MAGNETISK MALMLETNING tvärsnittsarea och permeabilitet. I elektriska maskiner måste man för att nedbringa m. k:s magnetiska motstånd göra luftspalterna så smala som möjligt, då dessa på gr. av luftens låga permeabilitet ha hög reluktans. N.R-e. Magnetisk malmletning, se G e o e 1 e k t r i s-ka letningsmetoder. Magnetisk meridia'n, se Jordmagne-t i s m, sp. 613. Magnetisk pol, se J o r d ma g n e t i s m, sp. 612, och Magnetism. Magnetisk spänning, se Magnetomoto-risk kraft. Magnetisk teodoli't, se Jordmagnetism, sp. 616. Magnetiskt flöde genom en yta är det antal induktionslinjer (se Induktion 2), som gå genom ytan. Enheten för m.f. är 1 voltsek., för vilken enhet internationellt begagnas namnet pramaxwell. N.R-e. Magnetiskt fält, fys., ett område, inom vilket magnetiska verkningar uppträda (se Fält och Kraftfält). Ett m.f. karakteriseras i varje punkt av en viss fältstyrka el. fältintensitet och en viss potential (se M a g-netism). Ett m.f., där fältstyrkan överallt är lika till storlek och riktning, säges vara homogent. N.R-e. Magnetiskt magasi'n, se Magnet. Magnetiskt motstånd, se Magnetisk krets. Magnetiskt spektrum. All strålning, bestående av elektriskt laddade korpuskler, t.ex. katod-strålar, kanalstrålar o.s.v., erfar i ett magnetfält avböjning, varigenom partiklar med olika massa, laddning och hastighet kunna särskiljas. Härvid erhålles ett m.s., som kan upptagas fotografiskt. En apparat för detta ändamål kallas masspektrograf (se d.o.). N.R-e. MagnetFsm. 1) Fys., egenskap hos vissa kroppar, s.k. magneter (se d.o.), och hos elektriska strömmar att giva upphov till ett kraftfält (se d.o. och Magnetiskt fält), vars mest påtagliga egenskap består däri, att kroppar, i sht av järn, kobolt el. nickel, som befinna sig i det magnetiska kraftfältet, påverkas av från detta härrörande krafter. Den eg. grundaren av läran om m. är W. Gilbert (o. 1600). Den kvantitativa utforskningen av lagarna för m. påbörjades av A. C. Coulomb. — Undersöker man en vanlig stavmagnet, finner man, att den magnetiska kraftverkan i allm. till största delen är koncentrerad till vissa ställen vid dess ändar, vilka för enkelhetens skull betecknas ss. magnetens poler. Den mittersta delen av magneten benämnes indifferenszon. En fritt rörlig magnet inställer sig på gr. av att jorden är en magnet så, att den linje, som tänkes dragen genom polerna, den magnetiska axeln, sammanfaller med den magnetiska nord-sydriktningen. Den pol, som inställer sig mot norr, benämnes nordpol el. positiv pol; den, som inställer sig mot söder, sydpol el. negativ pol. Polerna i en magnet sä- Fig. 1. Kraftlinjeförloppet vid stavmagnet, åskådliggjort medelst järnfilspån. gas vara bärare av en magnetisk laddning el. ha en p o 1 s t y r k a, som är lika stor för två sammanhörande poler. Produkten av den magnetiska laddningen el. polstyrkan och avståndet mellan polerna benämnes det magnetiska momentet för magneten och är en viktig konstant. — Nordpolen av en magnet bortstöter nordpolen av en annan magnet men attraherar sydpolen. Allmänt gäller, att liknämnda poler repellera varandra, olik-nämnda attrahera varandra. Det kvantitativa sambandet har uppställts av Coulomb 1785 (se Coulombs lag). En magnetpol säges ha styrkan 1, om den påverkar en annan lika stark, på 1 cm. avstånd befintlig pol med kraften 1 dyn. — Om man bryter sönder en magnet, finner man, att varje del för sig utgör en fullst. magnet. Det lyckas aldrig att skilja positiv och negativ m. från varandra; man erhåller alltid en nordpol och en sydpol av samma styrka. Det finnes icke någon anledning antaga, att icke samma förhållande skulle äga rum, huru långt man än driver delningen. Vid fortsatt delning sönderlägges slutl. magneten i sina minsta smådelar, molekylerna. Man föres härigenom till den föreställningen, att m. är en egenskap hos molekylerna, och att en magnet är uppbyggd av molekylarmag-n e t e r. Magnetisering (se d.o. 1) innebär ingenting annat än att molekylarmagneterna el. grupper av sådana, s.k. elementarmagneter, vilka i ett omagnetiskt material ligga godtyckligt riktade, ordnas i mer el. mindre hög grad med polerna åt samma håll. Bibehållas efter mag- — 1207 — — 1208 —