MAHDI Mahabha'shya (sanskr. mahäbhäsya) , se P a-t a n j a 1 i. Mahade'va (sanskr. mahädéva, ”storguden”), ind. religionsv., vanlig beteckning för Giva. — Mahädèvi, ”storgudinnan”, beteckning för Givas gemål P a r v a t i. C.F. Mahadi'a, se M a h d i a. Mahaffy [mahä'fi], John Pentland, engelsk historiker (1839—1919), prof, i antikens historia i Dublin 1869—1900, president i Irish aca-demy 1911—16. M:s skrifter behandla huvudsaki. den hellenistiska tidens historia (”The Greek world under Roman sway”, 1890, ”The empire of the Ptolemies”, 1895, ”The silver age of the Greek world”, 1906) och utmärka sig mer för fängslande framställningssätt än för pålitlighet i detaljerna. W.N. Mahalla (arab. mahaTla, rastplats, läger) förekommer som sammansättningsdel i talrika egyptiska ortnamn, t.ex. Mahalla al-Kubra. M. har även, dock ej i Egypten, betydelsen kvarter (i en stad). G.O-r. Mahalla al-Kubra, stad i Nildeltat, Egypten, 6 km. v. om Damiettearmen; 45,642 inv. (1927). Järnvägsknut. Bomullsindustri. Ännu på 1800-talet var M. Nildeltats främsta industristad. IM.P.] Mahan [mahä'n el. män], Alfred Thayer, nordamerikansk sjömilitär och förf. (1840— 1914), officer 1861, kommendör 1885, avsked ur aktiv tjänst 1896, konteramiral i reserven 1906. M. deltog i inbördeskriget 1861—65, var under 1880-talet lärare och 1892—93 chef för sjökrigshögsk. och tjänstgjorde under kriget mot Spanien 1898 ss. strategisk rådgivare i högkvar teret. 1899 blev han led. av fredskonferensen i Haag. M. var en framstående förf, på det sjömilitära och politiska området, och hans arbeten ha väckt berättigad uppmärksamhet inom alla länders mariner. De mest kända äro: ”The influence of seapower upon history, 1660— 1783” (2 bd, 1889; sv. övers. 1899), ”The influence of seapower on the French revolution and empire, 1793—1810” (2 bd, 1893), ”Life of Nelson” (2 bd, 1897; sv. övers. 1913), ”Lessons of the war with Spain” (1899) och ”Naval stra-tegy” (1911). E.Bz. Mahana'di, flod i ö. Främre Indien, upprinner i Centralprovinserna, mynnar med talrika deltaarmar i Bengaliska bukten. Längd 830 km.; flodområdet c:a 113,400 kvkm. Vid lågvatten för M. en vattenmängd av 315 kbm./sek. men vid högvatten ända till 51,000 kbm./sek. M:s delta har talrika bevattningskanaler och är mycket tätt befolkat. O.P. Mahara'ja (sanskr. mahäräjä, ”storkonung”), beteckning för indiska furstar av högre rang. Mahara'shtra (sanskr. mahärästra, ”det stora konungariket”), indisk beteckning för ett område i v. Främre Indien, som ung. motsvarar det nuv. presidentskapet Bombay. M. har spelat en stor roll i Indiens historia. Namnet återfinnes i senare ljudform i folknamnet m a r a t-t e r (se d.o.). C.F. Mahara'shtri (sanskr. mahärästri), se P r a k-r i t. Maha'tma, indisk hederstitel för framstående lärare och kulturpersonligheter (t.ex. M. Gan-dhi). — Inom teosofien namn på personer, som nått ett förandligat stadium och som anses fortleva utan nya återfödelser och stundom uppenbara sig. Th.P. Mahava'msa (pali mahävariisa, ”den stora krönikan”), sydbuddistiskt epos på pali. förf, (sannolikt) på 400-talet e.Kr. av en viss Maha-nama M. avhandlar — med utgångspunkt från Buddhas liv och buddismens historia före dess överflyttning till Ceylon — Ceylons och den ceylonesiska buddismens historia fram till c:a 300 e.Kr. M. vilar på numera helt förlorade singalesiska källor och är av största vikt för kännedomen om den äldsta singalesiska litteraturtraditionen. Diktens poetiska och historiska värde är betydande. Textuppl. med engelsk övers, av W. Geiger (1905—12). C.F. Maha'vastu (sanskr. mahävastu, ”[boken om] de stora ämnena”), nordbuddistiskt verk, som i legendarisk och starkt utstofferad form skildrar Buddhas liv. M. utgör i sin nuv. form, i vilken de olika elementen äro så löst fogade till varandra, att någon planmässighet över huvud ej kan skönjas, ett verk av flera årh. Urspr. tillkommet på 200-talet f.Kr. inom Mahasam-ghika-riktningen av den tidigare buddismen, visar det en kärna av gammal buddistisk tradition, kring vilken, sedan Mahasamghika uppgått i Mahayana (se Buddism, sp. 262 ff.), lagrats Mahayana-tradition till ända fram på 500-talet e.Kr. Utg. av E. Senart (3 bd, 1882— 87). C.F. Mahavi'ra, jainismens främste lärare, se J a i-n i s m. Mahaya'na, en gren av den senare buddismen (se d.o., sp. 262 ff.). Mahdi [h höres] (arab. al.-Mahdi, den ledde, näml, av Allah på den rätta vägen) är dels ett hedersnamn på vissa historiska personer, ss. Abraham, Muhammed, de 4 första kaliferna — 1241 — — 1242 —