DITYRAMB dets högsta myndighet och högsta domstol voro efter 1447, då landsrätten efter inre stridigheter upptecknades, »de 48», som sammanträdde i Heide och valdes på livstid från distrikten (Döffte). D. protesterade hos påven mot att införlivas med hertigdömet Holstein och gjorde ett segt motstånd mot hertigarna samt konungarna av Danmark. Besegrat 1559, delades D. ss. ingående i Holstein mellan medl. av den danska konungaätten, förenades under danska kronan 1773, avträddes till Tyskland 1864 men behöll sin lag, sin kommunala författning och sin självständiga förvaltning till 1867. — Litt.: R. Chalybæus, »Geschichte D:s bis zur Erobe-rung des Ländes im Jahre 1559» (1888); G. Marten u. K. Mäckelmann, »D. Geschichte und Landeskunde» (1927). H. Cn; [B.]. DiTmarskerrasen, en underras till rödbrokig holsteinsk marskboskap. D. hålles huvudsaki. för gödning och har sedan länge ofta korsats med korthornsrasen. H. Fqt. Dito (äldre ital. ditto, eg. det sagda), av samma slag, sådan, dylik, detsamma; förr även: sagd, nämnd. Förkortas d:o. Dito (ital., eg. finger; fingersbredd), italienskt namn på 1 cm. Ditten, Thor von, norsk diplomat (f. 1860), t. f. chef för det sv.-norska utrikesdep :s handels- och konsulatavd. 1891—1900, kabinettssekreterare 1900—03, sekreterare i konsu-latkommitén 1902—03, sv.-norsk minister i Rom 1903—05, därefter sysselsatt med upprättandet av det norska utrikesdep., okt. 1905 norsk undertecknare av Karlstadsöverenskom-melsen, norsk minister i Berlin, tillika i Wien 1906—20, jämväl i Rom 1906—16. Th. Ditters von Di'ttersdorf, Karl, österrikisk kompositör (1739—99). F. i Wien, företräder D. i sin musik det bästa av den gamla wienska tonen utan att dock i snille kunna nå upp till Haydn el. Mozart, vilkas samtida han var. 1761 anställdes han i hovorkestern i Wien men övertog redan 1765 M. Haydns ställning som kapellmästare hos biskopen av Grosswardein (Ungern), senare (1769) hos furstbiskopen av Breslau i Johannisberg; adlad 1773. Sina bästa verk skrev D. under upprepade korta uppehåll i Wien, så operorna »Doktor und Apotheker» (1786), »Liebe im Narrenhaus» (1787), »Hiero-nymus Knicker» (1787) och »Rotkäppchen» (1788), dessutom oratorierna »Esther», »Isaak* och »Hiob». Ytterligare skrev D. en lång rad andra operor och oratorier, mässor och kantater, 12 orkestersymfonier över Ovidius’ Metamorfoser (1785), o. 100 andra symfonier, diver-timenti, kassationer och en stor mängd kammarmusik. Av hans hand föreligga dessutom ett par musikestetiska skrifter och en självbiografi (senast tr. i Reclams »Universal-Biblio-thek»). D:s verk ställdes snart i skuggan av Haydns och Mozarts, men såväl i den komiska operans som i symfoniens och kammarmusikens historia bilda de ett betydelsefullt led i utvecklingen mot den egentliga Wien-klassicis-men. Ett urval av hans orkesterverk utgavs 1899 i 10 bd. — Litt.: J. F. Arnold, »K. v. D.» (1810); C. Krebs, »Dittersdorfiana» (1900); K. Holl, »D:s Opern» (1913). E. A. Dittmann, Wilhelm, tysk politiker (f. 1874). D. var till yrket snickare men blev 1899 socialdemokratisk tidningsman, tillhörde 1912—18 riksdagen och var en av stiftarna av oavhängiga socialistiska partiet 1917. Han ansågs vara upphovsman till ett marinmyteri 1917 och dömdes för delaktighet i januari-oro-ligheterna 1918 till fängelsestraff men benådades i okt. s. å. D. tillhörde revolutionsrege-ringen 1918. Han motarbetade de oavhängigas anslutning till 3:e internationalen och föranledde därigenom partiets sprängning 1920. S. å. återinträdde D. i riksdagen, där han 1920—24 var vicepresident. Han arbetade hösten 1922 för sitt partis sammanslagning med det socialdemokratiska partiet. Inom detta intar han ss. partisekreterare en ledande ställning. [T. E-r.] Dittmer. 1) Joachim von D., ämbetsman (1681—1755), inträdde 1701 i kungl. kansliet vid fältarmén, som han följde till katastrofen i Ukraina, var sedan en tid i Moskva mycket anlitad av Piper vid dennes arbete för fångarna men skickades 1712 till Sibirien. Hemkommen' 1722, sändes han redan 1724 som sv. sändebud åter till Ryssland, där han stannade till 1738, då han blev landshövding i Nyslott och Kymmenegårds län. Avsked 1741. D. adlades 1727 med namnet von D. P. S. 2) Herman D., den föregåendes bror, krigare (1683—1760), 1704 kaptenlöjtnant vid garnisonsreg. i Narva, fången vid stadens fall s. å., återkom först 1722, då han fick majors rang. 1735 kapten vid Östgöta inf.-reg., användes D. 1739 på gr. av sin kunskap i ryska i spionuppdrag vid finska gränsen. P. S. Dittografi' (till grek. ditto's, dubbel, och grafein, skriva), skrivfel, som består i felaktig upprepning av en bokstav, en stavelse o. s. v. Ditymo'Idijodi'd, farm., se A r i s t o 1. Dityra'mb (grek, dithg'rambos), grekisk dikt — 469 — — 470 —