MADRAS Madras, efter staden M., urspr. ett glest orientaliskt, mönstrat gastyg för schalar, klänningar o.s.v., numera ett gardin- och draperityg i gas- el. gles tuskaftvävnad, mönstrad i grövre inslagsgarn. Dessa inslagstrådar avskäras maskinellt på de ställen, där intet mönster skall vara och där således den glesa bottnen framträder. M.-gardiner äro mycket vanliga i nutida heminredning och vävas oftast i suddiga färger och i mönster, som på ett tarvligt sätt imitera dyrbarare stoffer. /. Ma'drasa (arab.), m e d r e s e, skola, kallas de vid moskéerna i de större städerna upprättade högsk., i vilka undervisning meddelades i den muhammedanska vetenskapens samtliga ämnen. Den första m. upprättades i Bagdad 993. De mest berömda voro de i Bagdad, Damaskus, Cördoba, Toledo och Kairo. Numera är en m. enbart teologisk-juridisk högsk. Den förnämsta är al-Azhar (se d.o.) i Kairo. G.O-r. Madra'ss (ytterst från arab.), en med väv överklädd och med tagel el. annan fyllnad täml. hårt stoppad underlagsdyna i bädden. M. är alltid i motsats till den lösa bolstern på regelbundna ställen genomfästad med noppor. Om bruket av m., som småningom ersatte den löst i bädden bredda sänghalmen, se B ä d d. I. Madrasstaterna, se Madras 1). Madrazo [-Öra'på], spansk konstnärsfamilj. José de M. (M. y A g u d o; 1781—1859), utbildade sig i klassicistisk riktning, bl.a. hos David i Paris, blev ”kammarmålare” hos Ferdinand VII, vars ryttarbild av M. finnes i Pra-domuseet, blev också detta museums chef och publicerade dess tavlor (1826—37); utförde som målare historiebilder jämte porträtt. — Hans son Federico de M. (M. y K u n t z; 1815— 94) var elev hos Ingres och blev en berömd porträttmålare; efterträdde fadern i hans båda befattningar. — Dennes son Raimondo de M (M. y Garreta; 1841—1920) verkade mestadels i Paris, där han målade porträtt och genrestycken. E.W. Madrepora'ria, grupp av underordn. Hcxac-tinia'ria av koralldjur, i byggnad huvudsaki. öveiensstämmande med de eg. havsanemonerna (se bild vid K o r a 11 d j u r, sp. 1,062) men med ett kalkskelett bildat genom veckningar av fotplattans ektoderm, varigenom bl.a. mellan vart mesenterium ett kalkseptum uppstått. Alltefter skelettets utseende urskiljer man por-, svamp-, stjärn- och ögonkoraller (se pl. bd 15, sp. 1,064). M. bilda vanl. kolonier (se Korallrev). Fossila m. äro kända ända från triasperioden, i äldre lager ersatta av rugoser (se d.o.). O.C-n. Madrepo'rskiva kallas hos tagghudingarna den av porer genomborrade, än oralt, än abo- ralt liggande platta, som förbinder vattenkärl-systemet med det yttre mediet. Hos sjökorvar mynnar den i regel ej på kroppsytan utan i kroppshålan. O.C-n. Madresläktet, växtsläktet Aspe'rula (se d.o.). Madri'd |spa. uttal maörfö], Spaniens huvudstad och dess näst största stad; 896,511 inv. (1931). M. är beläget nästan fullst. i Spaniens medelpunkt, på den ödsliga nykastiliska högslätten 655 m.ö.h. vid den lilla floden Man-zanares, ett biflöde till Tajos biflod Jarama. M. har blåsigt fastlandsklimat med starka dagliga och årliga temp.-variationer. M. är helt en konstprodukt, som saknar alla naturliga förutsättningar att växa upp till en storstad Det centrala läget kunde icke utnyttjas, förrän dyrbara samfärdselleder till de omgivande pe-rifera landsdelarna kommit till stånd. Den äldsta stadsdelen ligger i centrum och har ett oregelbundet, labyrintartat gatunät, som här ger stadsbilden en ålderdomlig prägel; dock äro husen övervägande uppförda i barockstil. Dess medelpunkt är Puerta del Sol, varifrån 10 gator utstråla; mot v. går Calle del Arenal till PIaza de Isabel II och vidare till Plaza de Oriente, M:s största och vackraste öppna plats med Filip IV:s ryttarstaty och 44 andra statyer av gotiska och spanska konungar. Här ligger också det forna vidsträckta, rikt utsmyckade kungl. slottet, sedan 1931 statsmuseum. Det uppfördes efter en brand under 1700-talets förra del och innehåller dyrbara konstsamlingar, tavlor av Tizian, Murillo etc. Från Puerta del Sol går Calle Mayor mot v.s.v. fram till den nya katedralen Nuestra Senora de la Almudena (1895 ff.); vid och s. om denna huvudgata ligga rådhuset (uppfört 1644 i äldre barockstil), stadshuset och Plaza de la Con-stituciön. Längre söderut resa sig bl.a. kyrkorna San Francisco el Grande (från 1700-talets senare del; anses vara M:s vackraste kyrka) och vid Calle de Toledo den forna katedralen San Isidro el Real, som är från 1620-talet och har målningar av Tizian. österut från Puerta del Sol stryker den breda och livligt trafikerade Calle de Alcalå, omgiven av finansministeriet, bank- och klubblokaler, hotell samt med M:s äldsta triumfbåge Puerta de Alcalå (1775). Här ligger även konstakad :s byggnad. I ö. begränsas den gamla staden av ett antal vackra promenader: Paseo del Prado och dess n. fortsättning, Salön del Prado, Paseo de Re-coletos och Paseo de la Castellana, alla med palm- och cederplanteringar. Vid Paseo Recole-tos ligga det i senare barock uppförda justitie-palatset (från 1700-talets mitt) och Palacio de la biblioteca y museos nacionales, i vilket inrymmas nationalbibl., nationalarkivet, museum — 1167 — — 1168 —