DOSTOJEVSKIJ 1548) utförde han väggmålningar; han var även bildhuggare och gjorde utkast till dekorationer och tapeter. — Litt: H. Mendelsohn, »Das Werk der D » (1913). K. E. S. Dossier [dåsje'] el. d o s s i é (fra. dossier, till dos, rygg), samling handlingar el. aktstycken om viss person el. visst ärende. Dossköldpaddor utgöra ett slags övergångsformer mellan land- och vattensköldpaddor. De ha liksom kärrsköldpaddorna långa tår med skarpa klor men dåligt utvecklad simhud. Dossköldpaddan, Terrape'ne (CistiTdo) caroli'na, förekommer i ö. U. S. A. ibland mycket allmänt. Den lever på animaliska ämnen och visar sig oftare på torr än på fuktig mark; hålles ej sällan i fångenskap. B. H-m. Dosta, växtart, se Clinopodium. Dost Muhammed kan, emir av Afganistan (1788—1863), son till en hövding över Barak-zaiklanen, stod i gunst hos Afganistans härskare Mahmud schah men måste på gr. av en försyndelse mot en av dennes döttrar fly till Kaschmir. Återvändande härifrån, lyckades D. samla en här och 1818 tillfoga Mahmud ett avgörande nederlag, varpå Kabul intogs. D. var därefter faktiskt Afganistans herre; om hans växlande regeringstid, se Afganistan. I besittning av en betydande intelligens och en skrupelfri energi var D. en av sitt lands mest betydande personligheter, och han efterlämnade ett fast uppbyggt rike. C. F. Dostoje'vskij, F j o d o r Michajlovitj, rysk förf. (1821—81), f. i Moskva, där fadern var lasarettsläkare. Farfadern var präst och tillhörde en släkt av volhyniskt ursprung. Till utseendet var D. en typisk representant för den ostbaltiska rasens slaviska folkstam. (Att hans fädernesläkt på 1500-talet varit bosatt inom det litauiska furstendömet är för rasfrågan av helt ringa betydelse, enär detta rikes s. provinser aldrig haft någon verklig litauisk befolkning. Dessutom var D:s möderne moskovitiskt med ukrainskt inslag.) D. och hans 1 år äldre broder Michail uppfostrades först i en privatskola i Moskva, varifrån de av den relativt välställde fadern 1837 sändes till Petersburg för att uppfostras på statens bekostnad. D. intogs här i den militära ingenjörsskolan och blev till sin sorg skild från sin ömt avhållne äldre broder, som fick sin utbildning i Reval. Bägge bröderna hade tidigt fattats av brinnande intresse för litteraturen; särsk. beundrade de Pusjkins diktning. Ehuru uteslutande verksam ss. prosaskriftställare, behöll D. under hela sitt liv en varm hänförelse för poesi; av utländska skalder har särskilt Schil-ler övat starkt och långvarigt inflytande på honom. Efter att 1842 ha utnämnts till under löjtnant lämnade D. 1843 ingenjörsskolan och fick anställning i ingenjörsdep., men redan i slutet av 1844 tog han avsked från sin plats »på gr. av sjukdom». Verkliga orsaken var hans överhandtagande litterära intresse. Då han hade att förfoga över en del arvsmedel — hans alkoholistiske och sjukligt gnidige fader Fjodor Dostojevskij. hade 1839 mördats av några bland sina livegna —, föreföll det, som om han ss. privatman en tid skulle kunna ägna sig åt skriftställen på allvar. Bristande ekonomiskt sinne och allahanda pekuniära motigheter bragte honom emellertid snart in i ett osäkert bohemliv, och ända till åren strax före sin död hade D. att kämpa med evigt jäktande penningbekymmer, en omständighet, som menligt inverkade på utformningen av hans skrifter. 1845 hade D. författat sin första berättelse, en liten roman i brevform, »Arma människor» (senaste sv. övers. 1920), som väckte Nekrasovs och Gri-gorovitjs stora hänförelse och av dem i manuskript förelädes tidens ledande radikale kritiker Belinskij (se denne). Denne hälsade den unge förf, till detta lovande men konstnärligt föga mogna förstlingsverk med starkt beröm. Belinskijs inflytande på D. torde dock snarast ha verkat skadligt, helst den ryktbare kritikern före sin död (1848) plötsligt slog om i sin värdesättning och om D:s författarskap och person fällde hårda och för den unges ömtåliga — 665 — — 666 —