DRACHMANN trädande bardisan- el. hillebardbärare pläga kallas stånddrabanter. E.O.B. Drabbning, föråldrad benämning på sjöslag (se d. o.); kvarlever i sjömilitära kommandoord (hornsignaler), förberedelse till d., vilket innebär, att fartyget iordningställes för strid, båtar stuvas undan, räcken fällas, vattentäta dörrar stängas, ställning till d., då varje man ombord intar sin post enl. fördelning till strid. H. S-k. Draö [draö], geogr., se D u r a z z o. Drac [drak], alpflod i s. ö. Frankrike, vänsterbiflod till Isère, med vilken den förenar sig 4 km. s. om Grenoble; 150 km. lång. De talrika fallen äro delvis utbyggda. S. Dracæ'na, drakblodsträd, släkte av fam. liljeväxter, innefattande o. 40 arter i Gamla världens varmare delar, träd el. buskar med läderartade svärdformiga el. lansettlika blad, vitaktiga blommor i sammansatt klase och bärfrukt. Flera arter nå mäktiga dimensioner och en hög, om ock i regel överskattad ålder, ss. D. Draco på Kanarieöarna, »drak-blodsträdet på Teneriffa», intill 24 m. högt och försett med hundratals från den väldiga stamstocken utgående grenar, D. Cinna'bari på Sokotra och D. schiza'ntha på Somalikusten. Drakblodsträdet på Teneriffa. Den förstnämnda arten lämnar ett rött gummi-harts, kanariskt drakblod (se Drakblod), D. Cinnabari, det redan av Dioskurides beskrivna Kinnabari, drakblod från Sokotra. Flera arter odlas i tropikerna, en del även som rums-växter, varibland D. (Ale'tris) fragrans med välluktande blommor. Jfr Cordyline. O. Gz. Drachenfels [dragen-], bergstopp i Rhen-prov.,Tyskland, t. h. om Rhen, en av Sieben-gebirges sju trakyttoppar, 321 m. ö. h. D. krö-nes av en borgruin och är bekant för sin vackra utsikt över Rhendalen. Bergbana, den Drachenfels. första i Tyskland, (1,520 m. lång). Ett flertal sägner äro knutna till D.; hit förlägges bl. a. Siegfrieds strid med draken. S. Drachmann [dra'k-]. 1) Holger Henrik Her-holdt D., dansk diktare (1846—1908). D. var son till läkaren prof. A. G. D. Denne, som under D:s uppväxtår var karantänsläkare, tog ofta sonen med på flottans skepp och färder och bidrog därigenom att väcka hans kärlek till havet. Efter att 1865 ha tagit studentexamen ämnade D. bli målare; han skulle just börja arbeta vid konstakad., då fadern satte honom i tillfälle att företaga en resa till Skottland, Spanien och Sicilien. Som målare utvecklade han sig under följ, år i modern riktning, dyrkade den »breda penseln» och stod i opposition till akad. På en resa till London 1870 umgicks han med landsflyktiga kommunarder och engelska arbetare; samtidigt börjar hans författarskap med artiklar om dansk målarkonst i »Nyt dansk Maanedsskrift», och från 1872, då han kom under påverkan av de nya litterära strömningarna och tog starka intryck av Georg Brändes, ägnade han sig huvudsaki. åt litteraturen. 1869 hade han på Bornholm förlovat sig och ingått ett kortvarigt äktenskap, som ofta beröres i hans böcker (S:t Elena-visionen i »Venezia»; i »Forskrevet», 1:1. kap. 14). Efter skilsmässan 1874 företog han en resa genom Tyskland och Tyrolen till Italien. Det är efter denna, hans poesi når sin fulla självständighet. Han kom hem 1876 och bosatte sig i Nordsjälland, där han hade en pinsam och förnedrande erotisk upplevelse (jfr »Forskrevet», 1:3, kap. 15). Under dessa år kulminerar hans naturalistiska ungdomsdiktning, och D. stod nu som den yppersta poetiska representanten för det litterära och politiska vänsterpartiet. Men 1877—78 ägde en omsvängning rum. I »Derovre fra Grænsen» anslog D. nationella strängar, och i »Prinsessen og det halve Kongerige» tycktes han avlägsna sig från — 697 — — 698 —