DJUPVIKEN slipas och användas 5 å 6 gångar, innan dess tjocklek så mycket minskats, att det kan inverka. På galvanisk väg bringas då åter cylinderns kopparbeläggning till erforderlig tjocklek. D. användes mest för illustrerade tidskr. i större uppl. (t. ex. »Veckojournalen»). — Som d:s egentlige uppfinnare anses österrikaren Karl Klietsch, som i början av 1890-talet i England bildade Rembrandt Intaglio Itd. co., vars metoder dock strängt hemlighöllos. Först 1910 kunde d:r Mertens i Tyskland, som på egna vägar och tidvis i samarbete med E. Rolff löst problemet, framlägga d:s teori och praktiska utförande för offentligheten. Jfr Fotogravyr. J. K. Djupviken, municipalsamhälle i Holmsunds s:n, Västerbottens län, vid Ume älvs v. mynning; 0,i4 kvkm.; 576 inv. (1930). Hamnplats. Taxeringsvärde å bevillningspliktig fast egendom 719,500 kr., bevillningstaxerad inkomst 467,110 kr. (1929). I.M-g. Djur (sannolikt till indoeur. roten dheues, andas, trol. besläktat med best, lat. be'stia; jfr lat. a'nimal, djur, till an-, andas, i lat. a'nima, ande, själ, och sv. andas). Sedan gammalt har man skilt de levande varelserna i två stora riken, växt- och djurriket. Då det gäller de högre regionerna inom växt- och djurvärlden, föreligga med hänsyn till såväl den yttre morfologien som den inre byggnaden så stora avvikelser, att det icke är någon svårighet att avgöra, vilka former som äro växter el. djur; annorlunda ställer det sig i fråga om de encelliga, lägre formerna. Här lämnar oss varken den yttre el. den inre byggnaden någon säker hållpunkt, och någon skarp gräns kan icke heller dragas mellan växt- och djurriket. Den viktigaste olikheten ligger i ämnesomsättningen (se d. o.). Vad först de assimilatoriska processer-n a angår, så äga djuren icke förmåga att ur enbart oorganiska föreningar bilda organisk substans. De måste alltid ha tillgång till ägg-vite- el. äggviteartade ämnen, under det att de a u t o t r o f a (se d. o.) växterna äga förmåga att direkt ur den oorganiska naturen hämta näring. Under inverkan av solljuset bilda de ur kolsyra och vatten stärkelse (se Assimilation, sp. 580) och ur kvävehaltiga oorganiska föreningar äggviteämnen. De heterotrofa växterna, som sakna klorofyll, kunna visserligen icke tillgodogöra sig kolet i kolsyran utan äro för detta ändamål liksom djuren hänvisade till organiska ämnen men ha dock i allm. förmåga att hämta kvävet ant. ss. fritt ur luften (t. ex. baljväxtbakterierna, se Bakterier) el. ur oorganiska föreningar (nitrater, nitriter el. ammoniak), för att där med bereda äggviteämnen. Emellertid förekomma också sådana heterotrofa former (vissa svampar och uteslutande parasitiskt levande bakterier), som även beträffande sitt kvävebehov äro hänvisade till organiska ämnen (äggvite- el. äggviteartade föreningar, resp, aminosyror m. m.) och som sålunda i sin ämnesomsättning visa likhet med djuren. — Bortsett från dessa assimilatoriska processer föreligger också en viktig olikhet i det d i s s i m i-latoriska förloppet i ämnesomsättningen. Hos de flesta växter utskiljas icke de kvävehaltiga dissimilationsprodukterna utan ingå åter i de assimilatoriska processerna och tillgodogöras av växten. Detta äger ej rum hos djuren. De vid dissimilationen bildade kvävehaltiga produkterna utsöndras hos dem i form av hippursyra, urinämne och urinsyra m. m. Hos vissa svampar, som hämta hela sitt kol-och kvävebehov från äggviteämnen, resp, aminosyror, försiggår dock en utsöndring av en del kväve i form av ammoniak, och de överensstämma sålunda häri i viss mån med djuren. På gr. av djurens oförmåga att på syntetisk väg ur oorganiska föreningar bilda de organiska ämnen, som äro nödvändiga för livet, är djurriket i sin helhet beroende av de autotrofa växterna, ty det är på den av dem uppbyggda organiska substansen, som djurriket i sista hand lever. — Det är sålunda icke möjligt att uppdraga någon skarp gräns mellan växterna och djuren. På gr. härav hänföres också en hel grupp encelliga organismer, de s. k. flagellaterna, gisseldjuren, av vissa forskare till växterna (algerna, se d. o.) och av andra till djuren (se Djurriket). H. W. Ur S,7. F:s bildarkiv Från Djura i Dalarne. Djura, församling i Leksands s:n, Kopparbergs län, omfattar socknens s. v. del; 1,093 inv. (1930). — Pastorat: Leksand och D., Leksands kontrakt, Västerås stift. J. C. — 499 — — 500 —