DISTANSERA Distanse'ra (fra. distancer, se Distans), lämna på långt avstånd (bakom sig), gå förbi, överträffa. Dista'nsfrakt, avståndsfrakt, frakt, som befraktaren av ett fartyg el. dess passagerare i vissa fall ha att erlägga, ehuru fartyget icke kunnat framföras till bestämmelseorten. D. beräknas efter det tillryggalagda avståndets förhållande till hela den uppgjorda resans längd. D. betalas bl. a. om fartyget beslag-lägges, förliser el. förklaras icke kunna sättas i sjödugligt skick el. resan el. godsets fort-skaffande hindras av högre hand. E. K. Dista'nskappsegling anordnas med segelyachter dels inom-, dels utomskärs. I båda fallen sättes seglarens navigeringskunskap på prov, i senare fallet även båtmaterialets sjöduglighet. Bland mera kända d. kan nämnas den 1905 på kejsar Vilhelms initiativ föranstaltade kappseglingen från Amerika till England, i vilken deltog ett 10-tal yachter och som vanns av den amerikanska 3-mastade gaffelskonaren »Atlantic». De senaste åren har oceankappsegling omfattats med stort intresse. I Amerika hålles bl. a. årl. en tävling till Bermudaöarna och åter, i England årl. den s. k. Fastnet race (från Cowes runt ön Fastnet s. om Irland och tillbaka), omkr. 600 distansminuter, och den något mindre Channel race. I Sverige är den numera årl. seglade s. k. Visbykappseglingen (Nynäs—Visby—Sandhamn) mest känd. T. Hrn. Dista'nsköp, se K ö p. Dista'nslöpning, i allmän idrott löpning en viss sträcka på kortast möjliga tid i motsats till löpning på viss tid (t. ex. 1-timmes-löpning), där det gäller att tillryggalägga längsta möjliga vägsträcka (se Löpning). Man skiljer på kort-d. (60—500 m.), medel-d. (800—3,000 m.) och lång-d. (5,000 m. och därutöver). O.K-gh. Dista'nsminut el. nautisk mil, längdmått till sjöss. En d. är en femtusenfyrahundradel (90 X 60) av jordkvadranten och är, enär en m. är en tiomiljondel av samma kvadrant, lika med 1,851,852 el. för praktiskt bruk 1,852 m. Tiondelen av en d. kallas kabellängd (185 m). H.S-k. Dista'nsmätare, se Avståndsmätning och Vägmätare. Dista'nspåle, ett på visst avstånd från en järnvägstations yttersta växel uppsatt märke, som för lokomotivföraren anger, var ankomstsignal skall givas, och där stoppsignal visas för ankommande tåg, när hinder finnes för dess ingång å stationen. D. är numera ofta ersatt med försignal (se d. o.). E. R. S. Dista'nsritt, ridning en längre sträcka på kortast möjliga tid. De mest kända d. torde vara Wien—Berlin 1892, 600 km., samt Bryssel—Ostende 1912, 135 km. I den förra seg rade österrikaren, greve Starhemberg på 71 tim., 34 min., i den senare franske löjtnanten Madamet på 6 tim., 54 min. — Den mest uppmärksammade d. i Sverige är Jönköping— Stockholm 1895, 450 km., som vanns av löjtnant Carlberg på 42 tim., 22 min. Av 18 startande inkommo endast 9 inom den för erhållande av pris fastställda minimitiden 72 tim. D. hava i avsevärd grad bidragit till möjligheten att bedöma hästars och ryttares prestationsförmåga. Kan man t. ex. rida 50 km. med en hastighet av 25 km. i tim., måste man vid en ritt på 100 km. gå ned till en hastighet av c:a 20 km. i tim. I annat fall överskrides hästens prestationsförmåga och förgiftningssym-tom inställa sig. S. C-r. Dista'nstub, se Avståndsmätning 1). Dista'nsur användes vid s. k. »blixt-knall-mätning» (se Avståndsmätning 2). D. är ett vanligt stoppur (tersur), som igångsättes, då blixten synes, och stoppas, då knallen höres. D. har vanl. en skala för direkt avläsning av avståndet = den uppmätta tiden multiplicerad med ljudhastigheten. R. Sbg. Di'steli, Martin, schweizisk tecknare (1802 —44), verkade som bokillustratör, bl. a. för Frölichs fabler och Münchhausens äventyr, men nådde sitt största rykte som politisk karikatyrist, särsk. genom sin från 1839 årl. utkommande »D.-Kalender». G. V. Diste'n (till grek, di-, två-, och sthenos, kraft, styrka), ett mineral, vars namn åsyftar dess olika hårdhet i olika riktning. D. har kemisk sammansättning Al2O3.SiO2, samma som a n-dalusiten, och kristalliserar triklinl i breda prismor, vanl. färglösa el. vita; blå varieteter kallas c y a n i t. D. förekommer i kristallinska skiffrar, gnejs och glimmerskiffer men saknas i eruptiver. K. A. G. Di'stikon (grek., tvårading), plur. d i's t i k a, metrisk term för ett verspar, bestående av en hexameter och en pentameter (se d. o.). I klassisk poesi är d. huvudformen för epigrammet (den grekiska s. k. antologien; Martialis). En löpande följd av distika, s. k. elegiskt d., är en form för politisk, erotisk, idyllisk och didaktisk vers (Kallinos, Tyrtaios, Mimnermos, Solon, Theokritos; Tibullus, Propertius, Ovi-dius). Med antikrenässansen under 1700-talet följde i modern poesi efterbildandet av klassiskt d. Goethes och Schillers xenier (se d. o.), i vilka de båda mästarna tillspetsat sin världsvisdom, äro i stor utsträckning distika; Goethe skrev »Römische Elegien». Efter dem odlade romantikerna dessa former; hos oss ha spec. Tegnér, Atterbom och Stagnelius skrivit d. såväl i form av epigram som elegi. Hj. G. DFstingen (fsv. disaping), urgammal årlig — 463 — — 464 —