MADAGASSISKA REGIONEN nilj (2,8 milL). Järnvägsnätet hade 1930 en längd av 689 km. Den viktigaste linjen förenar huvudstaden med dess hamnstad Tamatave (63,924 inv.). ,— Litt.: W. Kaudern, ”På M.” (1913); A. Dandouau, ”Géographie de M.” (1922); H. Paulin, ”M.” (1925); Duc de Nemours, ”M. et ses richesses” (1930). J.F.;H.B-n. Historia. Den indonesiska kolonisationen av M. ligger före den historiska tidens begynnelse; vi vela om den knappast annat än att hova (se d.o.) representera det senaste invandringsskik-tet, trol. från 1300-talet. Fr.o.m. 900-talet börjar en arabisk kolonisation av vissa kusttrakter av ön (arab. Djazirat al-kumr, ”Månön”). Den europeiska upptäckten ägde trol. rum 1500 genom portugisen Diogo Diaz, men först mot slutet av 1500-talet förekommo spridda misslyckade kolonisationsförsök av holländare. 1642 proklamerade Ludvig XIII M. ss. fransk besittning, men någon eg. fransk kolonisation följde först 1882. M:s inre historia under 1600—1700-talen behärskas av sakalava-expansionen och under årh:s senare hälft av hovas reaktion mot saka-lavaväldet; denna ledde 1810 till grundandet av det stora hovaväldet genom Ra da ma I (1810 —28), en gynnare av den europeiska civilisationen. Reaktionen kom i våldsam form under efterträdaren, drottning Ranavalona 1(1828 —61). Med Ranavalona II (1868—83), som själv övergick till kristendomen (1869), inleddes den definitiva europeiseringen. Hon efterträddes av Ranavalona III (1883—97). 1882 (jfr ovan) började Frankrike ånyo göra anspråk gällande, 1885 tvangs Ranavalona att erkänna dess protektorat och att mottaga en fransk resident i huvudstaden. Den våldsamma inhemska reaktionen ledde 1894 till öppen brytning med Frankrike. Franska trupper besatte efter hand utan synnerligt motstånd hela ön. 1895 ingick drottningen fred, och M. blev en fransk skyddsstat. Ett uppror 1896 ledde slutl. till att Frankrike s.å. förklarade M. ss. fransk koloni och 1897 avsatte drottning Ranavalona. General Galliéni (se denne), som kuvat reaktionen, blev M:s förste franske generalguvernör. Det franska väldet har sedan dess ytterligare be-fästats; ett betydande civilisatoriskt arbete har, trots de oerhörda kostnader, kolonien åsamkat Frankrike, utförts av fransmännen. C.F. Författning. M. styres av den franske generalguvernören, som sorterar direkt under den franske kolonialministern. Vid sin sida har generalguvernören ett administrativt råd. Landet är indelat i 22 prov, och dessa i 76 distrikt, samtliga styrda av infödda ämbetsmän. De inföddas medverkan i styrelsen har i görligaste mån tagits i bruk. Fransk lag gäller, utom i mål mellan infödingar, då inhemsk sedvanerätt tillämpas. De infödda ha en viss delaktighet även i rättskipningen. C.F. Madaga'ssiska regionen, en djurgeografisk region, omfattande Madagaskar jämte ögrupperna Maskarenerna, Komorerna, Amiranterna och Seychellerna, som vanl. uppfattats ss. en underregion av Etiopiska regionen (se d.o.) men snarare bör betraktas ss. en särsk. region. Området, som sedan miocen saknat landförbindelse med Afrika, hyser en säregen och ganska ålderdomlig fauna med ett stort antal till området helt inskränkta, endemiska, arter. Halvaporna ha inom regionen sin största utbredning och utgöra nästan hälften av samtliga däggdjur. Av övriga däggdjur märkas de endemiska tanrekarna (fam. Cente'tidæ), som slå den västindiska Solenodon nära, några gna-gare, ett fåtal endemiska rovdjur (zibetdjur och manguster) samt ett flertal fladdermöss. Apor, anliloper och övriga för etiopiska regionen karakteristiska arter saknas. Även fågelfaunan saknar många afrikanska fam., i vars ställe ett stort antal endemiska arter uppträda. Egendomligast bland dessa äro de nu utdöda strutsarna av fam. Aepyorni'thidce samt dront-fåglarna från Maskarenerna. Faunan är rikast på Madagaskar, betydligt fattigare på ögrupperna. På Seychellerna, där jättesköldpaddorna, Testu'do elephanti'na, ännu leva kvar, saknas således däggdjur, och på Komorerna representeras dessa av en halvapa och ett zibetdjur. H.B-n. Mada'ma Butterfly [bi/taflal], tragisk opera i 3 akter av G. Puccini med libretto av L. Illica och G. Giacosa. Till grund för handlingen ligger en japansk berättelse av J. L. Long. Operan, som först förelåg i 2 akter, omarbetades till 3-aktsopera och gavs med stor framgång i Brescia 1904, i Stockholm (”Madame Butterfly”) 1908. N.B. Madame [mada'm] (fra., plur. mesdames- eg.: min fru; jfr Da me), fru, i fra. titel och tilltalsord till gifta kvinnor, äldre damer, nunnor; förr blott om el. till adlig fru. Vid franska hovet brukades under 1’ancien régime M. jämte dopnamn om el. till konungens och dauphins döttrar; M. utan följ, namn betecknade drottningen, dauphine och kungens äldste brors (”Monsieur”) gemål; jfr D a m e. Napoleon I tilldelade sin mor titeln M. mère. — I sv. under 1600-talet och början av 1700-talet var M. som titel ung. likställt med fru. Köpmanshuslrurna, som ”en tid förut med heder hette kära Mor”, fingo enl. Dalins ”Argus” ”aiterationer”, om de inte blevo ”hälsade för Fruer el. Madamer”. I slutet av 1700-talet och ännu mer under 1800-talets senare hälft började titeln ratas även i den borgerliga medelklassen, dock inom — 1155 — — 1156 —