MAGNETISK KRETS ”åldring”. Ett konstant tillstånd erhåller man genom s.k. konstgjord åldring av m., i det att man upphettar den härdade staven flera tim. till 100° C. både före och efter magnetisering-en. En m. måste skyddas för kraftiga temp.-förändringar samt för stötar, då den därvid mister en del av sin magnetism. Vid bevarandet av t.ex. en hästsko-m. förbinder man dess poler med ett mjukjärnsstycke (ankare). Genom denna s.k. armering av m. minskas avmagnetiseringen. — De permanenta m. ersättas numera ofta av e 1 e k t r o-m. (se d.o.). N.R-e. Magnetapparat, växelströmsgenerator för alstring av högspänd elektrisk ström till tänd-ning av gasblandningen i vissa explosionsmo-torer. Jfr Förbränningsmotor, sp. 742. v.S. Magnetisering. 1) Process, varigenom en kropp erhåller magnetiska egenskaper. Enklast sker m. genom strykning av kroppen med en magnet. En metod är t.ex. att upprepade gånger stryka den stav, som skall magnetiseras, med den ena polen av en magnet utefter hela stavens längd. Numera magnetiserar man vanl. genom att införa kroppen i ett starkt magnetfält, åstadkommet i det inre av en spole, varigenom en elektrisk likström ledes. Vid av-magnetisering skickar man i stället genom spolen en stark växelström, vars styrka småningom minskas ned till 0. Jfr Magneto-s t r i k t i o n. 2) Ett mått på den intensitet, vartill en kropp är magnetiserad. M. är = volymsenhetens magnetiska moment (se Magnetism). N.R-e. Magne'tisk, som avser magnet el. magnetism; tilldragande. Magnetiska fält, se Magnetiskt fält. Magnetiska kraftlinjer, se Magnetism och Kraftfält. Magnetiska observatorier, en serie över hela jordklotet spridda samarbetande vetenskapliga anstalter, som studera jordmagnetismen (se d.o.) och framförallt företaga absoluta mätningar av de jordmagnetiska elementerna. Studiet av jordmagnetismen har ej blott teoretiskt utan även praktiskt intresse. Sålunda ha de magnetiska kartorna stor betydelse ss. orien-teringsmedel för sjöfarten, och utforskandet av stora jordmagnetiska störningsområden kan giva viktiga geologiska upplysningar. — Anläggandet av m.o. daterar sig från 1883, då Gauss och Weber stiftade Der magnetische Verein, som hade till syfte att åstadkomma ett samarbete för registrering av de jordmagnetiska elementerna. M.o. byggas fullkomligt fria från alla järndelar och på betryggande avstånd från platser, där starka elektriska strömmar kunna ge upphov till magnetiska störningar. N.R-e. Magnetiska paralleller, linjer, som förbinda orter med samma magnetiska potential. M.p. skära de magnetiska meridianerna under räta vinklar. Jfr Jordmagnetism, sp. 612—613. N.R-e. Magnetiska stormar, Magnetiska störningar, se Jordmagnetism, sp. 617. Magnetisk axel, se Magnetism. Magnetisk deklination [-Jo'n], kompassens missvisning, se Deklination och Jordmagnetism. Magnetisk dubbelbrytning, se Magneto-optik. Magnetisk ekvator, se Jordmagnetism, sp. 613. Magnetisk energi, den potentiella energi, som är upplagrad i ett magnetiskt fält. Denna energi är lika med det arbete, som åtgår för alt frambringa fältet. Är den magnetiska fältstyrkan H och permeabiliteten (se d.o.) för det medium, vari fältet förefinnes, p, så utgör volymsenhetens m.e. —■ pH2. Jfr Energi. 8?r N.R-e. Magnetisk influe'ns el. induktion [-Jo'n], se Magnetism. Magnetisk järnmalm, se M a g n e t i t. Magnetisk koppling, axelkoppling (se d.o.), vars ena del består av en elektromagnet, som genom släpkontakler tillföres elektrisk ström, och vars andra del utgöres av ett ankare av mjukt järn. En av m.k:s fördelar är, att den vid olycksfall kan lösas genom manövrering av tryckknappar el.dyl., placerade på olika platser i arbetslokalen. R.L-n. Magnetisk krets, ring av ferromagnetiska ämnen (se Magnetism), stundom avbruten av en el. flera luftspalter (se d.o.). Om ringen magnetiseras med hjälp av en elektrisk ström av styrkan i amp. i en ledningstråd, som är lindad n varv kring ringen, blir den magneto-motoriska kraften (se d.o.) för kretsen 0,4jr ni. Består ringen av ett ämne med hög permea-bilitet, vanl. järn, kommer hela induktionsflö-det att förlöpa inom ringen, om man bortser från en ringa spridning vid luftspalterna. Mag-netomotoriska kraften är då = produkten av den magnetiska strömstyrkan, d.v.s. antalet induktionslinjer, och det magnetiska motståndet. Är ringen sammansatt av flera olika delar, är det magnetiska motståndet el. r e 1 u k t a n s e n summan av de olika delarnas reluktanser och reluktansen i varje del = delens längd dividerad med produkten av — 1205 — — 1206 —