DOP Do'nnerwetter (ty.), eg. »åskväder», men brukat som svordom; jfr sv. »blixt och dunder», fra. tonnerre. Donop, Simon Henrik von, dansk militär (d. 1727), deltog redan i skånska kriget och därpå i det stora nordiska kriget, där han med berömmelse tjänstgjorde under fälttågen i Nordtyskland 1711—16, till slut som generalmajor. 1723 blev han amtman över Ant-vorskov och Korsör Amt. P. S. Do-notbing-party [dö-ne't>ig-päti], se C o n-stitutional union party. Don Quijote [dår)kifå't el. dån-; spa. öån kizå'tä], även, med äldre spansk stavning, Don Q u i x o t e (spa., av don, herre, och quijote, benskena), hjälten i den berömda romanen av Cervantes (se denne); i överförd användning: överspänd idealist, som söker utföra det omöjliga; verklighetsfrämmande fantast. — D o n-quijoteri, om läggning hos el. handling, strävan av en D. Q. E. H. Don Ranu'do, den utarmade, adelshögfärdige hjälten i Holbergs till Spanien förlagda komedi »Don Ranudo de Colibrados», där förnamnet är en omkastning av bokstäverna i »O du nar» (narr); i överförd användning: person som uppträder som D. R. E. H. Donska kosackernas land, förr guv. i Syd-ryssland, ingår numera till största delen i sovjetryska området Nordkaukasien (se d. o.). Donsö, municipalsamhälle och fiskeläge i Göteborgs s. skärgård, Styrsö s:n, Askims hd, Göteborgs och Bohus län; 1,62 kvkm.; 832 inv. (1930). Taxeringsvärde å fastighetsskattepliktig fastighet 838,200 kr., till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst 542,980 kr. (1929). J. C. Dont, Jakob, österrikisk violinist och tonsättare (1815—88), lärjunge av Böhm och G. Hellmesberger, blev 1834 medl. av hovkapellet i Wien och gjorde sig snart ett namn som violinpedagog. D. komponerade talrika verk för violin; betydande och av högt pedagogiskt värde är alltjämt hans samling violinetyder, »Gra-dus ad Parnassum». H. M. Dont [då] (förkortat dt), fransk börsterm, eg. d. prime, varav premie. Termen användes i premieaffär (se d. o.) i samband med priset el. kursen, varav premien är en del. Premien markeras på följande sätt: 50 Crédit Lyonnais å 3,200 dt 20 el. 50 Crédit Lyonnais å 3,200/20. O. L. Doomesdaybook [dö'mzdelbok], se D o m e s-d a y b o o k. Doompalm, se Hyphæ n e. Doon de Mayence [dåå' da majä's] (Mainz), är det namn, som de franska trubadurerna gåvo åt en imaginär stamfader för hjältar, som besjöngos ss. självständiga el. mot Karl den store upproriska vasaller. Man gav D. 12 söner, bland vilka Aimon, vars söner voro de berömda Quatre fils Aymon (die Haimonskin-der). Sångerna om alla dessa förrädiska vasaller bilda cykeln »La geste de Doon», innefattande även en spec. sång om D. i alexandri-ner och härstammande från slutet av 1200-talet. I denna skildras bl. a. en tvekamp mellan D. och Karl den store, vilka åtskiljas av en ängel. Överförd till Italien, har denna cykel vunnit stor popularitet under titeln »I Maganzesi» (»Mainzhjältarna»). J. V. Door [där], Anton, österrikisk pianist (1833 —1919), utbildad under bl. a. Czerny, pianolärare i Moskva och 1869—1901 prof, vid kon-servatoriet i Wien. D. gästade under sina konsertresor även Stockholm (första gången 1857), där hans kammarmusikaliska soaréer blevo av viss betydelse för musiklivet. G. M. Doorn [därn], by s. ö. om Utrecht, Nederländerna, sedan maj 1920 uppehållsort för exkej-sar Vilhelm II. Doornik [däT-], stad i Belgien, se T o u r-n a i. Dop, religiös renings- och invigningsakt, som förekommer även i utomkristna religioner. Det kristna d. förbereddes genom judendomens proselytdop, esséernas (se d. o.) och Johannes Döparens d., men kan icke direkt härledas ur dem. Redan i apostolisk tid grundade de kristna sitt d. på en anvisning av Kristus (Matt. 28:19, de s. k. instiftelseorden, vilka kunna ha fått sin form av evangelisten). Genom d. intages den döpte i församlingen med dess förmåner (särsk. förlåtelsen) och plikter; d. »i Jesu (el. treenighetens) namn» (dopformel) ställer honom i egendoms-och skyddsförhållande till denne. Paulus tolkar d. ss. grundläggningen av en mystisk personlig gemenskap med Kristus (Rom 6:4) och knyter därtill mottagandet av Kristi ande. Redan då började uppfattningen påverkas av de hellenistiska mysteriekulternas magiskt-sakramentala tänkesätt (t. ex. d. för döda; jfr nedan); liknande inflytelse spåras i dophandlingens utbyggande med nya liturgiska moment: fasta (se d. o.), exorcismer (se d. o.), abrenuntiation (se d. o.), handpåläggning, smörjning med olja, överräckande av ljus och salt m. m. Undervisningen före d. reglerades (se K a t e k u m e n) och en dopbekännelse utformades (se Apostoliska trosbekännelsen och Symbol). — D. utfördes från början genom neddoppning, helst i flod el. sjö, sedan i el. invid kyrkan (se B a p t i s t e ri u m). Neddoppningen utbyttes i Västerlandet under medeltiden emot begjut-ning. Från 2:a årh. förlädes d. gärna till vissa — 637 — — 638 —