DE LA RIVE stent och medl. av regeringen, erhöll D. västra Transvaal till operationsområde och vann här 1901 bl. a. framgångar vid Modderfontein och Vlakfontein. 1902 slog och tillfångatog han vid Tweebosch Lord Methuen, vilken han dock snart åter frigav. Efter fredsslutet blev D. 1907 led. av Transvaals parlament, 1910 av Sydafrikanska unionens senat. Vid världskrigets utbrott slöt han sig till det av Maritz igångsatta upproret mot England och blev i närheten av Johannesburg skjuten av en polispatrull. E. Bz. De la Rive [da la ri'v], A. A., schweizisk fysiker, se La Rive. Delaroche [dalarå'J], Paul (eg. Hippolyte), fransk målare (1797—1856), lärjunge till Wate-let och Gros, anknöt till den senares historiemåleri och tog även intryck av Géri-cault. På gr. av sina från medeltidens och renässansens historia lånade ämnen samt genom noggrannheten i kostym- och historiska detaljer fick D. röna en publikframgång, som hans större samtida Ingres och Delacroix gingo miste om. Den 1831 utställda »Edvards barn» (Louvren) nådde världsrykte; »Hertigens av Guise mord» (1835, Chantilly) har betraktats som konstnärens mästerverk. 1841 fullbordade han den s. k. hemicykeln i École des beaux-arts, en de bildande konsternas apoteos. Som det franska historiemåleriets huvudman fick D. stor betydelse: han erhöll en P. Delaroche: Girondisterna i fängelse. lärjunge i Couture och påverkade bl. a. svensken Höckert. Hans konst, vars styrka ligger i den korrekta teckningen, håller en medelväg mellan den klassiska och den romantiska riktningen. —• Litt.: A. Rosenberg, »Horace Vernet, P. D., Leopold Robert» (1885); É. de Lalaing, »Les Vernet, Géricault et D.» (1887). K. E. S. De la Rue [deTaro], W a r r e n, engelsk pap persfabrikant och amatörastronom (1815—89). sysslade vid sitt observatorium i Kew särsk. med fotografering av solen och månen. D. utgav jämte B. Stewart och B. Loewy »Resear-ches on solar physics» (2 bd, 1869—70) med fotografier av solfläckar 1862—68. Ch Delarue-Mardrus [dolary'-mardry's], L u c i e, fransk författarinna (f. 1880), g. m. läkaren J. G. Mardrus. Mångsidig och produktiv, har hon varit livligt verksam inom både poesiens, romanens och dramats område. Med passionerad kvinnlighet besjunger hon i oändliga variationer kärleken och naturen, framför allt hembygden Normandie, i diktsamlingarna »Hori-zons» (1904), »Par vents et marées» (1910) m. fl. Åtskilliga av hennes halvt känslofulla, halvt maliciösa romaner spela också i normandisk miljö, ss. »Le roman de six petites filles» (1909), »Ex-voto» (1915), i vilka hon skildrar sin egen barndom och ungdom. Även i »Le pain blanc» (1920; sv. övers. »Lyckans dagar», 1926) ger hon en fin analys av den unga flickans själsliv, här med en depraverad Parissocietet som bakgrund. A. L-dt. DeTary, sulfatfabrik i Göteryds s:n, Kronobergs län, tillhörig Strömsnäs bruks a.-b. (se d. o.). Delaunay [dalånä'], Charles Eugène, fransk astronom (1816—72), 1853 prof, i mekanik i Paris, 1870 direktör för Parisobservato-riet. D:s astronomiska arbeten ligga inom den teoretiska astronomien, och hans undersökningar över månens rörelse (»Théorie du mou-vement de la lune», 2 bd, 1860—67) torde kunna betraktas ss. det snillrikaste, som blivit gjort inom den celesta mekaniken sedan New-tons tid. Ch. Delaunay [dalånä'], Louis Arsène, fransk skådespelare (1826—1903), genomgick konser-vatoriet i Paris, var 1845—48 anställd vid Odéon och 1848—87 vid Théåtre fran^ais, sedan 1850 ss. socie-tär. D. ägde i sin smidiga, eleganta figur, sin välklingande stämma, sin sällsynt fulländade deklamation, sitt lyriska temperament och sin esprit alla de medfödda och förvärvade egenskaper, som gjorde honom till den klassiska och moderna repertoarens på fransk scen aldrig överträffade förste älskare, särsk. berömd i Mussets verk. Bland hans övriga — 27 — — 28 —