DÉLIT att stickarens namn står till h. med uttrycket sculpsit, »har stuckit»). E. W. Delinkve'nt (lat. deli'nquens, till deWnquere, förgå sig, fela), häktad förbrytare, fånge, särsk. om person, som skall undergå straff; ofta även skämtsamt i överflyttad betydelse. Jfr D e 1 i k t. E. H. Delira'nt, person, som lider av delirium (se d. o.), omtöcknad person. Delire'ra, vara angripen av delirium, yra. Deli'rium (lat., till deli'rus, som vikit av från rätta fåran, av de, från, och lira, fåra), med., själsligt förvirringstillstånd, som utmärker sig av bristande el. upphävd rums- och tidsuppfattning jämte starka retningsfenomen från nervsystemets sensoriska och motoriska apparater, hallucinationer, illusioner och allmän oro. Den vanligaste formen av d. är s. k. feberyrsel, förvirringstillstånd i samband med akuta, med feber förlöpande infektionssjukdomar, lunginflammation, blodförgiftningssjuk-domar (sepsis), tyfoid m. fl. Dessa delirier bero icke på temperaturstegringen i och för sig utan på förgiftningen av hjärnan genom de sig i blodet ansamlande, från sjukdomshär-darna utgående gifterna. Den sjuke har i allm. en bristfällig uppfattning om tid och rum. Hans fantasiliv är hetsat, han är ofta orolig och agiterad. Olika fantasibilder avlösa varandra i snabb följd, liksom livliga syn- och hörselhallucinationer. Om man tilltalar patienten, kan man för ett ögonblick väcka honom ur fantasierna. När sjukdomen är hävd, försvinna även delirierna. Ibland ser man emellertid dessa uppträda i samband med inträffad kris, t. ex. vid lunginflammation, kollaps-delirier. Kroniska utmattningstillstånd såväl som förblödning kunna ge sådana delirier. Ibland äro de motoriska retningsfenomenen icke så framträdande. Den sjuke ligger på sin höjd och plockar på täcket med stirrande, frånvarande ögon och mumlar stillsamt för sig själv. Med d. tremens (lat. tre'mere, darra) menas akut sinnessjukdom framkallad av alkoholmissbruk, särsk. av mera koncentrerade spritdrycker. Denna utlöses hos alkoholister ofta av tillfälliga orsaker, t. ex. febersjukdomar, influensa, lunginflammation, operationer och kroppsliga skador. Utbrottet av denna sinnessjukdom föregås ofta av en tids mera obestämda nervösa besvär, aptitlöshet, oroliga drömmar, ängslan o. s. v. Det egentliga d. t. består i en plötsligt inträffande förvirring med mycket livliga hallucinationer, huvudsaki. från synsinnet. Vanligt är, att den sjuke ser allehanda småkryp, flugor, möss, igelkottar etc. Därtill kommer en stark motorisk oro. Den sjuke är offer för en svår ångest och vånda, kan omöjligt hålla sig stilla, springer uppe, kryper på golvet, river och sliter i sängkläderna. Hjärtverksamheten blir orolig, ansiktet blossande rött, hela kroppen skälver, därav namnet. Denna starka oro innebär en svår ansträngning för kroppen, som kan medföra fara för livet. Sjukdomen är i allm. av övergående natur och försvinner av sig själv efter några dagar. S. I-r. De'liska proble'met är problemet att fördubbla en kub. Namnet härrör av att ön Delos skall av oraklet i Delfi ha fått rådet att göra sitt kubformiga altare dubbelt så stort, i och för avhjälpande av en pest. D. p. leder till ekvationen x3 = 2a3, där a är sidan i den givna, x sidan i den sökta kuben, x kan ej konstrueras med enbart passare och linjal, men väl med hjälp av vissa härtill uttänkta kurvor, t. ex. den av Diokles uttänkta cissoi-den (se d. o.). H.D. Delisle [daliT], G u i 11 a u m e, fransk geograf och kartograf (1675—1726). D. utgav från år 1700 ett stort antal kartor över Europa, Asien och Afrika, samtliga grundade på ett kritiskt användande av tillgängligt material (astronomiska ortsbestämningar, seglingsbe-skrivningar, reseskildringar m. m.), varigenom en mera naturtrogen kartbild erhölls. S. Delisle [daliT], J., fransk skald, se D e I i 11 e. Delisle [dali'1], Léopold Victor, fransk biblioteksman (1826—1910), 1874 chef för Bib-liothèque nationale i Paris. D. har förf, skrifter i äldre fransk historia, bl. a. »Étu-des sur la condition de la classe agricole et 1’état de 1’agricul-ture en Normandie au moyen åge» (1851), utgivit en mängd medeltida kartularier, aktsamlingar o.d. och ledde utgivandet av bd 1—19 (1869—80) av »Recueil des historiens des gaules et de la France». Han var en synnerligen framstående kännare av det medeltida handskriftsmaterialet och har, förutom »Le cabinet des manuscrits de la Bibliothèque nationale» (3 bd, 1868—81), utgivit en rad kataloger över Parisbibliotekets handskriftsbestånd. 1897 påbörjade han utgivandet av det alltjämt fortgående jätteverket »Catalogue des livrés im-primés de la Bibliothèque nationale». W. N. Délit [-li'], fransk term för medelsvåra förbrytelser, belagda med minst 5 dagars och högst 5 års frihetsstraff el. däremot svarande — 53 — — 54 —