AL-MAHDI och även en del umaijader och abbasider, men har dessutom en eskatologisk betydelse, i det att m. betecknar den idealhärskare, som skulle komma för att grunda det tusenårsrike, vilket skulle föregå den yttersta domen. Tanken på en sådan m. uppkom som en reaktion mot de världsliga umaijaderna och har bevarats till modern tid både i ortodox islam och framförallt bland schiiterna, i vilkas lära den är en centralpunkt. Den schiitiske m. skall vara av profeten Muhammeds släkt och bära hans namn. Man föreställer sig i regel, att det är en bestämd person, som redan levt, försvunnit utan att dö och lever som den dolde imamen, som skall återkomma som m. Först knötos förhoppningarna till Muhammad ibn al-Ha n a f i j a, en son till kalifen Ali. Av större betydelse blevo de riktningar, som anknöto till den 7 :e imamen, Ismail ibn D jafar (el. hans son Muhammad), död i Medina 760 (se Ismailiter), el. den 12:e, Muhammad i b n a 1-H a s a n, vilken försvann 6-årig 879. — M.-tanken har ofta givit upphov till svåra strider inom islamvärlden, då tid efter annan personer uppträtt med anspråk på att vara den väntade m. Sålunda utgav sig fatimider-nas grundare Ubaidallah 902 för att vara m. och son till Muhammad ibn Ismail, och stiftaren av almohadernas sekt och välde, Muhammad ibn Tumart, gjorde likaledes (1121) anspråk på m.-värdighet. I modern tid har den största m.-rörelsen ägt rum i Sudan under Muhammad Ahmad a 1-M a h d i (se denne och Mahdistupproret). — Litt.: C. Snouck Hurgronje, ”Der Mahdi” (i ”Versprei-de Geschriften”, 1, 1923); I. Goldziher, ”Vorle-sungen über den Islam” (2 Aufl., 1925). G.O-r. al-Mahdi, Muhammad Ahmad ibn 'A b d a 11 a h, arabisk-nubisk religiös och politisk reformator (o. 1843—85). M., som ledde sin stamtavla tillbaka till profeten Muhammed både på möderne och fäderne, visade tidigt dragning till mystiken, blev 1868 ledare för en orden och grundade en egen skola på ön Abba i Vita Nilen. På 1870-talet vaknade han till medvetande om sin mission som mahdi (se d.o.), kombinerade denna religiösa uppgift med för Sudan aktuella politiska och sociala frågor och framträdde 1881 öppet som mahdi och kallade till kamp mot ”de otrogna turkarna”. Inom kort utbredde sig hans välde över hela Sudan, och det s.k. mahdistupproret (se d.o.) kuvades först långt efter hans död. M. omgav sig med 4 kalifer, av vilka den förnämste, A b d-allah ibn Muhammed at-Taaischi (se denne) efterträdde honom. G.O-r. Mahdi'a, Mahedia, Mehedia, stad på östkusten av Tunisien, o. 8,000 inv. Sardin fiske och framställning av olivolja. Hamnen är igensandad. M. har en berömd moské, uppförd av antika byggnadsrester. M.P. MahdFster, anhängare av en mahdi (se d.o.). Mahdistupproret kallas det av Muhammad Ahmad ibn 'Abdallah, al-Mahdi (se Mahdi), organiserade och ledda upproret 1881—98, varigenom hela Sudan för en tid lösgjordes från beroende av Egypten. Det rådande missnöjet med den turkiska ämbetsmannaklassen och den gamla motsättningen mellan araber och turkar utnyttjades skickligt av mahdin för hans religiösa framträdande, och 1881 slog det i hemlighet väl förberedda upproret mot turkarna ut i full låga. Underhandlingar mellan regeringen i Khartum och mahdin voro lönlösa. Den egyptiska regeringen var lamslagen av 'Arabi paschas uppror, och de exp. mot mahdin, som utsändes under Raschid pascha, Jusuf pascha och engelsmannen Hicks pascha, blevo alla slagna, den sistn. vid Kaschgil 1883. Följ, år företog mahdin en framryckning mot Khartum, som 30/i 1885 efter ett tappert försvar under Ch. Gordon (se denne) föll i hans händer. På sommaren s.å. dog mahdin i tyfus i Omdurman, som hans efterträdare 'Abdallah at-Ta'aischi tog till sin huvudstad. Efter förbittrade strider återerövrades Sudan av Egypten, och genom segern vid Omdurman 1898 gjorde Lord Kitche-ner (se denne) slut på mahdisternas välde. — Litt.: F. R. Wingate, "Mahdism and the Egyp-tian Sudan” (1891); Slatin Pascha, ”Feuer und Schwert im Sudan 1879—95” (13 Aufl., 1922); A. Mohr, ”Kampen om Nilen 1882—98” (1923). G.O-r. Mahé, ö i Indiska oceanen, se Seychellerna. Mahé, fransk besittning på s.v. kusten av Främre Indien, n. om Calicut; 59,i kvkm.; 11,959 inv. (1930). M., som tillhört Frankrike sedan 1726, tillhör i förvaltningshänseende Franska Indien (jfr d.o.). O.P. MahedFa, se M a h d i a. Mah-jong, gammalt kinesiskt sällskapsspel, under senare år infört i Europa; spelas med brickor av ben el. trä i oliktecknade serier. — Litt.: C. A. Salmonsson, "Regler och råd i m.” (1924). Bj. Maliler [mäTar], Gustav, österrikisk tonsättare (1860—-1911), utbildad vid univ. och kon-servatoriet i Wien, till en början teaterkapellmästare i landsorten, från 1885 kapellmästare vid tyska nationalscenen i Prag, 1888 operadirektör i Budapest, 1891—97 kapellmästare vid Stadttheater i Hamburg, från 1897 kapellmästare vid hovoperan i Wien, senare även dess direktör (till 1907), ledde 1898—1900 samtidigt Wien-filharmonikerna. Efter sitt avsked från hov- — 1243 — — 1244 —