MAFFEI för järnvägen till Johannesburg. Det är centrum för handeln inom protektoratet och v. Transvaal. — M. var under boerkriget en viktig vägknut och förrådsplats, försvarades av engelsmännen under Baden-Powell (se denne) med tapperhet och uthållighet under 217 dagars cernering och belägring; undsattes slutl. Ws 1900. M.P.;Bj. Maffei [-fai'], Francesco Scipione d i, italiensk humanist och dramatiker (1675— 1755). M:s litterära berömmelse härrör från den betydande tragedien ”La Merope” (1713), efterbildad av Voltaire, komedien ”Le cerem »-nie” (1728) och den repertoarsamling av italiensk dramatik, som han sammanställde i ”Teatro italiano” (1723—25). Sin hemstads historia och antikviteter ägnade han en grundlig forskning i sitt värdefulla arbete ”Verona illustrata” (1731—32; ny uppl. 1825—27). M:s ”Opere” (21 bd) utgåvos 1790. G.A-m. Maffei [-fai'], Andrea, italiensk poet (1798 —1885). M. verkade framförallt som översättare av tysk diktning; främst står hans glänsande tolkning av Schillers samtliga dramer (1827). M. har även övers. Goethes ”Faust” och ”Hermann und Dorothea”, Gessners idyller, Grillparzers ”Medea”, Heines ”Almansor und Ratcliff”; dessutom från engelskan bl.a. Miltons ”Paradise lost”, Byrons ”Cain”, dikter av Th. Moore och några dramer av Shakespeare. M. skrev själv lyrik, bl.a. ”Atti, af-fetti, fantasie” (1864), samt operatexter, bl.a. libretton till Verdis ”Musketörerna”. G.Bgh. Ma'ffia, se M a f i a. Ma'fia el. maffia, La, siciliansk övervaknings- och förbrytarorganisation, undertryckt 1926—29 efter energiskt ingripande av Mussolini. M. hade sin rot i de bedrövliga ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden, som rått på ön alltsedan spanjorernas ankomst på 1730-talet, och var från början trol. ett uttryck för självförsvar från invånarnas sida gentemot myndigheternas korruption och godtycke. Under 1800-talet framträdde förbrytarkaraktären tydligare, tusentals mord på gr. av blodshämnd etc. lämnades obeivrade, och sedan en av provinsmyndigheterna i Palermo på 1890-talet dit-sänd gendarmerikår mer el. mindre öppet övergått i M:s tjänst, l^levo förhållandena värre än någonsin. Politiskt behärskades ön fullst. av M., och jämväl den framväxande socialistiska arbetarrörelsen där hade intima förbindelser med M. Dess metoder gå igen hos förbrytar-banden i de nordamerikanska storstäderna, spec. New York och Chicago, vilkas ledare ofta varit utvandrade mafiosi (medl. av M.) el. deras ättlingar. Th. Mafra, stad i Portugal, 25 km. n.v. om Lissabon; o. 4,500 inv. Det berömda klosterpalatset, som uppfördes av konung Johan V o. 1730 ss. ett portugisiskt Escorial, har en längd av 251 m. och en bredd av 221 m.; dess kyrka, byggd av marmor med kupol och två torn i v., har en synnerligen rik utstyrsel i både det yttre och det inre. I klostret och kungaboningen är nu inrymt ett konstindustrimuseum jämte ett dyrbart bibi. E.W. Mag., förk. för magister. Ma'gadan, se Magdala. Ma'gadha, gammalindiskt rike, som omfattade ung. det nuv. Bihar (se d.o.) med huvudstaden Pataliputra, nuv. Patna. Inom M:s område uppstod både buddism och jainism. Th.P. Ma'gadhi, se P r a k r i t. Ma'gadisjün, avloppslös sjö i Brittiska Östafrika, 120 km. s.v. om Nairobi. M. tillhör det östafrikanska gravsystemet och ligger o. 620 m.ö.h. Av arealen, o. 900 kvkm., äro blott 270 varaktigt täckta av vatten till 0,5 m. djup. M. beräknas innehålla o. 200 mill. ton soda, som sedan 1915 exploateras och utföres över Ugandabanan. M.P. Magalhäes [magaläTJ], Fernäo de (spa. Fernando Magallanes), portugisisk upptäcktsresande (o. 1480—1521), jämte Columbus det mest lysande namnet under de stora geografiska upptäckternas tidevarv. F. i portugisiska prov. Traz os Montes, verkade M. under Fr. och L. d’Almeida samt under A. d’Al-buquerque i Indien 1505—12. Under dessa år lärde han kän na Indiska oceanens kuster från Sofala i ö. Afrika till Malacka. Av betydelse för hans senare färder har vänskapen med den på Mo-luckerna bosatte Francisco Serräo varit; han fick den uppfattningen, att denna ögrupp låg helt nära Amerika. Efter hemkomsten till Portugal deltog M. i krigståget till Marocko 1513 men lämnade Portugal 1517, då regeringen vägrade att låta honom segla till Moluckerna över Atlanten, och lyckades i Spanien övertala kejsar Karl V att utsända 5 fartyg under hans eget överbefäl för att söka s. om Amerika nå den nämnda ögruppen. 20/fl 1519 avseglade M. från San Lucar, och färden gick över Kanarieöarna och längs Sydamerikas ö. kust. sl/s 1520 gick han i vinterkvarter i San Julianviken. Efter — 1179 — — 1180 —