MAISIR na blev M. flera gånger förstört. I mitten av 700-talet vann det ny betydelse, blev ärkebiskopssäte och tillika det kristna Tysklands andliga huvudort. Denna ställning och det fördelaktiga handelsläget gynnade stadens uppblomst-ring, så att M. under medeltidens senare del blev ledare för det stora Rhenska stadsförbundet. Under 30-åriga kriget intogs M. dec. 1631 av Gustav II Adolf, som mitt emot M. på h. Rhenstranden anlade fästningen Gustavsburg. 1635 återerövrades M. av de kejserliga. Vid Napoleonskrigens slut överlämnades M. till Hes-sen-Darmstadt och blev 1871 en betydelsefull tysk riksfästning. J.F. Maioli [ma'jåli], Thomas, italiensk boksamlare (1500-talets förra hälft), vars levnadsöden äro obekanta men vars namn bevarats till eftervärlden därigenom att detta jämte hans valspråk tryckts på de böcker, han samlat. Hans bibi, utmärktes för bokband av den högsta kvalitet i fråga om såväl konstnärlig utsmyckning som utförande, utan att dock nå upp till de Grolierska bandens förnämitet. Utsmyckningen består av rik bandflätning i guldtryck. E.F.F Maiore'scu, T i t u, rumänsk vetenskapsman och politiker (1840—1917), prof, i filosofi i Ia§i 1862, i Bukarest 1884—1909. M. var en av den unga statens kulturella och politiska ledare, en av initiativtagarna till Convorbiri literare (se d.o.), framstående kännare och nydanare av spec. rumänskt skriftspråk. Deputerad 1872 och därefter .flera gånger ecklesiastik-och justitieminister, var M. 1911—12 utrikesminister under Carp, 1912—14 ministerpresi dent. Efter världskrigets utbrott verkade han för rumänsk neutralitet. Th. Maio'tis (även Maietis), grekisk benämning på nuv. Azovska sjön; därav beteckningen m a i o t e r för kringboende folk. C.F. Maipü el. M a i p 6, verksam vulkan i Anderna, på gränsen mellan Chile och Argentina, 100 km. s.ö. om Santiago; o. 5,300 m.ö.h. M.P. Maire [mär] (fra., av lat. major, större, äldre), mär, styresman för en fransk kommun (borgmästare, byfogde). Se Frankrike, sp. 85. Mairet [märä'], Jean de, fransk dramatiker (1604—86). M:s talrika alster ha endast litteraturhistoriskt intresse. Hans huvudverk ”Sopho-nisbe” (1627) stadfäste tillämpningen av regeltragediens tre enheter (se d.o.) och förberedde Corneille. Av rivalitetsskäl motarbetades denne av M. genom en oförsonlig polemik. G.A-m. Maironis, pseud. för Jonas M a è i u la s. litauisk skald (1862—1932), var verksam ss. skolman och blev 1922 prof, i teologi vid Kaunas’ univ. M. har skrivit uppskattad lyrik med patriotiskt innehåll samt dramer med nationella ämnen, bl.a. två med motiv från 1300-talet. M. har även översatt ”Rigveda” till litauiska. Agr. Maise'na, se M a j s e n a. Maisir [mal'-], arabiskt hasardspel från för-muhammedansk tid, som spelades med märkta pilar, vilka skakades i ett koger, till dess en föll ut. Insatsen var kameler, som slaktades och delades i olika stora stycken. Många blevo ruinerade genom m., och Muhammed säger i kora nens 2:a sura, v. 216, om m. såväl som om vinet, att synden däri är större än nyttan. G.O-r — 1261 — — 1262 —