MAGSJUKDOMAR magsäck sinflammationen (gastri'tis phlegmono'sa) är en sällsynt, oftast till döden förande sjukdom. I anslutning till på gr. av dietfel etc. ofta upprepade akuta magkatarrer kan den kroniska magkatarren (gastri'tis chro'nica) utveckla sig. Vanligare än denna s.k. primära form av den kroniska magkatarren torde dock den sekundära formen vara, vilken delvis uppstår på basen av andra m., ss. kräfta, magsår, men dels kan framkallas av sjukdomar utanför magsäcken, hjärt- och bröstsjukdomar, lever- och gallvägssjukdomar, njursjukdomar, tuberkulos, blodbrist etc. Symtomen utveckla sig smygande och äro ofta mycket litet framträdande. De kunna bestå i en minskad aptit, ”uppjäsning”, slemblandade kräkningar. En ”trög” mage hör oftast till sjukdomsbilden. Karakteristiska för den på alkoholisk basis stående kroniska magkatarren äro kräkningarna på morgonen, på fastande mage (vo'mitus matuti'nus). Magsäckens sekretoriska funktion (se ovan) är rubbad. Halten i magsaften av fri saltsyra är i tidiga fall nedsatt, i äldre fall med djupgående slem-hinneförstöring saknas den fria saltsyran fullst., under det att en stark slemhalt finnes i mag-saften. Behandlingen går ut på att med diet i största mån skona magen; alla retande och svårsmälta näringsmedel måste undvikas. Saltsyra ordineras till intagning under måltid. Orsaken till magsåret (ulcus ventri'culi) känner man icke till fullo, men dess uppkomst är bunden vid förekomsten av saltsyra i magsaften, och halten av fri saltsyra är vid magsåret oftast starkt ökad. Sår av denna typ finnas därför icke endast i själva magsäcken utan även i övre delen av tolvfingertarmen (ulcus duode'ni, se Duodenalsår). Till sin form är magsåret oftast runt el. ovalt och sitter vanligtvis i el. i närheten av magsäckens lilla kurvatur och nedre magmunnen (se Magsäck). I omgivningen av äldre sår ser man en stark ökning av bindväv, ledande till en uppdrivning av sårets kanter (ulcus caUo'sum); dylika sår kunna även tränga in på djupet i magsäckens vägg och även växa in i närbelägna organ, t.ex. bukspottskörteln (ulcus pe'netrans). Symtomen vid magsår karakteriseras i de typiska fallen av att de uppträda i perioder, mellan vilka patienten känner sig frisk. Dylika perioder infinna sig ofta vår och höst. Symtomen yttra sig dels i de s.k. ”sura besvären” (halsbränna, sura uppstötningar, rapningar), dels i verkliga smärtor, oftast lokaliserade till maggropen, vilka bruka komma på viss bestämd tid efter måltid. Kräkningar uppträda i vissa fall, då magsäckens tömningsförmåga är nedsatt, vilket i sht gäller de fall, där såret sitter i el. invid nedre magmunnen, förorsakande ant. en ärrig sammandragning el. en krampartad hopsnörning av denna. För att söka övervinna detta hinder ökas magsäckens peristaltik till nästan krampartade sammandragningar, vilka kunna framkalla svåra smärtor (”magkramp”). Av kroniska komplikationer till magsåret kunna nämnas dels den ovan beskrivna förträngningen av nedre magmunnen (pylorusstenos), dels den ärriga skrumpningen i omgivningen av såret, som kan leda till en mer el. mindre utpräglad insnörpning cirkulärt av själva magsäcken, s.k. timglasmage. En kräftomvandling av ett gammalt magsår förekommer även. Magsårets akuta komplikationer äro framförallt två, näml, blödningen och genombrottet till fri bukhåla, s.k. brustet magsår. Förekomsten av småblödningar vid magsår är vanlig, och i dessa fall kan blodet påvisas endast genom kemisk undersökning av avföringen. Stora mag-blödningar hota ofta direkt den sjukes liv genom stor blodförlust och giva sig tillkänna, utom genom den akut inträdande blodbristen, däri att ant. den sjuke får en stor blodkräkning el. ock att avföringen blir tjärfärgad. Sårets genombrott till fri bukhåla (ulcus pe'rforans) karakteriseras av de akut insättande våldsamma smärtorna i buken, till vilka ansluta sig symtom på en akut bukhinneinflammation. Behandlingen av det okomplicerade magsåret är i första hand intern-dietetisk; långdragna besvär kunna dock vid dessa även nödvändiggöra operativ behandling. Vid de olika komplikationerna träder vanligtvis den kirurgiska behandlingen i förgrunden, och detta gäller framförallt genombrottet till fri bukhåla, där patientens liv hänger på att operationen utföres inom de närmaste tim. efter smärtornas insättande. Även vid stora magblödningar kan omedelbart kirurgiskt ingripande vara nödvändigt och livsräddande. Överföring av blod (blod-transfusion) användes numera ofta i dessa falL Magkräftans liksom andra kräftsjuk-domars (se d.o.) orsak är ännu okänd. I ett visst antal fall utvecklas magkräfta i ett gammalt magsår. Av samtliga kräftsjukdomar utgör magkräftan ung. 2/s, och det är nästan uteslutande personer över 40-årsåldern, som drabbas av denna sjukdom. I de flesta fallen sitter kräftsvulsten i närheten av nedre magmunnen och i lilla kurvaturen; på gr. härav inträder även vid kräfta tecken på pylorusstenos (se ovan). Symtomen kunna under den första tiden vara mycket obetydliga, men sedan de en gång visat sig, ökas de undan för undan, och den för magsåret karakteristiska periodi-citeten saknas. Matleda, småningom tilltagande allmän avmattning, blodbrist och avmagring — 1233 — — 1234 —