DISPOSITIV om att omtvistad sak tillhör den ena av dem, saken tilldömes denne, utan att domstolen förvissar sig om att han verkligen äger den. E. K. DispositFv kallas en sådan rättsregel, som av de intresserade parterna genom överenskommelse i det enskilda fallet kan ändras el. upphävas. Den är given ss. en hjälp för det fall, att parterna ej annorlunda bestämma. Inom civilrätten, särsk. obligationsrätten, äro de flesta regler d., inom straffrätten endast mycket få, inom processrätten ganska många. Motsatsen till d. är ett absolut el. tvingande lagbud. E. K. Disproportio'n [-fo'n] (till lat. dis-, i sär, miss-, och proportion), brist på överensstämmelse, omotsvarighet, missförhållande. — Adj.: disproportionerlig. Disputa'bel (se Disputera), omtvistlig, oviss. Disputa'nd, se Disputation. Disputation [-Jo'n] (lat. disputa'tio, eg. undersökning), offentligt meningsutbyte vid univ., domkapitel o. s. v., bestående av granskning och försvar, »ventilation», »ventilering», av vetenskaplig avh. el. teser i ändamål att vinna viss vetenskaplig kompetens; förr även om d.-övning vid gymnasium och univ. (se nedan); även om avh. själv. — Redan i den klassiska forntidens filosof- och talarskolor brukades d., vilka dock huvudsaki. avsågo muntligt uppställda teser el. dyl. Först genom uppkomsten av univ. blev det vanligt, alt den som önskade vinna t. ex. doktorsgrad (se Doktor) utgav och försvarade en av honom själv el. av prof, i ämnet författad avh. — I Sverige förekommo d. redan tidigt vid univ., dock äro de först från 1600-talet till sina former fixerade i konstitutionerna. Man plägade skilja på disputa'-tio pro grada, den eg. doktors-d., och d. pro exerci'tio, d.-övningen, som måste hållas av varje student för övnings skull. Doktorsavh. författades vanl. av prof, i ämnet, vilken sades vara præses el. »presidera» för d., emedan han ledde d.-akten i en övre kateder, under det att den, som ville vinna »graden» (»disputanden» el. »respondenten», till lat. responde're, svara), stod i en lägre. Sedan det av dekanus (se d. o.) medgivits, att en till hans förberedande granskning inlämnad avh. finge offentligen granskas, »spikades» den (vanl. 6 dagar innan d.), samma dag utdelades ex. av skriften genom en pedell (se d. o.), vanl. i kyrkan efter gudstjänstens slut, därjämte ägde respondenten, som i regel måste bekosta tryckningen, rätt att sälja ex. bland de studerande. Själva d., som nästan formade sig till en akad. fest, vid vilken bl. a. närvarande märktes univ:s rektor, företrädd av pedeller (»kursorer», se d. o.) med univ:s spiror, öppnades av preses, som »inviterade» de av fakulteten el. respondenten utsedda »opponenterna» (till oppo'nere, invända mot) att framställa anmärkningar mot avh. Under d. hände ofta, att preses i st. f. respondenten bemötte opponenterna. Efter d., som ej fick räcka över 4 timmar, plägade respondenten inbjuda lärare och kamrater till en måltid (»d.-öl»), ett bruk, som ännu kvarlever i våra dagars »doktorsmiddagar». Ända in på 1800-talet skulle avh. avfattas och försvaras på latin (med undantag för vissa ämnen, »oecono-mien, vitterhetsämnen», då avh. kunde få tryckas på sv.). Det vetenskapliga värdet av avh. från 1600- och 1700-talet, liksom den vid d. presterade sakligheten och vederhäftigheten, var ofta ringa. — Enl. univ.-statuterna av 1852 skall avh. vara författad av den, som önskar vinna doktorsgraden. Rättighet att utge och försvara d.-avhandling äger numera lic. inom någon av fak. samt den, som söker akad. lärarebefattning el. lektorsbefattning vid högre allm. lärov. Sedan ventilering av avh., vilken skall vara avfattad på sv., latin, tyska, engelska el. franska samt försvaras på något av dessa språk, medgivits av dekanus, »spikas» den å bestämd plats, i regel senast 14 dagar före. Fak. el. sektion skall förordna någon av sina lärare el. annan lämplig person att vara förste el. fakultetsopponent vid d., förf, äger utse 2 opponenter (andre och tredje opponenter, den sistnämnde uppträder huvudsaki. med skämtsamma infall; ett bruk, som säkeri. är mycket gammalt). D.-akt öppnas av dekanus (el. förf.), därefter framställer fakultetsopponenten sina anmärkningar, varefter det står fritt för åhörarna att opponera ex audito'rio-, slutl. uppträda de av förf, utsedda opponenterna. Har d. varat i 4 timmar, kan den avslutas av dekanus. Om d. inför domkapitel och vid prästmöte se d. o. — Litt.: J. G. Ek, »Blick på svenska magistergraden» (1856); E. L. Backman, »Doktorspro-motioner i Uppsala förr och nu» (1927). Bland bibliografier över svenska d.-avh. må nämnas: för äldre tid av J. H. Lidén och G. Marklin (se dessa), för tiden 1855—1890 av A. Josephson (1891—97), för tiden 1890—1910 av A. Nelson (1911); akad. avh. vid univ. i Lund och Uppsala 1852—77 jämte avh. vid Karolinska inst. 1842—77 och vid univ. i Helsingfors 1853—77 av C. G. Wahlberg (1877). W.N. Dispute'ra (lat. disputa're), förfäkta olika åsikter, tvista; offentligt försvara en vetenskaplig avh. (vid univ. o. s. v.), se Disputation. — 451 — — 452 —