DJIDDA sid. som, född innan fadern blivit sultan, vore att anse som enskild mans son. Ehuru D. för sina lysande egenskaper gynnades av folket i rikets asiatiska delar och där även utropades till sultan 1481, nödgades han två gånger fly för broderns övermakt, första gången till Egypten, andra gången till Rhodos, som då innehades av johanniterriddarne, vilkas stormästare, P. d’Aubusson, dock skändligen svek honom och förde honom mot en ersättning från sultanen av 45,000 dukater pr år till fängsligt förvar i Frankrike. Dessutom tillnarrade sig riddarna under falska förevändningar en större summa av den inspärrades familj i Kairo. Påven Innocentius VIII lyckades 1489 få D. utlämnad till sig, men då Alexander VI 1492 uppsteg på påvestolen, började ett nytt köpslående om den olycklige prinsen, för vilkens förflyttande till en annan värld sultanen erbjöd sig att betala 300,000 dukater i ett för allt. Nu trädde dock Karl VIII av Frankrike emellan och tvingade påven att utlämna D., vilken så i konungens följe avreste till Neapel, där han emellertid dog i en svår febersjukdom 1495. Stoftet fördes sedan under hedersbetygelser till Brussa. G. Rqt. el-Djem, by i Tunisien, 71 km. s. om Kai-rouan, på ruinerna av den romerska kolonien Thysdrus. — D., en viktig knutpunkt för vägarna, intogs under krigen på Cæsars tid och blomstrade under 2:a årh. e. Kr. upp till en glänsande provinsstad, som smyckades med bl. a. den näst största romerska amfiteatern, trol. uppförd under Gordianus, som utropades till kejsare i Thysdrus, termer o. s. v. Ruinerna, som synas vida omkring, ha utgrävts av fransmännen. N. V. Djemali (Jamäll), diktarnamn för en till sitt verkliga namn obekant persisk skald från början av 1400-talet. D. tillhörde Nizamis (se denne) efterföljare inom den episka poesien. Hans episka produktion omfattar diktverken »Haft Aurang» (»Stora björnen», 1417), »Mihr u nigar» (»Kärlek och skönhet», 1402) och »Mahzun u mahbub» (»Den försmådde och den älskade», 1411), samtliga omdiktningar av inom den persiska epiken traditionella motiv. Till den mystiska poesien hör »Tuhfat ul-abrar» (»De frommes skänk»), likaledes helt hållen i traditionell stil. C. F. Djemal pascha, A h m e d, turkisk militär och politiker (1873 el. 75—1922), inträdde tidigt i armén och blev 1908 överstelöjtnant. Under tjänstgöring i Saloniki slöt han sig till det ungturkiska partiet och blev en av dess främste män. 1911 blev D. generalguvernör i Bagdad, 1912 fördelningschef under kriget mot Bulgarien och senare militärguvernör i Konstanti- nopel, 1913 minister för de offentliga arbetena och 1914 marinminister. D:s starka franska sympatier ledde till oenighet med Enver pascha, och vid Turkiets inträde i världskriget placerades D. ss. chef för 4:e armén i Syrien. Här sökte han i nov. 1914, jan. 1915 och aug. 1916 framtränga mot Suezkanalen, men utan framgång. Däremot tillbakakastade han engelsmännen i striderna vid Gaza 2s/3 och 17/4—19/4 1917. I dec. s. å. återvände D. till Konstantinopel ss. marinminister men måste efter ungturkarnas sammanbrott 1918 fly till Tyskland och dömdes 1919 in contuma'ciam till döden. Han verkade sedan ss. militär rådgivare åt emiren av Afganistan och mördades 1922 i Tiflis. Han har utgivit »Memories of a Turkish statesman 1913—1919» (1922). E. Bz. Djengir khodja, ledare av en 1816 från Kokand och Taschkent utgående invasionshär i östturkestan i avsikt att återupprätta det av den kinesiske generalen Chao-hui 1759 störtade khodjaväldet. D. utrotade därvid alla kineser i s. delen av Tarimbäckenet men blev slutl. själv tillfångatagen och styckades levande på kejsaren Tao-Kuangs befallning 1825. Först 1847 lyckades Kina för en kort tid återställa sitt välde i det förödda lydlandet. G. Rqt. Djengis-kan, mongolisk erövrare, se D j i n-g i s-k a n. Djenné, stad i Franska Sudan, 370 km. s. v. om Timbuktu, n. om Nigers biflod Bani; 5,450 inv. (1927). Viktig handelsplats. P. Ln. Djerba, tunisisk ö i Lilla Syrten, skild från Nordafrikas kust av ett endast 2,5 km. brett sund; 1,050 kvkm.; o. 50,000 inv., mest berber. Tack vare milt klimat och borrade brunnar är D. mycket fruktbar. Förutom åkerbruk förekommer även någon industri (vävnader) och fiske. Huvudstad är Houmt Souk. O. Ts. Djerid, geogr., se C h o 11 e 1-D j e r i d. Djezi're, se D j a z i r a. Djibouti [-bo'-], D j i b u t i, huvudstad i franska Somaliland, vid Adenviken; 8,366 inv. (1921). D. är betydelsefullt ss. ändpunkt för Abessiniens enda järnväg (från Addis Abeba) och därmed den hamn, som förmedlar nästan all trafik mellan Abessinien och den övriga världen. J. F. Djidda, D j i d a, D j e d d a(h), stad i Hidjaz, Arabien, vid kusten av Röda havet, hamnstad till Mekka och förenat med denna stad genom järnväg (Damaskus—Hidjaz-banans sydligaste del). Sedan gammalt går en stor del av pil-grimstrafiken till Mekka över D. Hamnen är rymlig och skyddad men inseglingen besvärlig på gr. av korallrev. Staden, som har o. 30,000 inv., bedriver livlig handel. Importen värderas till 35 mill. sv. kr. årl. och utgöres av spann- — 485 — — 486 —