DOMINIKANSKA REPUBLIKEN stort sett utan motståndskraft. Inom den katolska världen trängdes den helt i skymundan av jesuiterna. Strävandena att reorganisera den och återställa ordensregeln i sin ursprungliga stränghet ledde blott till bildandet av självständiga, mindre kongregationer (viktigast den 1636 av A. Le Quieu grundade Heliga sakramentets kongregation). Den franska revolutionen och sekularisationerna i Tyskland i början av 1800-talet berövade den dess flesta kloster. I senare tid har emellertid d. i viss mån upplevat en renässans genom den av or-densgeneralen Jandel (d. 1872) åvägabragta försoningen med jesuitorden och genom det beskydd, den åtnjutit framför allt av Leo XIII; den har också med iver återupptagit de vetenskapliga studierna och missionsarbetet. D. räknar nu närmare 400 kloster med o. 4,000 medl. Ordensdräkten är vit underklädnad och däröver en svart mantel med kapuschong, därav benämningen svartbröder. Även en kvinnlig gren av orden existerar allt sedan stiftarens dagar, likaså ett till orden anslutet lekmannasamfund, de s. k. t e r t i a r i-e r n a. Även i de skandinaviska länderna vann d. stor utbredning. Redan 1222 fick Lund ett dominikankloster, ej långt därefter Sigtuna och småningom många andra städer i Sverige, Danmark och Norge. De nordiska länderna bildade en särsk. ordensprovins, Dacia, och flera provinskapitel äro kända. — Litt.: M. Heimbucher, »Die Orden und Kongregationen der katholi-schen Kirche», 1 (1896); J. Quétif & J. Echard, »Scriptores ordinis prædicatorum» (1719—21, 2 ed. 1910 ff.); »Handlingar rörande domini-kanerpro vinsen Dacia» utg. av K. H. Karlsson (i »Hist. handlingar», 18, 1901); C. G. U. Silf-verstolpe, »De sv. klostren före klostret i Vadstena» (i »Hist. tidskr.», 22, 1902). R. H-m. Dominika'nska republiken, spa. Republica Dominicana el. Santo Domingo, upptager utom mindre öar ö. och större delen av Haiti i Västindien; 48,577 kvkm.; 897,405 inv. (1921; beräknad folkmängd 1927 1,022,485). Om fy-sisk-geografiska förhållanden se Haiti. Nära hälften av befolkningen utgöres av en blandras av européer, negrer och indianer, medan återstoden består av till lika antal uppgående kreo-ler och negrer. I huvudstaden Santo Domingo bo dessutom turkiska och syriska affärsmän. Inv., som huvudsaki. äro romerska katoliker, tala en spansk dialekt. Åkerbruket är den viktigaste näringsgrenen. I Vega Real, den stora depression, som genomflytes av Yaque del Norte och Rio Yuna, odlas särsk. tobak, kakao och bananer. På s. Haiti är sockerröret den mest betydande kulturväxten. På strandterrasserna i prov. Pacificador och El Seybo ger denna växt rikare skördar än annorstädes i Västindien. Längre i v. blir klimatet torrare. I trakten av floden Yaque del Sur ha nordamerikanare påbörjat konstbevattning. Avsaknaden av järnvägar har fördröjt åkerbrukets utveckling i s. Bergen, som skilja de 2 befolkningscentra i n. och i s., äro beväxta med nästan orörda skogar. Något koppar brytes vid San Cristobal, och petroleum har anträffats vid Azua. Värdet av D. r:s export uppgick 1928 till 28,7 mill. $. De viktigaste exportländerna voro Storbritannien (45 % av totalexporten) och U. S. A. Socker utgjorde nära 62 % av hela exporten. Dessutom utföras kakao, kaffe och tobak. Värdet av importen uppgick 1928 till 26,8 mill. $, varav 61 % från U. S. A. De viktigaste importvarorna voro bomullsvaror, ris, maskiner och petroleum. 1927 hade järnvägarna en längd av 252 km. och plantagebanorna 750 km. Huvudstad är Santo Domingo (30,947 inv. 1921). G.N. Historia. 1795—1806 förenat med v. Haiti (se d. o.), 1806—21 spanskt, 1822—43 åter förenat med v. Haiti, gjorde sig D. r. 1843 fri, valde boskapsägaren Santana till president och förklarade sig 1844 genom en ny författning ss. självständig republik. P. Santana och B. Bäez regerade ss. presidenter till 1861, då republiken på folkets önskan åter förenades med Spanien. Spanjorerna måste emellertid 1865 utrymma ön. Men republiken fick föga ro under de ända till senaste tider pågående stridigheterna vid presidentval. På gr. av den finansiella misshushållningen och inför faran av europeisk intervention ingrep U. S. A. 1905—07 och beviljade två lån men ställde D. r. under uppsikt, till dess alla förbindelser inlösts. En revolution 1916 följdes av en nordamerikansk intervention i D. r.; landet ställdes under U. S. A:s militära uppsikt intill 1924. [B.] Författning. Den nya, reviderade författningen är av 13/b 1924. Presidenten utses av folket genom medelbara val; numera väljes även en v. president. Folkrepresentationen består av 2 kamrar, senaten och deputeradekammaren, båda direkt folkvalda för 6 år. Senaten har 12 led. (1 för varje prov.), deputeradekammaren i verkligheten 24, fastän författningen föreskriver något högre tal. Presidenten, som är den egentliga maktfaktorn inom republiken, utnämner 7 inför honom ansvariga ministrar. Provinsguvernörerna väljas av folket. J. E. N. Vapen och flagga. Vapnet är en av silverkors i blått och rött fyrdelad sköld (fälten 1 och 4 blå, 2 och 3 röda), å vars mitt 4 landets flaggor draperats, 2 åt varje håll; ovanpå dem en uppslagen bibel; ovanför denna å silverkorsets arm ett kors i guld. Vapnet omgives av en lagergren till h. och en palmgren till v. På — 593 — — 594 —