DINANT och branta klippor. — D. har åtskilliga gamla praktbyggnader, särsk. Notre Dame-kyrkan i gotik samt rådhuset i senrenässans; på klippor över staden höjer sig det gamla citadellet. — Under medeltiden var D. medl. av hansan och en blomstrande handels- och industristad med 60—80,000 inv. samt särsk. känt för sina konstnärliga metallarbeten (dinanteries). D. lydde till 1795 under biskopsdömet Liège. O. Ts; E. W.; N. L. R. Dinant, Henrico da, nederländsk målare, se Herri met de B 1 e s. Dinapore [dinapo'a], D a n a p u r, stad i distriktet Patna, prov. Bihar och Orissa, Främre Indien, vid Ganges, 16 km. ovanför Patna; 30,877 inv. (1921). D. har järnvägsförbindelse med Calcutta. Viktig garnisonsort. D. var 1857 skådeplats för ett svårt seapoys-uppror. I. M-g. Dina'r. 1) Arabiskt guldmynt. De äldsta d. framträda under senare hälften av 600-talet som efterbildningar av kejsar Heraclius’ bysantinska guldmynt. De äldsta voro avsedda att väga 4,25 gr. och voro av fint guld (974/iooo) men utmyntades sedan med högst skiftande halt och vikt. Både multipler och delar av d. präglades. D., som kurserade efter vikt och som efter 696 voro bildlösa, utträngdes i början av 1400-talet av det egyptiska guldmyntet ashrafi. — 2) Räknemynt i Persien sedan början av 1600-talet = ^oo av silvermyntet ab-basi = 1/so schahi. — 3) Myntenhet i Serbien och efter 1918 Jugoslavien. D. = 100 para infördes 1873 som motsvarighet till 1 fre = 0,72 kr. men har genom inflation sjunkit till omkr. 0,066 kr. Av guld ha myntats 20 (milando's) och 10, av silver 5, 2, 1 och % d. Nu präglas 2, 1 och % d. i nickelbrons. N. L. R. Dinard [dina'r], mycket besökt badort i Bretagne (särsk. av engelsmän), vid Rances mynning mitt emot S:t Malo; bildar tillsammans med Saint Enogat en kommun (6,961 inv. (1921). J.C. Dinari'der, benämning på de delar av det alpina bergskedjesystemet, som bildats genom från n. kommande rörelser, samtidigt som Al-piderna (se d. o.) bildades genom rörelser från s. Till D. höra Sydalperna, Dinariska alperna och deras fortsättning i s. o., Helleniderna; de kunna följas åt ö. över Kreta, n. Cypern och Tauriska bergen in i Syrien och åt s. o. in i s. Persien. I v. delen av Medelhavstrakterna höra till det Dinariska systemet bergskedjor i en stor båge, från Apenninnerna över Tyrrhenska havet till Atlas och vidare över Betiska kor-dilleran in på Pyreneiska halvön. K. A. G. Dina'riska alperna, del av Dinariderna (se d. o.), ha s. ö. sträckning genom v. delen av Balkanhalvön på gränsen mellan Dalmatien och Bosnien. De v. delarna, uppbyggda av kalksten, bilda ett utpräglat karstlandskap. De centrala delarna bestå av trias- (huvudsaki.), jura- och paleozoiska avlagringar. I s. dominera skiffrar och dolomit. Landskapet är här skogbeväxt och mera fruktbart. Dinara, 1,831 m., och Troglav, 1,913 m. ö. h., äro de högsta topparna. D. i vidare bemärkelse, se Balkanhalvön. I. M-g. Dina'riska bergssystemet, se D i n a r i d e r. Dina'riska rasen, se Människoraser. Dinassten, dinastegel, kvartstegel, s i 1 i k a t e g e 1, är ett eldfast material, framställt av krossad kvarts, som pressas samman med något bindemedel, t. ex. kalk, och brän-nes vid 1,450—1,500° C. D. motstår en temp. av 1,650° C. och röner ej inverkan av sura gaser el. smältor. D:s eldfasthet beror på att kvartsen (se d. o.) vid bränningen omvandlas till de mera eldfasta modifikationerna av SiO2, tridymit och cristobalit (se d. o.). D:s volymbeständighet beror på att dess mineral intaga större volym än kvartsen, varför d. »växer» i elden. K. A. G. Dina Vinhofers, dansk äventyrerska (d. 1651), har blivit bekant därigenom, att hon i slutet av 1650 av en av sina älskare, överste J. Walter (se denne), förmåddes att beskylla C. Ulfeld och hans gemål för planer på att försöka förgifta Fredrik III. Under den följande processen konstaterades emellertid grundlösheten av denna beskyllning, och D. dömdes då till döden och avrättades. P. S. DFndigal [-gol], Dindigul, stad i distriktet Madura, prov. Madras, Främre Indien, 65 km. n. om staden Madura; 30,992 inv. (1921). Station på järnvägen Madras—Finnevelli. D. är handelscentrum, har betydande tobaks- och textilindustri. Exporterar tyger, kaffe, spannmål, kryddor. — ID. finnes en missionssta-tion, 1890 grundad av Leipzigsällskapet, 1915 övertagen av Sv. kyrkans mission. Till stationen hör en s. k. industriskola. I. M-g; G. W. L. Diné (fra. diner, av verbet diner, sv. dinera, eg. en växelform till déjeuner, se D e j e u n é; alltså urspr. om frukost), middagsmåltid, särsk. om finare el. mera festlig sådan. E. H. Dine'ra, intaga diné (se d. o.). Dinero [öinä'rå], dinheiro. 1) Spanskt, resp, portugisiskt namn på den medeltida denaren (se d. o.), som i dessa länder upphörde att präglas o. 1375 men in på 1800-talet kvarstod som räknemynt. 2) I Peru det minsta silvermyntet (numera även av nickel), slaget sedan 1857 (H d. sedan 1890). 1 d. = Uioo libra peruana =1/io sol = 18,16 öre. N. L. R. Di'nesen, Lars, dansk politiker (1838— 1915). Urspr. bonde, invaldes D. 1864 i Folke- — 383 — — 384 —