MAHOMED Mahomed (Mahomet), oriktig form för Muhammed (se d.o.). Mahön [maå'n] el. Puerto M a h 6 n, huvudstad på Menorca, Balearerna (se kartan vid d.o.); 17,866 inv. (1920). Sko- och bomullsindustri. Karantänstation. M. har örlogshamn, som skyddas av fästningen La Mola. M.P. Mahon [mahö'n el. mahåu'n], P h i 1 i p Henry, Earl Stanhop e, engelsk historiker (1805—75). M. invaldes i parlamentet 1830, men hans huvudsaki. verksamhet var av vetenskaplig art. Han inlade stora förtjänster om fornmin-nesvården i England och deltog i flera betydande editionsarbeten. 1855 instiftade han Stan-hopepriset vid univ. i Oxford att tilldelas framstående essayistiska arbeten. Bland hans historiska arbeten märkas särsk. ”Life of William Pitt” (4 bd, 1861—62) och ”History of England, comprising the reign of queen Anne until the peace of Utrecht” (1870), en forts, på Macau-lays stora verk om Englands historia. N.H-g. Mahon [mahö'n el. mahåu'n], Sir Bry an Thomas, engelsk militär (1862—1930), ‘officer vid kav. 1883, överste 1900, generalmajor 1906, generallöjtnant 1912, avsked 1921. M. deltog i fälttågen i Egypten och Sudan 1896—99, i boerkriget 1900—02 samt var 1909—13 fördel-ningschef i Indien. Vid världskrigets utbrott 1914 blev M. chef för 10 :e fördelningen och deltog i Gallipolifälttåget 1915 samt blev i okt. s.å. chef för engelska Salonikiarmén. Han var nov. 1916—maj 1918 högste befälhavare på Irland och från 1922 led. av Irländska fristatens senat. E.Bz. Maho'nia, växtart, se Berberis. Mahra'tter, se Maratter. Mahwa-olja, -smör, se Bassiasmör. Mahwaträd, Illi'pe (Ba'ssia) latifo'lia, se Bassiasmör och 111 i p e. Mai, A n g e 1 o, italiensk handskriftsutg. (1782 —1854), inträdde i jesuitkollegiet 1797, bibliotekarie vid Vatikanbibl. i Rom 1819—25, kardinal 1838. M. gjorde synnerligen viktiga hand-skriftsfynd, delvis på palimpsester (se d.o.), av bl.a. Cicero (”De republica”), Fronto, Plautus (”Codex ambrosianus A”) samt utgav ett stort antal skrifter och texted., vilka dock icke utmärka sig för större noggrannhet. — Litt.: Biogr. av B. Prina (1882). W.N. Maia [mala], grek.-rom. myt., dotter av Atlas, moder till Hermes (se denne), av romarna likställd med den fornitaliska ”majgudinnan” M., Vulcanus’ gemål. Jfr Ple j a d er na. H.Sj. Maia'nder, geogr., konsthist., se M e a n d e r. Maia'ndros, flod i Mindre Asien, se M ende r e s. Maida'n (arab.), m e y d a n, hippodrom, arena, användes i arabiska, turkiska och persiska för att beteckna öppna platser i städerna el. utanför dem. Särsk. bekanta äro den stora parkanläggningen M. i Calcutta (se d.o.) och Atmeydan i Istanbul. G.O-r. Maidel, se M a y d e 11. Maidenlöpning [meFdøn-], kapplöpning för hästar, som icke förut tagit l:a pris. Maiden speech [meTdan spié] (eng.), jungfrutal. Maidstone [mèl'dstan], huvudstad i grevskapet Kent, England, vid Medway river, 50 km. s.ö. om Londons city; 42,259 inv. (1931). M. har pappers-, cement- och kalkindustri samt i omgivningarna stor humleodling. Allhelgona-kyrkan är en vacker byggnad i gotik (1300-talet). Nämnas må även det forna ärkebiskops-palatset samt stadshuset. M.P.;E. W. Maier [mal'ar], Heinrich, tysk filosof (f. 1867), prof, först i Tübingen, sedan i Berlin, betydande framförallt genom sina historisk-fi-losofiska verk, t.5x. det grundliga arbetet över ”Die Syllogistik des Aristoteles” (2 bd, 1896) och boken om ”Sokrates” (1911), som gentemot den sedvanliga uppfattningen av Sokrates såväl som av de platonska ungdomsdialogerna skisserar en i huvudsak ny bild. Av skrifter till den sakligt-filosofiska problematiken är framförallt att nämna ”Geist und Wirklich-keit” (2 bd, 1929). E.v.A. Maie'tis, se M a i o t i s. Maieuti'k (grek, maieutike' [techne]), fil., förlossningskonst, kallade Sokrates sin undervisningsmetod: han kunde endast, liksom en barnmorska, hjälpa lärjungen att framföda det tankefoster, varmed denne själv var havande. H.L. Maigret [mägrä'], P h i 1 i p p e, fransk militär (födelse- och dödsår obekanta), började ss. inf.-officer men övergick därefter till ingenjörkåren, kom 1717 i sv. tjänst. Kapten 1718, ledde han s.å. de tekniska belägringsar-betena vid Fredriksstens belägring. Kvällen 30/n utstakade han den nya linje, som skulle dragas mot fästningen. När konungen stupade, befann han sig jämte J. F. v. Kaulbars i kungens omedelbara närhet och var en av de första, som konstaterade dödsfallet. När 1723 rykten om att Sicre lönnmördat Karl XII, började komma i omlopp, infordrade sv. ministern i Paris en relation om konungens död av M.; även en annan berättelse härom härrör sannolikt från M. Hans uppgifter voro, trots att M. sökte frikänna Sicre och oavsett om grund finnes el. ej för misstankarna om lönnmord, besvärande för denne. Enl. en i sv. tidn.-press 1904 publicerad notis skulle M. ha efterlämnat memoarer, vari han skulle ha utpekat Sicre ss. kungens baneman. Denna uppgift har ej kunnat bestyrkas, och M:s öden efter 1723 äro — 1247 — — 1248 —