MADVIG Landstinget 1882—1913, v. talman 1902—10, statsrevisor 1895—1912. M., som stått C. Berg nära, var 1895—1909 Venstres ledare i Landstinget, utträdde ur sitt parti 1909 med anledning av försvarsfrågan och slöt sig 1913 till Radikale Venstre. Han utgav 1912 ”Politiske Oplevelser”. Fl.D. 2) Thomas M.-M., den föregåendes son, politiker (f. 1876), föreståndare för Dalum lantbruksskola 1908—20, godsägare sedan 1920. M. har på gr. av sin duglighet och sitt stora anseende haft talrika ledande poster inom lant-bruksorganisationer-na. Politiskt stod han urspr. Radikale Venstre nära men tog under världskriget skarpt avstånd från inrikesminister O. Rodes restriktions- och prisåtgärder och slöt sig till Venstre. 1920—25 var han medl. av Landstinget, 1926—33 av Folketinget, 1920— 24 lantbruksminister i ministären Neergaard, 1926—29 stats- och lantbruksminister, 1926— 33 Venstres ledare. M. var talesman för en kraftig men ensidig agrarpolitik. Som statsminister genomförde han (1927) en nedskärning av statstjänstemännens löner och utgifterna för sociala ändamål. Som oppositionsledare (fr.o.m. 1929) gick han 30/i 1933 motsträvigt med på den politiska krisförlikningen. Då en ny krisöverenskommelse med socialdemokratien syntes nödvändig, lämnade han i aug. 1933 politiken. Framstående som talare och agitator, står M. som taktiker och underhandlare tillbaka för sin efterföljare O. Krag (se denne). Fl.D. Madura [eng. uttal mä'djora], stad i presi-dentskapet Madras, s.ö. Främre Indien, 148 m.ö.h., vid floden Vaigai; 182,007 inv. (1930). M. är knutpunkt på den sydindiska järnvägen, har textil- och metallindustri. — I M. ligga ruinerna av ett kungl. palats från 1600-talet, då M. var huvudstad för Majak-dynastien, och ett för sin skulpturala utsmyckning berömt Civa-tempel från samma tid med hallar och 9 porttorn (bild se pl. vid Indisk konst). — Sv. kyrkans mission har i M. en missions-station (övertagen från Leipzigmissionen 1901) med högre gossläroverk, skolhem, folk- och småskola samt poliklinik. O.P.;Th.P.;G.W.L. Madura, ö, se M a d o e r a. Maduro [mado'rå] (spa., mogen), beteckning för cigarrer (se d.o.) med mörkt täckblad. Madvig, Johan Nicolai, dansk filolog och politiker (1804—86), fil. d:r och lektor vid Köpenhamns univ. 1828, prof, i klassisk filologi där 1829—79, därjämte univ.-biblio-tekarie 1832—48; un-dervisningsinspektör för de lärda skolorna 1848—74; direktör för Carlsbergfonden från 1876. M. är Danmarks främste klassiske filolog och därjämte en av de mest betydande i nyare tid genom sin oerhörda lärdom, fina språkkänsla, kritiska skarpsinne och väldiga arbetsförmåga. Latinska språket behandlade han med utsökt mästerskap. Hans kritiska undersökningar och kommentarer till Ciceros och Livius’ skrifter äga bestående värde, och särsk. hans kommenterade uppl. av Ciceros ”De finibus bonorum et malorum” (1839; 3 uppl. 1876) är ett mönsterverk. Bland hans övriga skrifter märkas: ”Emendationes Livianæ” (1860; 2 uppl. 1877), en uppl. av Livius (1866, jämte J. L. Ussing; 3 uppl. 1879), berömda skolböcker (”Latinsk Sproglære” och ”Græsk Ordföjningslære”), en mängd smärre avh., samlade i ”Opuscula aca-demica” (2 bd, 1842) och ”Adversaria critica ’ (3 bd, 1871—84), i vars första bd märkes en grundläggande utredning om textkritisk metod, ”Kleine philologische Schriften” (1875) och ”Den romerske Stats Forfatning og Förvaltning” (2 bd, 1881—82). — Som politiker framträdde M. V2 1848 med en tidn.-art., som skarpt kritiserade förfaltningsreskriptet av 28/i s.å. och strax bragte honom i förgrunden. Som nationalliberal var han en inflytelserik medl. av riksförsamlingen 1848—49, av Folketinget 1849—53 (1852—53 dess talman), 1853—54 och 1855—74 av Landstinget, 1856—66 av riksrådet. Som kultusminister 18/ii 1848—7/u 1851 genomförde han betydande univ.- och skolreformer. I den slesvig-holsteinska frågan tog han ett viktigt initiativ, då han, efter att redan 1848 ha varit hågad att lösa den genom en legislativ och administrativ delning av Sönderjylland, 13/io 1850 riktade ett memorandum till statsrådet härom. Emellertid segrade helstatspoli-tiken, och M. utträdde ur regeringen. 1856 kallade Andræ honom till president för det nyskapade dansk-tyska riksrådet, och med opartiskhet och duglighet ledde han förhandlingarna till 1863. M., som under en följd av år var moderat nationalliberal, intog på 1870- och 80-talen en oavhängig moderat högerstånd — 1173 — — 1174 —