DIMENSIONSLAG en av huvuduppgifterna vid tekniskt konstruktionsarbete. B. Dimensio'nslag, skogslag, som förbjuder avverkning av träd under viss storlek (se Skogslagstiftning). Di'meter (grek, di'metros, »som innehåller två mått»), vers, som består av två versfötter el. två dubbelfötter (dipodier). Mikrofotografier visande dimfrostens utveckling genom anlagring av underkylda vattendroppar ur dimma på en tråd, vars diam, är O,ois mm. T. v. endast få droppar anlagrade, t. h. har antalet vuxit, så att dropparna sammanflutit och frusit till en sammanhängande ismassa. Dimfrost, avlagringar av is, som på fasta föremål under 0° C. avsätta sig ur dimma. På höga berg, som ofta äro inhöljda i dimma, bli dessa avlagringar oerhört mäktiga. Det händer, att dessa bildningar på ett par dygn Dimfrostavlagring vid observatoriet på Zugspitze (efter A. Huber). mot vinden växa till längder av betydligt över 1 m. — D. uppstår därigenom, att dimmans underkylda vattendroppar vid nedslaget på föremål frysa till is. Genom mikroskopiska undersökningar har man följt bildningen av d. Sedan man konstaterat, hur den bildats, har det varit möjligt att genom kemiska undersökningar av densamma, finna de s. k. kondensa-tionskärnorna (se d. o. och Dimma). Även i övrigt har d. utgjort ett förträffligt medel till studium av dimmans egenskaper. Man kan säga, att d. är koncentrerad dimma. — På fritt utsatta bergspetsar kan den nederbörd, som representeras av d., uppgå till 2,000 mm. pr år, vilket särsk. visats vid prof. H. Ham-bergs observatorium på Pårtetjåkko. Jfr D i m-m a samt Dagg- och rimfrostbildning. H. K-r. Diminishing return [dimi'nijip ritö'n], avtagande avkastning, se Avtagande a v-kastningens lag. Diminue'ndo (ital.), förk. dim., mus. med avtagande tonstyrka; åskådliggöres ofta av tecknet >. DiminutFv [el. di'm-] (lat. diminuti'vum, till diminu'ere, förminska), även deminutiv, språkv., ord som avletts el. på annat sätt bildats av ett annat för att beteckna detta i förminskad skala; förminskningsord; ofta använt för att uttrycka smeksamhet el. också ringaktning. Ex. (delvis av utländskt ursprung): cigarrett till cigarr, gässling till gås, mansing (jfr äldre sv. manse, liten man), ögla till öga el. Grålle, Jonke, Svente. I vissa av dessa har den diminutiva betydelsen förbleknat. I många ursprungliga d. är den alldeles försvunnen, t. ex. revel till rev, stängel till stång, lat. o'culus, öga, eg. litet öga, fra. soleil (lat. soli'culus), eg. liten sol, i båda fallen urspr. smeksamma beteckningar. — Förminskning kan också uttryckas genom sammansättning, t. ex. småle, småstad, eldsvådeunge. E. H. Dimission [-fo'n] (lat. dimi'ssio), entledigande; avgång (från skola o. d.). Dimissio'nsexamen, teoretisk-teologisk examen, införd vid univ. i Uppsala genom k. br. 12/3 1831 och omfattande samtliga teologiska läroämnen. Efter denna d. följde praktiska övningar. För Lunds univ. inrättades däremot (k. br. 17/3 1831) med annan fördelning av läroämnen en teoretisk och en praktisk-teologisk examen. D. bestod, tills nya teol.-kand.-examen (k. stadga 3O/io 1903) inrättades gällande för båda univ. S. N. Dimissio'nsrätt (se D i m i s s i o n), rätt att dimittera (se d. o.). Ordet, som historiskt anknyter till den gamla lärda skolans »dimission» av sina lärjungar till ett univ. för studentexamens avläggande vid detta, betecknar numera, ehuru utan officiell användning, huvudsaki. ett enskilt Iärov:s rätt att åt sina lärjungar meddela avgångsbetyg, som ger samma kompetens som motsvarande betyg från en — 375 — — 376 —