MAHOGNY operan dirigerade M. en kort tid vid Metropolitan opera i New York och New York-filhar-monikerna. I . M:s kompositioner utgöra hans 9 symfonier kärnan (en 10:e förblev ofullbordad); dessutom skrev han kammarmusik, Lie-der, ”Das klagende Lied” (soli, kör, orkester) och en del fragment till dramatiska arbeten. Om M:s musik, vars värde är ganska ojämnt, stod urspr. mycken strid. I hans verk ljuda den döende romantikens toner ännu en gång, stundom med anknytning till Wien-klassicismen, stundom i krampaktigt och extatiskt sökande efter nya vägar. Genom sin ovanliga form och instrumentation (symfoni med soli och kör) väckte M:s musik stort intresse, vilket dock under de senare åren tyckes ha något förlorat sig. M. var en utomordentlig dirigent, tekniskt fulländad, eldig och entusiasmerande och med fin stilkänsla. E.A. Mahmud. 1) M. I, turkisk sultan (1696— 1754), tillträdde regeringen 1730. M:s regeringstid var fylld av krig mot Persien, Ryssland och Österrike; kriget med sistn. land slöts fördelaktigt för Turkiet genom freden i Belgrad 1739. M. ingick 1740 med Sverige ett anfalls-och försvarsförbund, riktat mot Ryssland. M. är bekant för sin ivriga byggnadsverksamhet både i Konstantinopel och ute i landet och för sitt stora intresse för vetenskapen. Han grundade bl.a. 4 nya bibi, i Konstantinopel. G.Jg. 2) M TI, turkisk sultan (1784—1839), tillträdde 1808 regeringen, just då Turkiet var invecklat i krig med England (fred 1809) och Ryssland, avslutat genom freden i Bukarest 1812, varvid Bessarabien gick förlorat. Vid M:s tronbestigning var den centrala regeringsmakten i Turkiet mycket svag, och ståthållarna i provinserna, framförallt de s.k. derebejerna i Anatolien, intogo stor självständighet och visade sig ofta illojala. Gentemot dessa hävdade M. med kraft sin auktoritet. Han inskred med vapenmakt mot de motsträviga, ss. mot Ali pascha av Janina, vilken först 1820 underkastade sig. 1817 började den serbiska och 1820 den grekiska frihetsrörelsen, vilket tvang M. att uppge arbetet på rikets inre konsolidering. De ständiga krigen gåvo M. anledning att ge sig i kast med en omorganisering av hären. Reguljära trupper utbildades enl. europeiskt mönster (1826). På gr. härav utbröt ett uppror bland janitscharerna, vilket slutade med denna kårs fullst. avskaffande i juni s.å. I 1828—29 års krig med Ryssland visade sig dock den nya armén ej vuxen sin uppgift. Kriget slutade olyckligt och medförde bl.a. förlusten av Grekland. 1831 råkade M. i konflikt med Muhammed Ali i Egypten, vilken tidigare bistått honom vid kuvandet av vahabiternas i Arabien uppror. Konflikten slutade 1833 med att Syrien måste avträdas. Bland M:s reformer på det inre området märkas hans ferman av 1826 för förbättring av statstjänstemännens ställning och införandet av ett ministerkabinett efter europeiskt mönster. G.Jg. Mahmud DjelaT-ed-din pascha, D a m a d, turkisk politiker (1840—84), svåger till Abdul Hamid II, efter vars tronbestigning han vann stort inflytande. M. var vid olika tillfällen befälhavare för art. och inrikesminister och störtade 1887 den reformvänlige Midhat pascha. Trots stora militära förtjänster i ryska kriget (1877—78) blev M. dock efter den s.k. Midhat-processen dömd till förvisning till Arabien (1881). G.Jg. Mahmudijekanalen, i Nildeltat, förbinder Alexandria med Rosettearmen. M. byggdes 1819 —20 och är 83 km. lång. M.P. Mahmud Nedim pascha, turkisk politiker (1810—83), generalguvernör över Syrien, marinminister 1856, sedan 1871 storvesir, dock med avbrott för tiden 1873—74. M. inställde 1875 räntebetalningarna för statsskulden, då rikets finanser befunno sig i synnerligen dåligt skick. Han planerade vidare en revolt med avsikt att avsätta sultanen till förmån för Abdul Aziz’ son. Mot Ryssland visade M. stort tillmötesgående, vilket allt medförde, att han 1876 genom det s.k. Softa-upproret störtades och förvisades. Återvänd från förvisningen, var M. 1879—83 inrikesminister. . G.Jg. Maho, egyptisk bomull, se M a k o. Maho'gny (eng. mahogamj, väl av västindiskt ursprung), m a h o g n i, mahogniträ, en av tropikernas finaste träsorter, utgör ett mycket använt, värdefullt material vid möbeltillverkning, båtbygge (Honduras-m., Tabasco-m.) samt finare snickeriarbeten, ofta i form av faner. Den äkta el. amerikanska m., som erhålles av Swiete'nia-ar\.ev, särsk. S. mahago'ni, tillhörande fam. Melia'ceæ (se d.o.), är som nyfällt trä gulrött till brunaktigt, alltigenom likafärgat el. också fläckigt och strimmigt, som äldre mörkbrunt; det är hårt, tätt och tungt samt lätt att polera. — Afrikansk (Madeira-, Gambia-) m., se Khaya; australisk m. och ”röd m.”, se Eucalyptus; ostindisk m., s« Cederträ. A.V-e. — 1245 — — 1246 —