MAGNUSON trodda medhjälpare i aktionen mot aristokratien 1567. Förmäld 1568 med hertig Johans syster Sofia, flydde han under hertigarnas uppror från Erik till dem. Efter växlande öden kastades M. i fängelse av sin bror Frans, vilken han tidigare sökt störta, och framlevde de sista 15 åren av sitt liv i fångenskap. I.A. Magnus, Johannes, Sveriges siste katolske ärkebiskop (1488—1544), och dennes bror Olaus (1490—1557), se Johannes Magnus, resp. Olaus Magnus. De voro söner till en borgare i Linköping Måns (Magnus) Petersson och kallade sig urspr. enl. tidens »ed Johannes, resp. Olaus Magni (Månsson), men skrevo sig båda vid äldre år Magnus. C. Magnus I, biskop i Finland (1291—1308), den förste finnen, som innehade detta ämbete; under hans episkopat fullbordades domkyrkan i Äbo och biskopssätet flyttades dit. — Om Magnus II se T a w a s t, om Magnus III se Stiernkors. S.A7. Magnus [ma'gnos], Edward, tysk målare (1799—1872), studerade i Paris och Italien, slöt sig till en början till nazarenerna men övergick senare till den rent romantiska riktningen. Hans mest förtjänstfulla arbeten äro porträtten av en rad berömda samtida, bl.a. Thorvaldsen och Rauch. — Bild se art. Jenny Lind. G.S. Magnus [ma'gnos], Heinrich Gustav, tysk fysiker och kemist (1802—70), 1834 e.o. och 1845—69 ord. prof, i Berlin. Som kemist upptäckte M. ett efter honom uppkallat platinasalt, över jodsyra, isetion-syra m.m. och undersökte bl.a. tellur, selen och blodets förmåga att absorbera gaser. Av M:s’ betydelsefulla fysikaliska produktion må nämnas hans undersök ning av luftens utvidgning och värmestrålningens absorption i gaser. M. upprättade i Berlin ett mönstergillt fysikaliskt laboratorium. Ang. hans upptäckt av magnuseffekten se d.o. N.E.F. Magnus Barfot, se Magnus, Norge 3). Magnus Bengtsson, riksråd, se Natt och Dag. Magnus Birgersson, se Magnus, Sverige 4). Magnus den blinde, se Magnus, Norge 4). Magnus den gode, se Magnus, Norge 1). Magnuseffe'kt. Om en cylinder (el. ett klot) roterar omkr. sin axel i en luft- el. vätskeström, påverkas den av en kraft vinkelrät mot rotations-axeln och strömriktningen. Fig 1 visar tvärsnit tet av en cylinder, som roterar i den böjda pilens riktning och som träffas av en luftström från v. Eftersom cylinderperiferiens rörelse i A är riktad med, i B riktad mot luftströmmen, blir på gr. av friktionen luftens hastighet mindre i B än i A, varför trycket blir större i B än i A och resultatet blir ett tryck på kroppen i den vertikala pilens riktning. Denna effekt upptäcktes av H. G. Magnus (se denne). Vid luftvärnsskjutning kan på gr. av m. projektilen slå ned starkt i sidled i förhållande till kanonen. När projektilen nått toppen av sin bana och sedan faller nedåt, vilket sker bredsides på gr. av projektilens starka stabilisering genom rotationen, föres den av m. åt sidan, åt v. vid högerräfflade kanoner. (Projektilens fallande genom luften är likvärdigt med en luftström förbi projektilen). — Ett försök att praktiskt utnyttja m. var Flettners rotorfartyg (se d.o.), som emellertid visade sig oekonomiskt. — Litt.: O. Tietjens & L. Prandtl, ”Hydro- und Aeromechanik”, 2 (1931). N.E.F. Magnusen, Finn, se M a g n lis s on. Magnus Eriksson, se Magnus, Sverige 3). Magnus Erlingsson, se Magnus, Norge 5). Magnus Haraldsson, se Magnus, Norge 2). Magnus Haraldsson, biskop (födelse- och dödsår okända). M. blev biskop i Skara 1522 och hörde till motståndarna mot Gustav Vasas reformationspolitik. I Västgötaherrarnas uppror 1529 spelade han en stor roll; han lyckades undkomma till Danmark. 1531 följde han den landsflyktige Kristian II på hans anfall mot Danmark och tillfångatogs. 1543 deltog han från Tyskland ivrigt i uppviglingsarbetet mot Gustav Vasa i sammanhang med Dackefejden och stod i korrespondens med Gustavs tyska motståndare. I.A. Magnus Henriksson, se Magnus, Sverige 1). Magnus Ladulås, se Magnus, Sverige 2). Magnus Lagaböte, se Magnus, Norge 6). Magnus Nielsen, se Magnus, Danmark 1). Magnuson, Tord Alarik, industriman (1851 —1929). M. avlade bergsingenjörsexamen 1875, anställdes vid Sandvikens järnverk 1877, var chefsingenjör där 1878—94, därefter disponent — 1225 — — 1226 —