MAIM0N1DES dentalphilosophie” (1790); Kant skall ha erkänt, att M. förstått förnuftskritiken bättre än andra utläggare. Med skarpsinnig dialektik uppvisade han motsägelser hos Kant, spec. i antagandet av en realitet utanför medvetandet: vad som tänkes, måste vara i medvetandet, och ”tinget i sig” blir därför ett imaginärt, logiskt sett omöjligt begrepp. Genom sin kritik av Kant beredde M. väg för Fichtes filosofi och kan även betraktas som en förelöpare till nykantianismen, Hans huvudverk är ”Versuch einer neuen Logik oder Theorie des Denkens” (1794; ny uppl. 1912). M. har även skrivit en kulturhistoriskt och psykologiskt intressant självbiografi (utg. av K. Ph. Moritz 1792 och av J. Fromer 1911). — Litt.: F. Kuntze, ”Die Philosophie S. M:s” (1912); F. Böök, ”En östjudisk filosofs självbiografi” (i ”Essayer och kritiker 1917—18”, 1919). A.W-n. MaimonFdes, Moses, även kallad Rabbi Moses ben Maimon (förk. R a m b a m), judisk filosof (1135—1204). F. i Cordoba, Spanien, flydde M. undan religionsförföljelse till Nordafrika och Egypten, där han blev livmedikus hos sultanen Salah ad-din. Samtidigt d kade han omfattande vetenskapliga studier på skilda områden. Framstående Talmudkännare, sökte M. samla det i de judiska urkunderna spridda lagstoffet till ett systematiskt helt. Detta hans arbete har blivit av grundläggande betydelse för den judiska teologien. I den religionsfilosofiska skriften ”De irrandes ledare” (arab. Dalälat al-hä’irln) sökte M. medla mellan tro och vetande. Genom en allegorisk bibeltolkning ville han undanröja motsägelsen mellan skriftens utsagor och filosofernas, särsk. Aristo-teles’, läror. Härigenom ådrog han sig i början sina trosbröders ovilja men vann senare erkännande. — Litt.: I. Münz, ”Moses ben Maimon’ (1912). D.R. Main [må] (fra., hand), mus. M. droite, förk. m.d., höger hand; m. gauche, förk. m.g., vänster hand. Main [main], Rhens största biflod från h., rinner upp med källfloderna We i s s e r M. på Fichtelgebirge och R o t h e r M. på Fran-kiska Juras ö. sluttning. Vid Bamberg, där floden mottager Regnitz från v., blir den segelbar och börjar dess mellersta lopp. Här upptar den från v. Tauber, från h. Frankiska Saale, varpå den genom en 400 m. djup dal tar vägen mellan Spessart och Odenwald. Sedan den passerat Frankfurt, flyter den ut i Rhen mitt emot Mainz. M. har en längd av 524 km. och ett flodområde om 27,395 kvkm. Den är segelbar för mindre fartyg till Regnitz’ mynning (393 km.). Sedan djuphamnen i Aschaffenburg 1921 öppnats, kan M trafikeras till denna stad av fartyg om 1,500 ton. M. är förbunden med Donau genom Ludwigskanalen (se d.o.). J.F. Maina [mal'-], nygrek. Mani, den mellersta av Peleponnesos’ tre s. halvöar, Grekland. M. är ett otillgängligt bergland, flerstädes mer än 1,000 m.ö.h., utgörande en forts, av Pentadakty-lon (Taygeton). M. bebos av mainoterna. M.P. Maina'd, se Menad. Maina'rdi, Bastiano (Sebastiano di Bartolo), italiensk målare (o. 1460—1513), var lärjunge och medhjälpare till sin svåger D. Ghirlandajo och utförde fresker och tavel-bilder i Florens, San Gimignano, Pisa etc. I några av de stora gallerierna, t.ex. Kaiser Fried-rich-museet i Berlin, finnas av M. madonnabilder samt porträtt. E.W. Mainau [mäTnåu], ö i n.v. delen av Bodensjön (Überlinger See), Baden, 5 km. n.n.ö. om Mainau slott. Konstanz; 0,45 kvkm. Ängbålsstation. Slott från 1700-talet. M. förvärvades 1853 av storhertig Fredrik I av Baden och testamenterades 1928 av drottning Viktoria av Sverige till prins Vilhelms son Lennart Bernadotte. M.P. Main-Donau-kanalen [maln-dä'nau-], planerad segelled mellan Rhen och Donau för fartyg upp till 1,500 ton. Den skall ersätta Ludwigskanalen. Arbetet påbörjades 1922. Main skall kanaliseras till Wernfeld, 30 km. n.v. om Würzburg (nu färdig till Aschaffenburg), varifrån kanalen dragés över Bamberg och Nürnberg till Beilngries vid Altmühl, som skall kanaliseras till sin mynning i Donau vid Kel-heim. Donau skall utbyggas åt ö. till Passau, åt v. till Ulm. M. skall få förbindelse även med Augsburg och München. F.Ss. Maine [män], h.-biflod till nedre Loire. M. uppstår genom sammanflödet av Mayenne (från n.v.), Sarthe (från n.) och Loire (från — 1251 — — 1252 —