DE TEMPORE fransk militär- och krigsmålare (1848—4912). Hans lärare Meissoniers noggranna detaljmåleri återfinner man hos D. Redan på salongen 1867 utställde han. Efter en längre resa i Algeriet, medföljde han i fält under kriget 1870—71 för att i teckningar och akvareller fasthålla intryck av striderna. Dessa återgav han troget bl. a. i de stora tavlorna »La dé-fense de Champigny» och »Un coup de mitrail-leuse». Genom sitt ämne vunno de stor popularitet, vilken även kom D:s scener från Napo-leons tid till del. Tillsamman med Neuville målade han 1882—83 två stora panoramor; sina militära studier publicerade han i praktverket »L’armée fran^aise» (1883). Den patetiska komposition, varmed D. 1905 dekorerade Panthéons absid, blev föga lyckad. — Litt.: M. Vachon, »D.» (1897). K. E.S. Deta'lj (fra. détail, till détailler, eg. skära el. hugga i stycken), enskildhet, enskild del, smådel; krigsv., viss gren el. sektion av administrationen. Deta'ljhandel, handel i minut, omfattar hu-vudsakl. försäljning av konsumtionsvaror direkt till förbrukarna. Emellertid försäljas även andra varuslag i smärre kvantiteter framförallt till mindre producenter. D. utövas av enskilda personer (detaljhandlare), varuhus el. konsument-kooperativa företag. T. E-r Detalji'st, detaljhandlare, se Detaljhandel. Detekti'v (fra. détective, eng. detective, eg. »som upptäcker, blottar»), person vid polisen, som har till uppgift att uppspåra förbrytare; hemlig polisman. Detektivhistoria, en spännande skildring i roman-, novell- el. dramaform av utforskandet av en hemlighet, som är el. misstänkes vara förenad med något brott. Brottet är i regel vid början av en d. ett fullbordat faktum; huvudintresset knyter sig till uppdagandet av brottet samt klarläggandet av motiven till och omständigheterna vid dess begående. Hjälten i d. är vanl. ej någon förbrytare, utan detektiven, ant. en yrkes- el. »amatör»-detektiv, oftast utrustad med en osedvanlig skarpsinnighet. I hans sällskap får läsaren deltaga i det gradvisa avslöjandet. — D. är en jämförelsevis modern litterär genre. Ss. den äldsta d. anges vanl. kap. 3 i Voltaires »Zadig»; flera indianberättelser, ss. J. F. Coopers »Den siste mohikanen», ha drag av d. Den moderna d:s skapare är E. A. Poe, som skrev 5 d., i vilka den psykologiska analysen är huvudsaken och där man först finner detektiven ss. litterär typ (C. Au-guste Dupin). Äldst är »The murders in the Rue Morgue» (1841); ämnet till »The mystery of Marie Roget» (1842) är hämtat från en verk lig händelse i New York s. å., vilken av Poe förlagts till Paris. Bland Poes otaliga efterföljare märkas Wilkie Collins (»The moon-stone»), E. Gaboriau (»Le crime d’Orcival», 1867, »Monsieur Lecocq», 1869, m. fl.), A. Conan Doyle (som skapat den berömda figuren Sher-lock Holmes, kemist och amatördetektiv), G. K. Chesterton (Fader Brown). E. W. Hornung skapade den inverterade d., däri brottslingen är hjälte (Raffles); likaså hos Guy Boothby och M. Leblanc (Arsène Lupin). Av nyare d.-förf., hos vilka den psykologiska analysen trätt tillbaka för våldsamma, överraskande effekter, inärkas vidare: E. C. Bentley (Trent), Wills Croft, R. Austin Freeman, A. E. W. Mason, E. Wallace, Cyril Mc Neile (pseud. Sapper), W. H. Wright (pseud. S. S. van Dine) och J. Rhode, fransmannen G. Leroux, norrmannen S. Elvestad (pseud. Stein Riverton: Asbjörn Krag), svenskarna S. A. Duse (Leo Carring), J. Regis, A. Klinckowström. — Litt.: A. Lichtenstein, »Der Kriminalroman» (1908); F. Depken i »Anglistische Forschungen», 41 (1914); G. Bjurman, »E. A. Poe» (1916); O. Homén, »I marginalen» (1917); R. Messac, »Le ’detective novel’ et l’influence de la pensée scientifique» (1929). C.V.J. Detekti'vkamera, en kamera, vars storlek och form medger, att den utan svårighet kan hållas dold under fotograferingen. D. gives stundom formen av en kikare el. annat lämpligt föremål, för att dess verkliga ändamål skall döljas. A. Sv. Dete'ktor, anordning för* likriktning av elektriska växelströmmar av hög frekvens. D. ingår som oundgänglig del i alla slag av mottagare för trådlösa signaler. Äldre former, ss. kohären, uppfunnen av Branly och bestående av fint metallpulver mellan två metallelektroder och den elektrolytiska d., sakna numera praktisk betydelse. En annan äldre form är den av Marconi konstruerade magnet-d. En senare form är kontakt- el. kristall-d., bestående av en metallspets vilande mot en kristallyta å ett mineral (blyglans, svavelkis m. fl.); den användes alltjämt på gr. av sin enkelhet men har i stor utsträckning undanträngts av elektronröret (se d. o.). G. Am. De te'mpore (lat. tempus, tid), ett sedan gamla kyrkans tid brukat liturgiskt begrepp, som innebär, att vissa moment i gudstjänsten varieras efter olika tider i kyrkoåret (tempus). En av huvuddelarna i romersk-katolska mässboken, »Missale romanum», kallas »Proprium d. t.» och innehåller de för kyrkoårets olika tider bestämda bönerna, hymnerna, lektierna m. m. Likaledes innehåller sv. kyrkohandboken olika inledningsantifonier, högtidsböner m. m. — 185 — —- 186 —