MADZIA punkt liksom Andræ, med vilken han på det hela taget hade vissa likheter. Han har utg. flera intressanta politiska småskrifter. Även som politiker karakteriseras M. av kritiskt skarpsinne, redlighet, måttlighet och rättrådighet; däremot saknade han den handlingskraftiga förmågan att genomdriva sina meningar. — 1887 utkom M:s”Livserindringer”. E.L-m;Fl.D. Madzia, av Sv. missionsförbundet 1904 upptagen missionsstation i Franska Kongo, 50 km. n.v. om Brazzaville. G.W.L. Maebashi, stad i Japan, se Mayébashi. Mæce'nas, Gaius Cilnius, romersk statsman av förnäm etruskisk härkomst (död 8 f.Kr.), kejsar Augustus’ högtbetrodde vän, rådgivare och politiske agent, dock utan att mottaga något statsämbete, nöjd med sin värdighet av romersk riddare. Fint bildad epikuré och även själv verksam ss. förf, på vers och prosa, har M. i sht vunnit odödlighet ss. uppmuntrare och frikostig gynnare av sin samtids vitterhetsidkare (Vergilius, Horatius, Proper-tius m.fl.); hans namn har gått till eftervärlden i appellativ betydelse ss. beteckning för en generös och omdömesgill beskyddare av litteratur, konst och vetenskap (”mecenat”). — Litt.: A. Dahlman, ”M., en romersk märkesman” (1930). H.Sj. Mæ'lius, S p u r i u s, förmögen romersk ple-bej, som under en tid av sädesbrist skall ha låtit utdela för egna medel uppköpt spannmål bland folket. På gr. härav misstänkt för en-våldsplaner, stämdes han inför diktatorn Cin-cinnatus och blev, då han vägrade lyda, nedhuggen av dennes rytteriöverste C. Servilius Ahala 439 f.Kr. H.Sj. Maercker [mä'r-], Georg, tysk militär (1865 —1924), officer vid inf. 1885, överste 1914, generalmajor 1919, avsked 1920. Vid världskrigets utbrott var M. kommendant på Borkum, blev 1916 brigadchef och 1917 chef för 214:e inf.-fördel-ningen. I dec. 1918 bildade M. en frivillig lantjägarkår, som i nov. 1919 ombildades till 16 :e riksvärnsbrigaden och fick till uppgift att skydda nationalförsamlingen i Weimar. M. har utg. ”Vom Kaiserheer zur Reichswehr” (1921). E.Bz. Maerlant [mä'rlant], Jacob van, nederländsk skald (1235—o. 1300), från 1266 i Dam-me vid Brygge, förmodligen som tjänsteman i stadskansliet. M., som är den förnämste representanten för den flamländska borgerliga diktningen, sökte till en början sitt stoff ur den ridderliga epikens krets men övergick sedan till en omfattande social-etisk skaldegär-ning, som uppbars av rättfärdighetspatos i förening med sunt flamländskt bondförstånd. Efter latinska och fornfranska källor skrev M. bl.a. ”Alexanders geesten” (utg. 1882) och ”Hi storie van Troyen” (utg. 1889—91). Till de många och omständliga pedagogiska skaldeverken höra ”Der naturen bloeme” (utg. 1878; efter Thomas av Cantimpré, ”De naturis re-rum”), ”Rijmbijbel” (utg. 1858—69; en bearbetning av Petrus Comestors ”Historia scolas-tica”) samt ”Spieghel historiael” (utg. 1857— 63; en rimmad världskrönika efter ”Speculum historiale” av Vincentius av Beauvais). Bland M:s konstnärligt mera betydande didaktisk-lyriska ”Strophische gedichten” (utg. 1898) märkas särsk. de olika, ”Martijn” benämnda partierna, framställda som ett samtal om moraliska ämnen mellan M. och en vän, Martijn. — Litt.: J. te Winkel, ”M:s werken, beschouwd als spiegel van de 13 :e eeuw” (2 druk, 1892). Rth. Maes [mäs], N i c o 1 a e s, holländsk målare (1632—93), fick sin utbildning hos Rembrandt Nicolaes Maes: Gumma vid spinnrocken. Rijks-museum, Amsterdam. i Amsterdam och slöt sig i början särdeles nära mästaren i ljusdunkelbehandling och varm guldton, något mera gående i tegelrött än Rembrandt. M. behandlade bibliska motiv men, sedan han lämnat mästarens verkstad (1654), hu-vudsakl. genrescener, vanl. lugna interiörer med i allm. en el. få personer: ”Gumma vid spinnrocken” (Amsterdam), ”Äppleskalerskan” (Berlin), ”Inslumrad flicka” (London). Under de senare åren slog sig M. på porträttmåleriet, där han röjer inflytande från van Dyck och — 1175 — — 1176 —