MAGNESIUM skolorna i Borås och Norrköping 1885—98, trafikchef vid Uddevalla—Vänersborg—Herr-Ijunga järnväg 1898—1903, prof, i väg- och vattenbyggnadskonst vid Tekniska högsk. 1903 —22, rektor där 1909—22. M. var led. av Vattenfallsstyrelsen och av ett flertal kommittéer och har ss. sakkunnig och förf, nedlagt ett omfattande arbete. Fr.E. Magne'ntius, Flavius Magnus, romersk kejsare (d. 353), var av frankisk härkomst, tjänstgjorde i den romerska hären, lät 350 utropa sig till kejsare och erkändes i västern ss. augu'stus, sedan Constans I ljutit döden. M. utnämnde Decentius (se denne) till cæsar, råkade i strid med Constantius II, besegrades av honom i den blodiga drabbningen vid Mursa 351 och berövade sig själv livet 353. B. Magne'sia, kem. 1) M. (m. usta), magnesiumoxid, MgO, se Magnesium. — 2) M. alba, basiskt magnesiumkarbonat, se M a g n e s i u m-s a 11 e r. Magne'sia. 1) I forntiden kustlandskap i n.ö. Thessalien, till stor del uppfyllt av berg (Ossa och Pelion), mot s.ö. utlöpande i en smal halvö vid Pagaseiska viken. H.Sj. 2) Antik stad (nu Inebazar) i Karien, vid en biflod till Maiandros, enl. traditionen grundad av kolonister från M. 1). M. är berömt genom sina av tyska forskare undersökta forn-lämningar, bland vilka märkas de konsthistoriskt viktiga resterna av Artemis Leukofryenes tempel, ett verk av den mot slutet av 200-talet f.Kr. ledande arkitekten Hermogenes (se denne), en romersk teater, Zeus Sosipolis’ tempel samt talrika inskrifter, utg. av O. Kern (1909). — Litt.: ”M. am Maeander” (1904). H.Sj. 3) Antik stad i Lydien, se M a n i s a. Magnesiaceme'nt, sorelcement, erhålles genom bränning av magnesit, varefter till den pulveriserade massan sättes en klormagne-siumlösning. Dess sammansättning är 25 % magnesia, 25 % klormagnesium samt 50 % hyd-ratvatten. M. har synnerligen stark bindekraft och har förmågan att starkt svälla under bindningen. Det användes för framställning av en del golvbeläggningsmassor (xylolit, stenträ) samt t.ex. vid gruvdrift för tätning av vattenförande sprickor i berget. C.-A.N. Magnesiaglimmer, se G 1 i m m e r. Magnesiahydra'1, se B r u c i t och Magnesium. Magnesft, mineral med kemisk sammansättning MgO . CO2, förekommer i två former. Den ena (magnesitspat) kristalliserar hexa-gonalt romboedriskt som kalkspaten, är färglös el. vit, glasglänsande, med färgning i gult el. brunt av föroreningar, järn- och mangan-oxidul; från kalkspaten skiljer den sig genom mindre löslighet i syror, större hårdhet (4— 4,5) och högre spec. v. (2,9—3,i). Den andra, som är magnesitens gel, är vit och har tät struktur med mussligt brott, sannolikt i allm. kryptokristallinisk. — M. är bildad ant. genom förvittring av serpentinbergarter el. genom kemisk omsättning av kalkstenar med lösningar av magnesiasalter. — M. brännes för framställning av kolsyra och magnesia, som användes dels till kemiskt och metallurgiskt bruk, dels till golvmassor och magnesiacement (se d.o.). M. användes i tegelform som eldfast material; vid 700—800°C. utdrives kolsyran, och vid högre temp. övergår magnesiumoxiden i kristallinisk form som mineralet periklas (se d.o.); om materialet är fritt från järn, kan temp. stiga mycket högt, innan sintring inträder. — De förnämsta fyndorterna för m. finnas i Österrike (Veitsch i Steiermark), Grekland och U.S.A. I Norrland har man i Kvikk-jokksfjällen i Tarrakaise iakttagit magnesitfyn-digheter av avsevärd storlek och ganska god kvalitet, vilka dock icke blivit föremål för brytning i stor skala. K.A.G. Magne'sium, Mg, grundämne, tillhörande de 2-värda alkaliska jordmetallerna; atomvikt 24,32; atomn:r 12; smältpunkt 650°, kokpunkt 1,380°; spec. v. 1,74. M. förekommer allmänt i naturen som karbonat i magnesit, bitterspat, talkspat samt i dolomit; som silikat i olivin, enstatit, serpentin, asbest, talk och sjöskum. Flera mineralvattenskällor innehålla m. i form av sulfat, bittervatten; som sulfat förekommer m. även i kainit samt som klorid i karnallit. M. framställdes 1830 av Bussy genom inverkan av kaliumångor på upphettad magnesiumklorid. Tekniskt framställes det numera genom elekt-rolys av smält karnallit. M. är en silverglän-sande metall, som dock i luft blir matt vit, kan utvalsas till tunna blad el. trådar, angripes icke nämnvärt av kallt vatten men utvecklar vät-gas med kokande vatten, är lättlösligt i utspädda syror. Antänt i luft brinner m. med intensivt ljus, rikt på fotokemiskt verksamma strålar, m.-ljus, som särsk. fått användning inom fotografien (se Blixtljus). Vid rödglödg-ning förenar sig m. lätt med kväve under bildning av magnesiumnitrid, MggN2, ett grönaktigt pulver. Med organiska halogenföreningar reagerar m. i torr eterlösning under bildning av alkylmagnesiumhalogenider, vilka i den preparativa organiska kemien spela stor roll (Grignards reaktion). Legeringar av m., ss. magnalium (aluminium-m.-legering med 10—25% m.) och elektron (80% m. och små mängder andra metaller, ss. aluminium, zink, krom, mangan), kännetecknas av låg spec. v. och ha därför fått stor teknisk användning — 1201 — — 1202 —