MAGISTRATUS ”Völkerpsychologie”, 2 (1905—09); L. Lévy-Bruhl, ”Les fonctions mentales dans les so-ciétés inférieures” (1928). Nyare synpunkter bjuda R. R. Marett, ”The threshold of religion” (1909; ny ed. 1914); H. Werner, ”Einführung in die Entwicklungspsychologie” (1933); J. Pia-get, ”Le langage et la pensée chez 1’enfant” (1923). God översikt ge M. P:n Nilsson, ”Primitiv religion” (1910; ny uppl. 1923) och A. Lehmann, ”Övertro og Trolddom” (2 Udg., 2 bd, 1920). S.L-d. Ma'giker, person, som övar magi (se d.o.). Maginflammation [-fo'n], magkatarr, se Magsjukdomar. Maginot [mazinå'], André, fransk politiker (1877—1932), auditör i Conseil d’état, direktör för inrikesfrågor i Algeriet; deputerad 1910, understatssekreterare för lantförsvaret dec. 1913— juni 1914. M. deltog i kriget som sergeant, blev svårt sårad, var efter fredsslutet i många år ordf, för de tidigare krigsdeltagarnas nationalförening och erhöll härigenom popularitet och stort politiskt inflytande; kolonialminister 1917, pensionsminister 1921. Ss. krigsminister i olika repriser, 1922—24, 1926—29, 1930 och 1931, bidrog han verksamt till den franska arméorganisationen efter kriget samt till utbyggande av ö. försvarsgränsen. G.Lw. Magisk, som hör till magi; trolldoms-; övernaturlig, trolsk, förtrollande. Magi'ster (lat., till magis, mer; härav bl.a. ital. maestro, mästare, mäster, lärare; jfr M i-nister), i det forntida Rom ofta använd beteckning på vissa ämbetsmän el. dyl., t.ex. m. memo'riæ, kejsarens sekreterare, m. e'quitum, rytteriöversten, diktatorns (se d.o.) närmaste man, utnämnd av denne med en ämbetstid av högst 6 mån., m. ludi (skol) lärare o.s.v. — Intill ’1878 benämndes i Sverige den, som förvärvat högsta lärdomsgraden inom fil. fakulteten m. (eg. m. a'rtium liberaTium, ”m. i de 7 fria konsterna”, se Artes liberales), nu doktor (se d.o.). Numera betecknas med m. den, som avlagt fil. ämbetsexamen (se d.o.), även lärare över huvud. I Danmark motsvarar mag. art.(ium liberalium) ung. vår fil. lic.-examen inom fil. fakultetens humanistiska, och mag. sc.(ientia'rum) samma examen inom dess naturvetenskapliga sektion (jfr Magisterkonferensen). W.N. Magiste'rium (till lat. magister), en av alkemisternas benämningar på det universalmedika-ment, som vanl. går under namnet ”de vises sten”; se A 1 k e m i, sp. 644. Även benämning på särsk. kraftigt verkande mixturer. Wk. Magi'sterkonferensen, i Danmark namn på en friare vetenskaplig examen än Skoleembeds-eksamen (se d.o.). M. avlägges ant. vid filo sofiska el. matematisk-naturvetenskapliga fakulteten; den, som bestått prövningen, kallas magi'ster a' rtium, resp, scientia' rum. Fl.D. Magistra'1 (till lat. magister), mästerlig, imponerande, myndig och allvarlig. Magistra'llinje, den för en befästnings planform bestämmande linjen, t.ex. eldlinjen vid de gamla skansarna. Magistra't (till lat. magister), sedan 1600-talet benämning å den verkställande lokala myndigheten i en stad. M. utgöres av en borgmästare ss. ordf, och två el. flera rådmän samt, i vissa städer, en m.-sekreterare. Medan m. före tillkomsten av 1862 års kommunallagar utgjorde stadskommunens verkliga styrelse, har dess befogenhet i kommunala angelägenheter därefter huvudsaki. begränsats till att övervaka stadsfullmäktiges samt de olika kommunala styrelsernas och nämndernas verksamhet. Om m:s kommunala uppgifter stadgas numera i lag om kommunalstyrelse i stad % 1930. M:s led. utgöra — i vissa städer jämte för den dömande verksamheten särsk. anställda befattningshavare — stadens domstol, rådhusrätten. M. är jämväl statlig förvaltningsmyndighet inom staden och handhar i sådan egenskap vad till ”exekutionsverket, säkerhets-, ordnings-, sundhets- och sedlighetspolisen inom staden hör”. I stad, där m. ej finnes, handhaves m:s förvaltningsuppgifter av en stadsstyrelse. I Stockholm utövar överståthållareämbetet vissa av de befogenheter, som eljest tillkomma m. Under senare tid har i samband med arbetet på en rättegångsreform frågan om m:s avskaffande varit under övervägande. Jfr Kommun, sp. 825. S.B. Magistratspredikan (rådsturättspredikan), den gudstjänst, med vilken enl. en k.f. 18?4 1849 i anslutning till 1686 års kyrkolags stadgande ang. gudstjänst vid stadsrätterna, magistratens verksamhet för året inledes. K.G-w. Magistratssekreterare, i vissa städer befattningshavare, som närmast handhar de ärenden, vilkas handläggning ankommer på magistrat. M. förestår magistratens kansli samt förbereder ärendena och expedierar de fattade besluten. I Stockholm utnämnes m. av Konungen inom ett av stadens röstberättigade upprättat förslag på 3 personer, medan i övriga städer, där m. är ied. av magistraten, m. väljes av stadsfullmäktige och utnämnes av länsstyrelsen. I andra städer, där m. endast är en tjänsteman hos magistraten, utses han av denna. S.B. Magistra'tus (lat., eg. föreståndarskap, till magi'ster, föreståndare, styresman), i forntidens republikanska Rom beteckning dels för stats-ämbete (ss. hederspost utan lön även kallat honor), dels för dylikt ämbetes innehavare — 1193 — — 1194 —