MAINE hamn 15/a 1898 gav anledning till spansk-ameri-kanska kriget (se d.o.). Bj. Maine [män], Louis Auguste av Bourbon, hertig av M. (1670—1736), son till Ludvig XIV och Mme de Montespan, blev 1673 legitimerad av sin fader och erhöll hertigtitel. 1674 generalöverste för schweizarna och 1694 rikstygmästare, deltog M. med en viss utmärkelse i flera slag, särsk. vid Steen-kerken 1692. S.å. äktade han den ärelystna Anne Louise Condé, som fullst. behärskade honom. Kort före sin död upphöjde Ludvig XIV M. till prins av blodet och gav honom del i förmyndarstyrelsen för Ludvig XV, men med parlamentets hjälp omstörtade regenten testamentet och berövade M. hans rang som prins. Av sin gemål förmåddes då M. att deltaga i Cellamares (se denne) sammansvärjning. M. arresterades 1719, frigavs åter 1720, men hans politiska roll var nu utspelad. P.S. Maine [méln], Sir Henry Sumner, engelsk rättslärd (1822—88), studerade i Cambridge, prof, i civilrätt där 1847—54, lärare vid Inns of court i London 1852—62, bosatt i Calcutta 1862—69 ss. juridisk led. av vicekonungens råd, prof, i rättsvetenskap i Oxford 1869— 78, rektor för Trinity hall i Cambridge 1877—• 87, prof, i internationell rätt vid Cambridges univ. 1888. M. var en ansedd, jämförande rättshistoriker och rättsfilosof, därvid särsk. hans erfarenheter från Indien buro frukt. Bland hans skrifter märkas ”Ancient law” (1861; många uppl., senast 1917), ”Village com-munities” (1871; många uppl.), ”Lectures on modern theories of succession to property after death” (s.å.), ”Early history of institutions” (1875), ”Early law and custom” (1883), ”International law” (1888). E.K. Maine de Biran [män do birä'], Marie Fran^ois Pierre G o n t h i e r, fransk tänkare och psykolog (1766—1824), innehade under revolutionen, kejsardömet och restaurationen ämbeten inom förvaltningen och utgick inom filosofien närmast från Condillac och Cabanis. Likväl blev hans eg. vetenskapliga insats en djupgående kritik av ”ideologerna” och sensualismen (se d.o.). Oavvänt betonar han mot dem den självverksamhet, som framträder i viljan och ansträngningen. Jaget fattas av honom ss. orsak, kraft och handling på ett sätt, som föranlett V. Cousin att kalla honom ”den franske Fichte” och som hos M. utformas till en dynamisk spiritualism (se d.o.). Utan ansträngning (effort) intet medvetande. Därjämte har M. beaktat de spontana, omedvetet alstrade förnimmelser, stämningar och böjelser, som vi anträffa i vårt medvetande, en punkt, vari han närmar sig Leibniz och som av M. utvecklas bl.a. i ”Mémoire sur les percep-tions obscures” (1807). Hans förnämsta arbeten äro ”De la décomposition de la pensée”, med den viktiga kritiken av Condillac, ”Essai sur les fondements de la psychologie”, ”Nou-veaux essais d’anthropologie” samt hans märkliga filosofiska dagbok ”Journal intime”, samtliga utg. postumt. M., som mot slutet av sin tänkarebana fördes närmare den religiösa mystiken och katolicismen, har påverkat bl.a. Royer-Collard, fysikern och filosofen A. M. Ampère och V. Cousin; hans inflytande sträcker sig via Bergson in i vår egen tid. — Uppl.: ”Oeuvres”, utg. av V. Cousin (4 bd, 1834—41); ”Oeuvres inédites”, utg. av E. Naville (3 bd, 1859); ”Oeuvres”, under medverkan av ITnstitut de France utg. av P. Tisserand (under utgivning). M:s filosofiska brevväxling med A. M. Ampère är utg. av Barthélemy Saint-Hilaire under titeln ”Philosophie de deux Ampère” (1866). — Litt.: E. Naville, ”M. de B. Sa vie et ses pensées” (1857); A. Bertrand, ”La psychologie de 1’effort et les doctrines contemporaines” (1889). A.N. Maine-et-Loire [män-e-lQa'r], dep. i v. Frankrike, omkr. Maine och nedre Loire; 7,218 kvkm.; 475,991 inv. (1931). Huvudstad är Ångers. M. omfattar större delen av prov. Anjou. Jordbruket är huvudnäring. 3/s av ytan är odlad jord. De vita vinerna äro berömda (Sau-mur och Layon). Trädgårdsskötseln ger blommor, tidiga grönsaker och frukt. Boskapsskötseln är betydande. Brytning av skiffer. Industrien är huvudsaki. textilfabrikation och någon kemisk och metallindustri. J.F. Main-Gauches [må-gå'J], benämning (ofta även i Sverige) å på 1500-talet vid fäktning använda v.-handsdolkar (se Dolk). G.W.F. Mainland [meFnland], namnet på den största ön av resp. Shetlands- och Orkneyöarna (se d.o.)„ Mainlinjen [maln-] kallade man på Nordtyska förbundets tid dess sydgräns; den gällde med föga rätt som skiljegränsen mellan Nord-och Sydtyskland. [ö.] Mainländer [mal'n-], P h i 1 i p p, pseud. för Philipp Batz, tysk filosof (1841—76), köpman. M. var i sitt tänkande starkt påverkad; av Schopenhauer. Enl. M. består världspro-cessen i att Gud utträtt ur sitt övervara och splittrat sig i de enskilda varelsernas vardan — 1255 — — 1256 —