MAGI de vidare ett antal banbrytande arbeten inom den experimentella toxikologien. Bland hans skrifter märkas ”Lejons sur les phcnomènes phy-siques de la vie” (4 bd, 1836—42) samt ”Lejons sur les fonc-tions et les maladies du système nerveux” (2 bd, 1839). N.A-ll. Magenta )-jä'nta], stad i prov. Milano, Italien, 20 km. v. om staden Milano; 8,831 inv. (1921). M. har Italiens största tändsticksfabrik (o. 1,800 arbetare). — Vid M. besegrade fransmännen under Napoleon III 4 A) 1859 den österrikiska armén under Clam-Gallas; general Mac Mahon, gruppbefälhavare vid franska armén, utnämndes för sitt förtjänstfulla ingripande i striden till hertig av M. [M.P.];Bj. Mager (grek, magos, från iranska språk: fpers. maguS), i det forna Iran beteckning för prästkasten. M. torde urspr. ha varit beteckning för det förmazdaistiska prästerskapet. Termen m:s eg. innebörd inom mazdaismen är oklar; den förekommer icke ss. prästerlig beteckning i Avesta, och upplysningar om m. saknas i den mazdaisliska litteraturtraditionen över huvud. Den iranska källa, där termen m. säkrast uppträder, är Bisutun-inskriften (se d.o.). — I grekisk-romersk litteratur är m. den vanliga beteckningen för persiskt prästerskap över huvud. — Från m. härleder sig magi (grek. magfn'a) och den senare betydelsen av ung. ”trollkarl”. C.F. Magersfontein [mä'gozfå'nteln], höjdparti o. 25 km. s. om Kimberley, Sydafrika; försvarades 4/i2 1899 framgångsrikt av boerna (o. 8,000 man under Cronje) mot engelsmännen (o. 15,000 man under Methuen), vilka efter upprepade anfall blevo tillbakaslagna med stora förluster. Till minne av de på boernas sida stupade frivilliga skandinaverna restes 1908 ett minnesmärke, vartill medel huvudsaki. insamlats inom sv. armén. Jfr Boerkriget. Bj. Magcröy, ö i nordligaste Norge, Finnmark fylke, v. om Porsangers mynning; 287,so kvkm.; 3,728 inv. (1930). Kusten är brant och sönderskuren av många och öppna fjordar. M:s nordligaste udde, Knivskjelodden (71°11' n.br.), är Norges och Europas nordligaste punkt. Strax ö. därom ligger Nordkap. På M. kan skog växa och ligga fisklägena Honningsvåg, Kjelvik och Gjesvær. Ax.S. Mageskifte (da.), byte, särsk. av jordegendomar. Maggini [-ji'ni], Giovanni Paolo, italiensk violinbyggare (1580—1640), vars instrument höra till de bästa från gamba-familjens övergångsperiod till violinfamiljen. H.M. Maggiore [-jå're] (ital., större), mus., användes om durtonart, emedan grundackordet i en durtonart är uppbyggt av en stor ters och en kvint i förhållande till grundtonen i olikhet med en molltonart, m i n o r e, som har liten ters. M. och minore bruka, särsk. i äldre musik, utsättas för att markera övergången från dur till moll el. tvärtom. N.B. Maggrop, hj ärtgrop, bröstgrop, kallas det mellan revbensbågarna insänkta området i övre bukregionen. M. är ett för slag mycket känsligt ställe. Härvid kan kollaps (se d.o.) inträda, beroende på en reflexverkan från sympatiska nervplexus, belägna under m., solar-plexus-slag (se Boxning). Smärtor i m. äro ett gemensamt symtom för ett flertal sjukdomstillstånd i buken. T.H-n. Magha, indisk skald från senare hälften av 600-talet e.Kr., förf, till ”CJyupalavadha”, en av den indiska litteraturens största episka dikter. Dess utgångspunkt är den scen i ”Mahabhara-ta”, vari skildras, huru konung Ci^upala vägrar att förrätta offer åt Krishna och därefter dödas av denne. Med M. når den indiska epiken höjdpunkten av förkonstling och regeltvång; av hinduerna själva anses han som den förnämste epikern. Utg. av Durgaprasad och Qi-vadatta (1888). C.F. al-Maghrib (arab., väster, eg. platsen, där solen går ned), den hos arabiska förf, vanliga benämningen på n.v. Afrika el. Berberiet, omfattande Tripolis, Tunisien, Algeriet och Marocko. G.O-r. Magi' (grek, magnia-, se Mager), den primitiva människans försök att behärska omvärlden genom åtgärder, i vilka förhållandet mellan handlingen och dess avsedda verkan ej står i överensstämmelse med naturlagarna. M. omfattar ung. det, som populärt kallas ”trolldom”. Dess åsyftade övernaturliga verkan ernås 1) medelst åtbörder och pantomimer, imi-tativa handlingar, vilka i detalj söka efterlikna det, man som resultat vill ernå (hit höra krigsdanser, jaktpantomimer etc.), 2) medelst reella ting (t.ex. den gröna majgrenen förmedlande lycka och fruktsamhet) el. 3) blott medelst det talade ordet, ss. i trollformler och besvärjelser. Stundom ingå samtliga dessa tre moment i den magiska handlingen. Vid ”bortsättande” av en sjukdom överför sålunda trollkarlen denna från patienten på ett föremål, vilket han efter trefaldig kringgång kring en källa kastar i vattet under läsande av en formel. — M. praktiseras i talrika former och — 1189 — — 1190 —