Johan, Richard III, kardinal Wolsey i ”Henrik VIII” och Shylock i ”Köpmannen i Venedig”. M:s ”Reminiscences” utkommo 1875. G.K-g. Macri'nus, Marcus Opellius, romersk kejsare (d. 218), tillhörde riddarnas klass, lät 217 ss. pretorianprefekt döda kejsar Caracalla och utropa sig själv till kejsare men föll redan 218 offer för ett soldatuppror. B. Macro'bius, Ambrosius Theodosius, latinsk förf. (o. 400 e.Kr.), vars huvudarbete, ”Saturnalia”, innehållande bordssamtal vid Sa-turnusfesten om allehanda lärda ämnen (huvudtema: Vergilius), till största delen finnes i behåll. Av hans hand äga vi dessutom en fullst. bevarad kommentar till Ciceros ”Somnium Sci-pionis” (tillsammans med ”Saturnalia” utg. av F. Eyssenhardt, 2 ed. 1893) samt brottstycken av ett språkvetenskapligt arbete om verbet i latinet och grekiskan. H.Sj. Macrochlo'a, stundom använt släktnamn för Stipa tenaci'ssima, espartogräs (jfr A 1 f a-g r ä s och Stipa). Macrocy'stis, ett släkte brunalger (se d.o.). Macrolepido'ptera, storfiärilar, se F i ä r i-1 a r, sp. 691. Macrople'ctrum, växtsläkte, se A n g r e c u m. Macropo'didæ, fam. kängurudjur (se d.o.). Macropodi'næ, undcrfam. känguruer (se d.o.). Macro'podus, fisksläkte, se M a k r o p o d e r, Ma'cropns, ett släkte känguruer (se d.o.). MacroscelFdes, ett släkte snabelmöss(se d.o.). Macrotbe'rium, utdött däggdjurssläkte, se Chalicotheriidae. Macrotbyla'cia, fjärilsläkte, se G r ä s u 1 v. Macru'ridæ, fiskfam., se Långstjärt-fiskar. — 1149 — — 1150 —