DONNER nans mästerverk »Amants» (1895), där han redan med stor säkerhet rör sig på sitt specialgebit: erotiken i de högsta Pariskretsarna. Bland hans senare dramer må nämnas »La douloureuse» (1897), »L’autre danger» (1902), komedien »La bascule» (1901), det sociala idédramat »Le retour de Jérusalem» (1904) samt versdramat »Le ménage de Molière» (1909). D., som 1907 invaldes i Franska akad., är en den lätta dialogens mästare, fin och kvick, också när han — vilket icke är sällsynt i hans produktion — behandlar ganska vågade ämnen. Hj. G. Do'nndorf, Adolf von, tysk bildhuggare (1835—1916), utbildades i Weimar och Dresden, där han efter Rietschels död fullbordade det stora Luthermonumentet för Worms, blev 1877 prof, vid konstskolan i Stuttgart, utförde med skicklighet en mängd porträttstatyer och byster, t. ex. Corneliusmonumentet i Düsseldorf, Lutherstatyn i Eisenach samt — bland hans sista arbeten — kejsar Vilhelm I:s ryttarstaty i Heidelberg. I Weimar äro hans modeller nu samlade till ett D.-museum. E. W. Donne [dån], John, engelsk diktare (1573 —1631), skrev i sin ungdom satirer och kärlekslyrik av utomordentlig skönhet, sedermera även religiösa dikter, präglade av djupsinne och en mystiskt betonad fromhet men ofta dunkla och svårfatt-liga. D. är huvudmannen för den s. k. »metafysiska skolan» i engelsk litteratur. Han var även sin tids främste and lige vältalare och har utgivit predikningar (t. ex. *Death’s duel») och teologiska arbeten (bl. a. den mot katolicismen riktade »Pseudo-martyr»). Hans samlade dikter utkommo efter hans död i ett stort antal uppl. (1633, 1635 etc.); standarduppl. av H. J. C. Grierson (2 bd, 1912). Olika samlingar av D:s predikningar utkommo under och efter hans livstid (bl. a. »LXXX sermons», 1640, med biografi av I. Walton), men ingen komplett uppl. av hans prosaarbeten föreligger. — Litt: E. Gosse, »Life and letters of J. D.» (2 bd, 1899). A. Km. Do'nner, finländsk släkt. 1) Otto D., språkforskare och politiker (1835—1909), fil. d:r 1864, prof, i sanskrit och jämförande språkforskning i Helsingfors 1875, senator 1905—08. D:s vetenskapliga verksamhet föll till en början inom indologiens om- råde, men redan hans doktorsavh., »Indernas föreställningar om verldsskapelsen, jemförda med finnarnes», vittnar om det intresse för de finsk-ugriska folkens forntid, som kom att bli avgörande för hans forskargärning. Som finsk-ugrisk språkforskare framträdde D. 1865 med avh. »Das Personalpronomen in den al-taischen Sprachen. I. Die finnischen Sprachen». Bland hans övriga arbeten på detta område må nämnas »Die ge-genseitige Verwandt- schaft der finnisch-ugrischen Sprachen» (i »Acta societatis scientiarum fennicæ», 11, 1880), där han gentemot J. Budenz (se denne) förfäktar lapskans nära släktskap med de östersjöfinska språken. I skriften »Om finnarnes forna boningsplatser i Ryssland» (i »Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk», 24, 1875) tillämpar han den s. k. lingvistiska paleontologiens metoder. Hans »Vergleichendes Wörterbuch der finnisch-ugrischen Sprachen» (3 bd, 1874—88) är ett väsentligen förfelat arbete. — D. uttalade redan 1878 den numera allmänt antagna åsikten, att den finsk-ugriska stadieväxlingen (se d. o.) går tillbaka på det uraliska urspråket.— Även på den finska mytologiens och folkdiktsforskningens område har D:s verksamhet varit av betydelse. »Lieder der Lappen» (1876) innehåller framför allt uppteckningar efter Anders Fjellner (se denne). Det var på D:s tillskyndan, som Finsk-ugriska sällskapet stiftades 1883, och D. var ända från början dess ledande kraft. D:s intresse för de altaiska folken och språken kan spåras i flere av honom understödda el. på hans förslag igångsatta vetenskapliga exp. till Centralasien; han tog också kraftig del i offentliggörandet och bearbetandet av dessas resultat (»Inscriptions de ITénissei», 1892, »Wörter-verzeichnis zu den Inscriptions de ITénissei», 1892; jfr Orkhon-inskrifterna). — D:s vetenskapliga författarskap vittnar om stor mångsidighet och uppslagsrikedom. För vetenskapen har han dock betytt ännu mer som till-skyndare och organisatör än som aktiv forskare. — I det offentliga livet började D. redan på 1860-talet taga del, först som tidningsman, sedermera som led. av lantdagen och som senator. Han utgav även åtskilliga skrifter i juridiska och politiska ämnen. Till språket svensk, hörde D. i politiskt avseende till de moderat finsksinnade. Bj. C. — 633 — — 634 —