DISCIPLES OF CHRIST fy Ig ja, norna och valkyria (se d. o.). Offerhögtider till deras ära kallades d i s a b 1 o t (isl. disablöt). I samband härmed stod i (Gamla) Uppsala det stora disatinget vid fullmånen i slutet av febr. el. mars (göjemånad; se Disa och Distingen). D. kvarlever i vissa sv. ortnamn, ss. Dise offerkälla, Skåne, Diseberg och Disevi(d), Östergötland, samt i från isl. lånade kvinnonamn, t. ex. Hjördis. — Di sar sal (isl. disarsalr), åtm. stundom: byggnad el. sal för disablöt. — Litt.: M. Olsen, »Hedenske kultminder i norske stedsnavne», 1 (1915), L. Levander i »Antikvarisk tidskr. för Sverige», 18 (1908). E.H. Dis-. 1) Lat. dis-, itu, åtskils, varav även fra. dé-, i urspr. lat. ord, t. ex. discessus, disputera, dissonans. — 2) Grek, dis-, två-, tve-; jfr D i-, i urspr. grek, ord, t. ex. dissyllabisk, tvåstavig. Disa, namnet på vårt första historiska skådespel på sv., förf, av J. Messenius och uppfört Sändebuden komma till Disa. Kopparstick efter målning av Ehrenstrahl på Venngarn. vid distingen 1611. Skådespelet är byggt på sagan om den kloka flickan, som kungen på prov ber komma till sig varken gående el. ridande, varken klädd el. oklädd o. s. v. och som därefter blir drottning. Sagan är utbredd över hela Europa och i Orienten och är här i Norden känd redan från Ragnar Lodbroks saga. Det är för att förklara upphovet till distingen (se d. o.) man av detta ord bildat namnet D.; sagan har knutits till D. för att framhäva hennes klokhet och förklara distingens inrättande. Jfr Dis. v. S-iv. DLsablot, se Dis. Disackari'der, dubbelsocker, av den allm. formen C12H22O11, kunna uppfattas ss. bildade av 2 molekyler enkla sockerarter under utträde av 1 molekyl vatten. I överensstämmelse härmed lämna de vid hydrolys med syra el. enzymer 2 molekyler monosackarider, ant. av samma el. olika slag. De viktigaste d. äro rörsocker (sackaros) av glykos och fruktos, mjölksocker (laktos) av glykos och galak-tos samt maltsocker (maltos) av 2 molekyler glykos. De två sistnämnda ha fortfarande mo-nosackaridernas aldehydkaraktär bibehållen, de ge de s. k. reduktionsproven. Rörsockret saknar aldehydkaraktär, varför man antar, att bindningen förefinnes mellan fruktosens ketogrupp och glykosens aldehydgrupp. Wk. Disa'gio [it. uttal -a'jå], handelsv., se A g i o. DUsatinget, se Dis och Distingen. Disazofärgämnen äro azofärgämnen, som innehålla två azogrupper (-N:N-) i molekylen, t. ex. briljantsvart, kongorött m. fl. Disce'ssus (lat., gående åtskils), en form av öppen omröstning, som verkställes sålunda, att de röstande dela sig i två grupper, vilka intaga olika platser i sammanträdeslokalen el. avlägsna sig därifrån genom motsatta dörrar, varvid räkning äger rum. Redan tillämpad i antikens Rom, brukas metoden i våra dagar bl. a. i det engelska parlamentet. J. E. N. Dischidia [-ski'-], indisk-malajiskt växtsläkte av fam. Asclepiada'ceæ med o. 46 ss. epifyter (se d. o.) levande arter. D. rafflesia'na i s. Asien har de köttiga bladen ombildade till fickformade bildningar, som innehålla vatten och genomväxas av växtens egna rötter. De bebos även av myror. A. V-e. Disci'pel (lat. disci'pulus, vilket icke, ss. man trodde redan i antiken, kan vara avlett av di'scere, lära sig), lärjunge, elev, förr även om Jesu lärjungar. E. H. Disciples of Christ [disaTpalz av kraTst], amerikansk sekt, grundad av T h o m a s och Alexander Campbell (far och son); båda utvandrade från Irland i början av 1800-talet. Anknytande till pågående väckelserörelser, verkade T. Campbell för en förnyelse av urkristendomens anda i syfte att motarbeta den tilltagande konfessionella splittringen. Ett av honom organiserat samfund anslöt sig 1813 till en baptistförsamling, sedan såväl han själv som sonen något tidigare låtit döpa om sig. Efter åtskilliga tvister upplöstes denna förbindelse (formell skilsmässa 1829), och Camp-bells anhängare organiserades ånyo ss. ett fristående samfund, D. o. C. (efter stiftarna även kallade campbellianer el. Campbell i-t e r, även endast Christians, i England Chur-ches of Christ), för vilket A. Campbell blev ledare. D. o. C. lära bl. a. förnyelse av den nytestamentliga kristendomen, bibeln som enda norm för lära och liv, personlig tro på Jesus ss. Guds son, dop av vuxna, d. v. s. personligt troende kristna. Samfundet har vårdat sig om — 433 — — 434 —