DICKENS med spiran spiralvriden och har varit fastvuxen ant. med h.- el. med v.-skalet. D. utgör sannolikt stamform till rudisterna (se d. o.). K. A. G. Dicey [dal'si], Albert Venn, engelsk jurist (1835—1922), advokat 1863, prof, i Oxford 1882—1909, utnämnd till Queens counsel 1890. D:s huvudintressen voro statsrätt och internationell rätt. Hans mest kända verk äro »The privy council» (2 ed. 1887), »Introduction to the study of the law of the constitution» (8 ed. 1915) samt »A digest of the law of England with reference to the conflict of laws» (3 ed. 1922). E. K. Dichasium [-ka'-], se Blomställning. Dicliogami' [-ko-], bot., se D i k o g a m i. Dichotomi' [-ko-], bot., se D i k o t o m i. Dick, William R e i d, engelsk bildhuggare (f. 1870), har från 1908 utställt i London och Paris; bland hans äldre arbeten märkes »Femina victrix». Efter världskriget, vari han deltog som aktiv, har han utfört flera minnesmärken för Europa och kolonierna, mestadels i brons, t. ex. över Lord Kitchener vid S:t Paulskatedra-len i London och ett väldigt Lejon vid Ypres, Belgien. E. W. Dickens [di'kinz], Charles, engelsk förf. (1812—70), den jämte Thackeray störste inom den viktorianska romanens område. F. i Portsmouth, där fadern var bokhållare i hamnkontoret, fick han genomgå en besvärlig barndom, som han i grälla färger skildrat i »David Cop-perfield». Fadern, som med sina markerade egenheter kom att bli urbilden till den odödlige Mr Micawber i denna roman, avskedades från sin plats, flyttade med familjen till London, satt en tid på gäldstugan och försökte sig sedan som reporter; familjens försörjning föll till största delen på D., vars bokliga uppfostran under omständigheternas tryck förblev bristfällig. 17-årig började han skriva för tidningar, först som notisjägare och parlamentsreferent, därpå som förf, till humoristiska skisser av Londonliv, »Sketches by Boz» (från 1833; i bokform 1836). Framgången blev oväntat stor; realismen, humorn och den flödande berättarförmågan gjorde genast starkt intryck, och eggad av förläggare påbörjade D. omedelbart nästa verk, »Pick-wick papers». Denna fantastiska jättehumoresk, urspr. tänkt endast som text till en serie teck ningar av en karikatyrist vid namn Seymour, förelåg fullbordad i slutet av 1837 och hade, redan under det den häftesvis utkom, blivit en framgång av oanade mått, jämförlig med Scotts största. Härmed var D:s’ position tryggad; han vände journalistiken ryggen och ägnade sig under resten av sitt liv så gott som uteslutande åt sina romaner. Hans popularitet blev gränslös, hans flit var enorm, hans ekonomiska sinne väl utvecklat, och han dog som en rik man efter ett liv, som, bortsett från hans giftermål 1836 och två besök i Amerika, rymde få anmärkningsvärda tilldragelser. Bland D:s’ verk märkas, utom de nämnda: »Oliver Twist» (1838), »Nicholas Nickleby», (1839), »The old curiosity shop» (1840), »Bar-naby Rudge» (1841), »Martin Chuzzlewit» (1843), »Dombey and son» (1848), »David Copperfield» (1850), »Bleak house» (1853), »Little Dorrit» (1857), »A tale of two cities» (1859), »Great expectations» (1861), »Our mutual friend» (1865). Därtill komma en serie julböcker och de båda reseskildringarna »American notes» (1848) och »Pictures from Italy» (1845) samt vidare en samling skisser, »The uncommercial traveller» (1861); en del ytterligare varjehanda-gods, ss. »A child’s history of England» (1854), är av mindre betydelse. Till utgångspunkt som romanförf. har D. en av den engelska 1700-talsromanens klassiker, Tobias Smollett, under det Thackeray närmast följer i Fieldings spår. Smollett var hans barndoms favoritlektyr, och hos denne fann han en mängd element, som han från början tog fasta på som förf.: den karikerande humorn, situationskomiken, realismen, den fullkomliga likgiltigheten beträffande intrig och komposition. I »Pickwick papers» dominera dessa ingredienser ännu fullständigt, låt vara att verket under D:s’ hand blir till ett mästerverk, vars make Smollett icke skulle kunnat åstadkomma. Från början givna äro däri blott fyra original, som skola ut på äventyr; händelserna följa varandra med lekfull oberäknelighet, och efter hand som enformighet hotar, införas nya komiska personager. I detta ungdomsverk är D. helt skapande konstnär, helt berättare, fri från alla baktankar och högtidliga syften; detta komiska epos ter sig i mångas ögon ss. det yppersta han åstadkommit. Sentimentalitet och socialt patos tillkomma i hans följande verk i olika proportioner och förläna åt dessa arbeten en inbördes likartad, men från »Pickwick papers» i väsentliga stycken skiljaktig karaktär. Hela mängden av dessa senare verk, från »Oliver Twist» till det sista, stå i stort sett på jämnhög nivå utan utveckling och utan till bakagång; endast en något ökad omsorg om — 277 — — 278 —