DESSIN Dessin [desa'] (fra.), se D e s s ä n g. Dessinatö'r, se D e s s ä n g. Dessinstål [-sä'g-], stål i form av stänger, tråd el. dyl., som genom valsning i på särsk. sätt formade valsspår försetts med periodiskt återkommande utsirningar. D. användes vid massfabrikation av enklare prydnadslister, fönsterramar, ledstänger o. d. 1. S. Dessoir [däsqa'r]. 1) Ludwig D. (eg. Leopold Dessauer), tysk skådespelare av judisk börd (1810—74), var 1834—36 anställd vid stadsteatern i Leipzig, 1836—37 i Breslau, 1839—49 vid hovteatern i Karlsruhe och 1849 —72 vid kungl. teatern i Berlin. Bland D:s roller märkas Hamlet, Coriolanus, Kung Lear, Othello, Richard III, Shylock i »Köpmannen i Venedig», Mefistofeles i »Faust» och Filip II i »Don Carlos». Djup i uppfattningen, kraft och lidelse i framställningen, humor, fantasi och känslovärme gjorde D. till en sällsynt intressant och medryckande tolk särsk. av den klassiska repertoarens såväl hjältar som demoner. G. K-g. 2) Max D., den föregåendes son, filosof och konstteoretiker (f. 1867), prof, i Berlin 1897. I »Ästhetikund allgemeine Kunstwis-senschaft» (1906; 2 Aufl. 1923) har D. givit uttryck åt en väsentligen objekti-vistisk konståskådning och har ytterligare ss. ulg. av »Zeitschrift für Äs-thelik und allgemeine Kunstwissenschaft» samt genom att sammankalla kongressor för estetik (1913, 1924) befordrat den estetiska forskningens förnyelse i sitt hemland. Ss. psykolog visar D. särsk. intresse för abnormtillstånden och det undermedvetna själslivet (»Das Doppel-Ich», 1890, 3 Aufl. 1925; »Vom Jenseits der Seele», 1918, 5 Aufl. 1920; »Vom Diesseits der Seele», 1923); han har även påbörjat en brett anlagd framställning av den tyska psykologiens historia (»Geschichte der neueren deutschen Psychologie», 2 Aufl. 1897—1902). A.N. Dessolle [däsåT], Jean Joseph Paul Augustin, (från 1814) greve, (från 1817) markis, fransk militär och politiker (1767— 1828), deltog med utmärkelse i revolutionskrigen och blev 1799 generallöjtnant. På gr. av sina sympatier för sin förre chef Moreau (se denne) föll han i onåd hos Napoleon och spelade under dennes tid en föga framskjuten roll. 1814 utnämndes han av den provisoriska regeringen till chef för nationalgardet i Paris och skall ha bidragit till att även kejsar Alexander samtyckte till bourbonernas återkallande. Till tack upphöjdes han till pär av Frankrike. Under restaurationen tillhörde han det moderata partiet och stödde Richelieus politik. 1818 blev han konseljpresident och utrikesminister men måste redan 1819 vika för Decazes och spelade ingen störr roll. P. S. Dessu'k, geogr., se D e s u q. Dessus [dasy'] (fra.), mus., överstämma, diskant. D. de viole, diskantviola, äldre benämning på violin. Dessä'ng (fra. dessein, dessin, till desseig-ner och dessiner, ytterst av lat. designa're, beteckna, angiva), plan, beräkning, avsikt; i sht förr även: ritning, utkast (i nyare fra. motsvarat av dessin). — Dessinatör, mönsterritare, särsk. inom textilindustrien. E. H. Destilla't, den vätska, som erhålles vid de-stillation (se d. o.). Destillation [-Jo'n], förlopp, vid vilket ett vätskeformigt ämne övergår i ångform och i detta tillstånd transporteras till ett ställe, där ämnet genom ångans kondensation (se d. o.), förtätning, åter övergår i flytande form. Många ämnen kunna från ånga övergå direkt i fast form. Förloppet benämnes då s u bli mation (se d. o.). — Villkoret för att d. skall komma till stånd är, att mättningsgränsen för den ånga, som befinner sig i jämvikt med en flyktig vätska, på någon punkt utanför vätskan överskrides. Så kan t. ex. ske, om ångan får träffa en yta, som har lägre temp. än den vätska, med vilken ångan står i jämvikt. Ifrågavarande ämne överdestillerar då till den kylda ytan (»lagen om den kalla väggen»; t. ex. imma bildas på insidan av en kall fönsterruta i ett rum, där vattenånga alstras av varmt vatten el. genom personers utand-ning). —■ Jfr även Avdunstning, Kokning och Ångtryck. D., beroende blott på avdunstning, går i regel långsamt. Mångdubbelt snabbare sker förloppet, om det destillerande ämnet befinner sig i kokning. — D. utnyttjas praktiskt i stor utsträckning för att från varandra skilja och rena mångahanda ämnen. — Den komposition, som skall destilleras, införes i allm. i ett slutet kärl (destil-lationspanna, blåsa, se Destillationsapparater), och upphettas där till kok ning. Den bildade ångan ledes mer el. mindre direkt till en kylanordning, där den kondenseras. Den erhållna vätskan, kondensatet, kallas d e s t i 11 a t. — Särdeles enkelt är förhållandet, om den till d. föreliggande kompositioner, innehåller endast ett flyktigt ämne (ångtrycket — 175 — - 176 -