DIANAAPA förrymd slav, som i tvekamp måste ha dödat sin företrädare efter att ha brutit en gren av ett fridlyst träd i hennes heliga lund. Sedan ledningen av latinska förbundet övergått till Rom, blev D:s tempel på Aventinen förbunds-helgedom. I senare tid är D. helt likställd med den grekiska Artemis (se denna). H.Sj. Dia'naapa, en art markattor (se d. o.). Dia'nas träd, ar b or Dia'næ, kem., kallas de busk- el. trädliknande bildningar av metalliskt silver, som utfällas, om koppar, zink el. kvicksilver sättes till en lösning av silvernitrat. Namnet har uppkommit av den gamla alkemistiska benämningen på silver, dia'na. Lj. Dia'ndria (till grek, di-, två-, och ane'r, man), 2:a klassen i Linnés sexualsystem (se d. o.). Diane de Poitiers [dia'n da ppatje'], konung Henrik H:s av Frankrike älskarinna (1499— 1566). Förbindelsen mellan henne och den mycket yngre Henrik varade från o. 1535 till Henriks död 1559; hon blev 1548 hertiginna av Valentinois. Under denna tid dominerade D. hovlivet och undanskymde fullkomligt drottningen, Katarina av Medici. D. var konungens förtrogna även inom politiken; hon utövade här ett avsevärt inflytande på Henriks ställning till de stridande adelspartiernas inlrigspel men lät vid sitt ställningstagande leda sig av hänsyn till egen fördel. Efter konungens död måste hon lämna hovet, fördriven av änkedrottningen. D. var konstintresserad och gynnade flera arkitekter och bildhuggare. Bild se pl. vid art. C e 1-1 i n i. I. A. Dia'nthus, växtsläkte av fam. Caryophyl-la'cece med ett artantal, som enl. olika uppgifter varierar mellan 100 och 250, utbrett i hela den Gamla världen, hu-vudsakl. inom Medelhavsområdet. Några arter äro alpina och gå ibland ända upp till snögränsen. D. omfattar 1- till fleråriga örter med smala, gräs-liknande, ofta blågröna blad och ensamma el. i knippen samlade röda el. vita blommor. I Sverige förekomma 4 vilt växan Ängsnejlika, .m Dianthiis delloides. de arter: D. deltoi'des, backnejlika, ängsnejlika, 1—3 dm. hög, med ensamma, röda blommor i grenspetsarna, allmän på torra betesmarker och ängsbackar; D.arme'ria, saronsbloms-ter, 2—5 dm. hög, med mörkröda blommor i kvastlik blomställning, på torra ställen is. Sveriges kusttrakter; D. arena'rius, sandnejlika, 1—1,5 dm. hög, med ensamma, vita blommor, på sandfält i Skåne, Blekinge och Halland; D. supe'rbus, praktnejlika, 3—5 dm. hög, med i utdragen kvastlik blomställning sittande, ljusröda blommor, här och där på ängsmark i Skåne, Halland och Västerbotten. Förvildad, ofta odlad förekommer D. barba'tus, b o r s t n e j-1 i k a, 2—3 dm. hög med röda, vita el. brokigt färgade blommor i sammandragen kvastlik blomställning. De vanligast odlade arterna, se Trädgårdsnejlika. A. V-e. Diapa'son (grek. diapaso'n, eg. he dia' paso'n chordo'n symfoni'a, ackordet över alla 8 strängarna), mus., den grekiska beteckningen för oktav (se d. o.); bland franska instrument-makare är d. beteckning för ett instruments mensur (se d. o.); nyttjas även i betydelsen kammarton, stämgaffel, instruments och sångstämmors omfång liksom även orgel- (harmo-nium-) stämma. E. A. Diapede's (grek. diape'desis, eg. överspringande) är ett fenomen, som består däruti, att blodkroppar genomtränga kapillärernas och de små venernas väggar och lämna blodbanan. De röda blodkropparna pressas härvid passivt genom mikroskopiska luckor i de skadade kärlväggarna. De vita blodkropparna passera genom sin egen rörelseförmåga kärlväggen och vandra ut i den omgivande vävnaden. Fenomenet uppträder i.sht vid inflammatoriska förlopp. Wk. Diape'nsia, växtsläkte, se Fjällgröna. DiapeTite (grek., eg. he dia' pente chordo'n symfoni'a, ackordet över 5 strängar), mus., den grekiska beteckningen för kvinten (se d. o.). Diapositi'v, en på glas, celluloid el. annat transparent underlag framställd positiv kopia från ett fotografiskt negativ, avsedd att betraktas i genomfallande ljus el. efter projektion på skärm (se Kinematograf, Skioptikon och Stereosko p). A. Su. Diaprojektion [-fo'n], fys., kallas det slags projektion, då man använder genomgående ljus; motsatsen är episkopisk projektion, varvid användes reflekterat ljus (se Projektionsapparat). Di'ar (från fornisl., sannolikt ett keltiskt lånord), i sagohistorisk framställning om 12 gudar el. förnäma män, som enl. Snorres »Heims-kringla» tillsamman med Oden införde dyrkan av asarna i Uppsala och av denne sattes att — 263 — — 264 —