MAGNESIUMBLIXTLJUS (se Lättmetaller). Då m. brinner i luft, bildas magnesiumoxid, MgO, m a g n e-s i a, bit ter jord. Framställes vanl. genom upphettning av m.-karbonat el. m.-hydroxid och är ett luckert svårsmält pulver (bränd m a g-n e s i a, magnesia usta). Förekommer i naturen kristalliserad som mineralet periklas och användes tekniskt för framställning av eldfast materiel samt för beredning av magnesiacement och xylolit, i medicinen som motgift vid förgiftning med syror el. för att neutralisera syreverkan hos vissa medikament samt minska mag-saftens surhet vid vissa magsjukdomar. Motsvarande hydrat, magnesiumoxidhydrat, Mg(OH)2, magnesiahydrat, förekommer kristalliserat i naturen som brucit och erhålles som en vit voluminös fällning, då m.-salter försättas med alkali el. kalkmjölk. G.J. Magnesiumblixtljus, Magnesiumljus, se Blixtljus och Blixtpulver. Magnesiumbromi'd, se Magnesiumsal-t e r. Magnesiumhydroxi'd, se Magnesium. Magnesiumkarbona't, se Magnesium och Magnesiumsalter. Magnesiumklorid, se Magnesiumsalter. Magnesiumlege'ringar, se Magnesium och Lättmetaller. Magnesiummixtu'r, lösning för påvisning av fosfat och arsenat, se Magnesiumsalt er. Magnesium-nitri'd, -oxi'd, se Magnesium. Magnesiumsalter äro färglösa, om icke motsvarande syra är färgad, samt i allm. lättlösliga i vatten. Magnesiumklorid, MgCl?, finnes i stora mängder i havsvatten och i mineralet karnallit, MgGlo, KOI, 6H2O, i Stassfurt-lagren. Erhålles vanl. ur karnallit och utgöres av vita, bittert smakande, monoklina kristaller, som lätt sönderflyta i luft. Användes för framställning av magnesiacement (se d.o.), som erhålles, om en koncentrerad magnesiumkloridlös-ning försättes med magnesiumoxid. En blandning av magnesiumklorid, ammoniumklorid och ammoniak användes under namnet m a g n e-siummix tur i den kemiska analysen för påvisning och bestämning av fosfater, ss. mag-nesiumammoniumf osfat, MgH4NPO4 + 6H2O, och för påvisning av arsenater, ss. magnesium-ammoniumarsenat, MgH4NAsO4 + 6H2O. — Magnesiumbromid, MgBr2, finnes i havsvatten och i saltkällor och överensstämmer i sina egenskaper med magnesiumklorid. — Magnesiumsulfat, MgSO4 + 7H2O, se Bittersalt. — Magnesiumkarbonat, MgCO3, förekommer i naturen som magnesit och i dubbelsaltet MgCO3, CaCO3, dolomit. Ba-siskt karbonat erhålles genom att fälla m. med alkalikarbonat och går i handeln under namnet magnesia alba. Magnesit och dolomit äro viktiga råmaterial för framställning av eldfasta stenar. Magnesiumsilikat, MgSiO3, bildas vid inverkan av natriumsilikat på lösliga m. I naturen äro magnesiumsilikaten mycket utbredda. De viktigaste mineralen äro olivin, talk, serpentin, sjöskum, diopsid och tremolit. Mag-nesiumdubbelsilikat ingå i augit och hornblän-demineral samt i asbest. Magnesiumsilikaten användas bl.a. för blekning av oljor, som tillsats till smörjmedel (talk), som isolermedel för värme och elektricitet (magnesiaglimmer, asbest), till smycken (serpentin), för framställning av piphuvud och cigarrmunstycken (sjöskum) m.m. — M. verka vid intagning icke skadligt men kunna däremot åstadkomma förlamningar, om de genom injektion införas i det centrala nervsystemet, ett förhållande, varpå m:s användning som krampstillande medel vid t.ex. stelkramp grundar sig. G.J. Magnesiumsilika't, se Magnesiumsalter, Serpentin och Sjöskum. Magnesiumsulfa'1, se Bittersalt. Magne't, kropp, som äger magnetiska egenskaper (se M a g n e t i s m). Redan Thales från Miletos (o. 600 f.Kr.) torde ha haft kännedom om vissa järnmalmers förmåga att dra till sig små järnpartiklar. Magnetit, som jämte mag-netkis är det vanligaste ”naturligt” magnetiska mineralet, torde ha fått namn efter staden Magnesia i Karien, en viktig fyndort. Från de ”naturliga” m. skilja sig de konstgjorda m., som erhållas genom artificiell magnetisering (se d.o.). En temporär m., som erhålles vid magnetisering av vissa material, t.ex. mjukjärn, är magnetisk endast så länge den befinner sig i ett magnetiskt fält. Vid magnetisering av vissa andra material, t.ex. stål, erhåller man däremot en permanent m., varmed förstås en kropp, som bibehåller sina magnetiska egenskaper oförändrade. Permanenta m. tillverkas vanl. ant. i stav- el. nålform el. i mer el. mindre krökta former, t.ex. h ä s t s k o-m. Ofta sammansättas m. av flera lamellformade små-m., som äro isolerade från varandra med luft el. fernissa och ligga med motsvarande poler intill varandra. Dylika m. kallas magnetiska magasin. Astatiska m. benämnas två el. flera parallella, med varandra fas! förbundna magnetnålar med polerna riktade åt motsatt håll. Ett dylikt nålpar är fritt från inflytande av jordmagnetiska fältet. — Som material vid tillverkning av permanenta m. ha volframstål, kromstål el. koboltstål visat sig lämpliga. En magnetiserad stav förlorar med tiden först hastigt, sedan långsammare en del av sin magnetism. Denna process kallas m:s — 1203 — — 1204 —