MAGBLÖDNING titeln ”Nyt M.f.N.”; tidskr., som tidigare innehöll avh. över ämnen från samtliga naturvetenskapliga discipliner, upptager fr.o.m. 1926 endast botaniska och zoologiska. C. Magblödning, symtom vid magsår, se Magsjukdomar. Magdahl-Niclscn, Johannes, dansk arkitekt (f. 1862), blev kungl. byggnadsinspektör 1912 samt har utfört en mängd kyrkor, skolor o.a. offentliga och enskilda hus, t.ex. i Svend-borg samt i och vid Köpenhamn; är också verksam som restaurator av äldre byggnadsverk och leder sedan 1918 restaureringen av Kronborg. E.W. Ma'gdala, stad vid sjön Gennesarets v. strand, Palestina, förmodligen samma plats som i Matt. 15:39 kallas M a g a d a n, enl. Josefos med 40,000 inv., nu byn a 1-M edschdel. Från M. härstammade Maria, efter sin födelseort kallad Magdalena (Matt. 27:61, Luk. 8:2 o.a.). Jfr D a 1 m a n u t a. S.N. Ma'gdalarött, naftalinrött, ett azinfärg-ämne. M. är ett mörkbrunt, i vatten svårlösligt pulver, som numera på gr. av sitt höga pris användes endast för färgning av siden. G.J. Magdalena [-öalä'na], Rio, de sydamerikanska kordillerernas största flod och Colom- Flygfoto av urskogen kring Magdalenafloden i Colombia. bias huvudflod. M. rinner upp på Cordillera Central och flyter sedan genom en rad bäcken mellan denna kedja och Cordillera Oriental. M. blir segelbar vid Neiva (437 m.ö.h.), men längre ned vid Honda finnas stora forsar, som måste kringgås medelst en järnväg. Nedanför Honda blir M. en slättlandsflod, som från v. upptar Rio Cauca, från h. Rio Cesar. M. bildar i sitt nedre lopp ett vidsträckt delta, vars armar på gr. av talrika sandbankar icke äro segelbara. M:s längd är 1,350 km. och flodområdet 266,000 kvkm. J.F. Magdalena, se Maria Magdalena. Magdalenaliem, äldre benämning på upptagnings- och räddningshem för lösaktiga kvinnor. Namnet anknytes till den i Luk. 7:37 ff. omta lade botfärdiga synderskan, som identifierats med Maria Magdalena. Redan på 1000-talet funnos sådana räddningsanstalter med en klos-terliknande organisation, och kongregationer inrättades, som hade arbete bland fallna kvinnor till uppgift. I icke-katolska länder torde M. först ha upprättats i England, varifrån Th. Fliedner (se denne) fick uppslag till en sådan anstalt i Kaiserswerlh 1833; sedan dess ha M. oftast förknippats med diakonissverksamheten. Ett M. upprättades i Stockholm 1852. 1857 övertogs det av Diakonissanstalten, 1877 tillkom ett nytt M., 1888 omlades dessa till skyddshem för flickor. S.N. Magdalenaviken, på Kaliforniska halvöns västkust, Mexiko, skyddad mot Stilla havet av ön Santa Margarita; djup 7—33 m. Utmärkt naturlig hamn. M.P. Magdalenaöarna, eng. Magdalen islands, grupp av ett 15-tal småöar i Saint Lawrence-viken, tillhörande prov. Quebec, Canada; 220 kvkm.; o. 6,000 inv., som huvudsaki. leva av säljakt, torsk- och hummerfiske. M.P. Magdalénien [-lenjå'], Madeleinetiden, den 6:e och sista av de stora kulturperioder, som urskiljas inom den paleolitiska stenåldern, uppkallad efter grottboplatsen La Madeleine (se d.o.). M:s arkeologiska material kännetecknas av motsättningen mellan de simpla redskapen i flinta och de utsökta i horn och ben. Dessa äro ofta prydda med djurbilder i relief el. ristning. M. är den paleolitiska konstens guldålder. Klimatet var under M. hårt, ss. framgår av den delvis arktiska faunan (ren, myskoxe, polarräv etc.) samt av boplatsernas förläggning till grottor. M. anses samtida med den framstöt av isen under dess sista avsmältning, som av Penck (se denne) benämnes Bühl-stadiet. Bäst är M. företrädd i s. Frankrike och n. Spanien, svagare i andra delar av v. Europa samt Mellan- och Östeuropa. I Medelhavsländerna och s. Ryssland motsvaras M. av Capsien (se d.o.). G.Em. Ren. Ristning från Magdalénientiden, funnen i en grotta i Vallé du Célé, Frankrike. — 1183 — — 1184 —