MADAGASKAR landet, ö. kusten sammanfaller med en brottlinje, längs vilken området i ö. sjunkit. Själva kustbältet är smalt, och innanför reser sig en gammal, av gnejs och glimmerskiffer uppbyggd platå, som intar 2/s av öns bredd och är genomsatt av granit och yngre eruptiv, ss. basalt och trakyt. Platåns yta är ett gammalt peneplan, genomskuret av recenta floddalar. I v. begränsas det av ett tafelland, sammansatt av nästan horisontellt liggande kritsandsten och jurakalk. Dess yta sluttar långsamt mot v. kusten. I ö., där den är högst, når den 700— 800 m. Här skiljes tafellandet från det stora ö. massivet genom en brottlinje, längs vilken det senares kant reser sig som en mot v. vettande, flera 100 m. hög vägg, Bongo-Lava. Den stora kristalliniska platåns ö. rand ligger 1,200 —2,000 m.ö.h. Från denna, som även är öns huvudvattendelare, sluttar ylan långsamt mot v. Den är genom tvärställda sänkor uppdelad i 3 mindre platåer, över den n. reser sig M:s högsta lopp, trakytvulkanen Tsaratanana (2,880 m.). Den mellersta är nästan överallt mera än 1,500 m. hög och på alla sidor omgiven av branta väggar, utför vilka floderna ofta kasta sig med ståtliga vattenfall. Mitt på högslätten reser sig Ankaratra-vulkanen till 2,607 m. Den s. platån når 2,000 m. — Klimatet mildras i det inre av den stora höjden ö.h. Tamatave på ö. kusten har en medellemp. för juli av 20,2°, för febr, (varmast) av 27°. Tananarive (1,400 m.ö.h.) har 12,«° och 19,5°. Under vintern blåser s.ö. passaden; under sommaren avlänkas den till en ö. vind, i n. t.o.m. till n.ö. vind. ö. kusten har därför 2,000—4,000 mm. årl. nederbörd, jämnt fördelad över hela året. Det inre höglandet har 1,000—2,000 mm. pr år, men nederbörd blott under sommaren; den heta v. och n.v. kusten saknar likaledes vinternederbörd och uppvisar blott 500—1,500 mm. årlig regnmängd, medan slutl. s.v. kusten har mindre än 500 mm. — Den tropiska regnskogen täckte urspr. öns hela ö. och n. sluttningar. Stora arealer äro ännu kvar av dessa skogar, men flerstädes äro de skövlade och ersatta med en sekundär buskskog, savoka, i vilken de höga skogsträden saknas, men där i stället Ra-vena'la madagascare'nsis och bambu dominera. Det inre höglandet är täckt av savann, här och där avbruten av skogsdungar, som visa, att skogen här en gång haft större utsträckning. V. kusten har torr trädsavann med vinterkala träd. Bland de störsla är baobab-trädet, varav det finns flera arter (Adanso'nia digita'ta, madagascare'nsis, Za och Grandidie'-ri). Den torra s.v. delen präglas av buskstäpp. — Djurvärlden på M., som bildar en underregion av Madagassiska regionen, är rikast i öns Uppslagsbok. XVII___1153 ___ 37 v. och ö. delar och betydligt fattigare i landets centralare del. För M., vars fauna hyser ett stort antal endemiska arter, äro halvaporna särsk. karakteristiska och rikt representerade (fingerdjur, makis, indris m.fl.). övriga däggdjursordn. äro sparsamt företrädda. Av rovdjur finnas blott några få endemiska zibet-djur och manguster, bland vilka märkes M:s största rovdjur, fossan (Cryptopro'cta), av in-sektälarna de endemiska tanrekerna (fam. Cente'tidæ) och en sannolikt införd näbbmus. Fladdermöss äro talrika. Av de i Afrika så talrika hovdjuren finnes blott ett penselsvin, under det flodhästen, som i sen tid invandrat, dött ut. Även fåglarna, som i färgprakt ej kunna mäta sig med fastlandets, uppvisa många endemiska arter, bland vilka de nu utdöda strutsarna av fam. Aepyorni'thidæ voro de egendomligaste. Bland kräldjuren märkas 2 krokodiler, ett 40-tal kameleonter, talrika geckoödlor och många ormar, dock ingen giftig. Groddjuren äro rikt företrädda, stjärtgroddjur saknas. — Av M:s inv. äro 26,208 vita. De övriga, malagas-ser äro av rätt olikartad karaktär. Många tillhöra en rent negroid typ, ss. sakalaverna i v. och betsimaraka i ö. Centrum av ön bebos däremot av folk av mongoloid el. malajisk ras, som anses ha invandrat från de Ostindiska öarna, möjl. Java. Huvudfolket är antimerina el. hova (se d.o.), som till ett antal av över 900,000 bebo landskapen omkr. huvudstaden. Åkerbruk är huvudnäring i ö. och de angränsande delarna av det inre. Riset är den viktigaste kulturväxten, odlat över hela ön, på ö. sluttningarna t.o.m. utan konstbevattning. Även majs och maniok odlas allmänt. Européerna ha infört ett stort antal nya kulturväxter, särsk. på den centrala högslätten, som på gr. av sitt svalare klimat bäst lämpar sig för europeisk kolonisation. Här odlas framförallt apelsiner, kaffe och vanilj. I n. odlas bananer och mango. Savannerna i det inre och på v. kusten äro särsk. lämpade för boskapsskötsel. Det viktigaste husdjuret är här zebun. På de torra stäpperna i s. håller man getter och fettsvansfår. Skogarna beräknas täcka 100,000 kvkm. och lämna ebenholts, palisander, byggnadstimmer och järnvägssyllar. De kristalliniska bergarterna innehålla fyndigheter av guld, silver, koppar, bly, nickel, järn. I de sedimentära formationerna finnas stenkol, mineraloljor och fosfat. De stora mineraltillgångarna ligga ännu mestadels outnytljade. Importens totalvärde uppgick 1931 till 73,7 mill. gkr., exportens till 52,6 mill. De viktigaste exportartiklarna voro kaffe (10,4 mill.), fruset kött (4,2 mill.), rafiapalmens fibrer (4,7 mill.), bönor (3,7 mill.), råa hudar (3,« mill.) och va- — 1154 —