DRESDEN stort värde äro särsk. hans kritiska undersökningar över de nordiska Carex-arterna. Bland andra D:s arbeten må nämnas hans viktiga »Flora excursoria hafniensis» (1838) och »Elementa phyllologiæ» (1840). 1841—42 var D. utg. av »Flora danica». O. Gz. Drejskiva, se D r e j a 2). Drente, D r e n t h e, en av Nederländernas n. ö. prov., vid tyska gränsen; 2,666 kvkm.; 221,603 inv. (1930). D. består huvudsaki. av Geest, en vågig, från s. v. till n. ö. sluttande moränplatå, klädd av hedar och torvmossar, av vilka en del ännu icke äro utdikade. I sänkorna (glaciala floddalar) finnes naturlig äng. Huvudnäringar äro åkerbruk (potatis och spannmål) och boskapsskötsel (får). Huvudstad är Assen (17,553 inv. 1930). Största stad är Emmen uppe på Geestplatån (40,625 inv. 1930). — D. utgjorde under medeltiden ett grevskap, vilket 1046 förlänades till biskoppen av Utrecht. 1522—36 under hertigen av Geldern, införlivades D. sistn. år med de habsburgska besittningarna. Under nederländska frihetskriget erövrades D. av de upproriska provinserna men erhöll först 1795 lika rättigheter med de övriga nederländska. J. F.; [B.] Dréolle [-åT], Jean Baptiste E r n e s t, fransk journalist och politiker (1829—87), invaldes ss. uppmärksammad politisk skribent och anhängare av Rouher i den lagstiftande församlingen 1869, tillhörde de ivrigaste förespråkarna för kriget med Preussen 1870 och var därefter, i sht ss. deputerad 1876—85, en av bonapartis-mens verksammaste målsmän. Th. Dre'panon (grek., skära), lat. Drepanum, namn på flera forntida orter, bl. a. en hamn (nu Trapani) på n. v. kusten av Sicilien, under första puniska kriget viktig flottbas för kartagerna, som här 250 f. Kr. besegrade en romersk eskader under Claudius Pulcher. [W. N.] Dresden, huvudstad i tyska fristaten Sachsen; 619,157 inv. (1925). D. är med en medelhöjd av 113 m. ö. h. beläget på ömse sidor om Elbe, ung. mitt i den kittelformiga utvidgning, som Elbedalen beskriver mellan Pirna i s. och Meissen i n., sedan floden lämnat Saxiska Schweiz. Stadens äldsta del, Altstadt, på flodens vänstra sida har uppstått omkr. ett brohuvud, vilket behärskade floden, där denna skars av den stora, längs Erzgebirges n. fot löpande urgamla trafikleden. Den andra epoken i D:s utveckling betecknas av att staden blev residens för Sachsens kurfurste (sedermera konung). Från denna period daterar sig uppkomsten av Neustadt på flodens h. (n.) sida. Slutl. blev D. efter 1830-talet en storstad genom uppkomsten av en livskraftig industri, till stor del betingad av närheten till de rika kolfälten vid Plauen. Under detta senaste 100-åriga utvecklingsskede har en krans av industriella förstäder uppvuxit, vilka nu sammansmält med den äldre staden, ss. Friedrichstadt, Seevor-stadt, Wilsdruffer Vorstadt, Pirnaische Vor-stadt och Südvorstadt utanför Altstadt samt Antonstadt, Albertstadt, Loschwitz och Blase-witz utanför Neustadt. De på Elbes båda sidor belägna stadsdelarna äro förbundna medels 5 broar, av vilka den äldsta är Augustusbrücke, från början av 1700-talet, ombyggd 1910. De gamla fästningsverken, som förr omgåvo Altstadt, ha numera fått lämna rum för breda ringvägar, Johannes Ring, Friedrichs Ring etc., belägna mellan den gamla staden och de nya stadsdelarna. Genom Altstadt stryker den förnämsta pulsådern, Schlosstrasse—Seestrasse— Pragerstrasse, i n.—s. riktning från Augustusbrücke till huvudstationen. Omkr. dess n. del äro samlade åtskilliga av D:s berömda praktbyggnader, det förra kungl. slottet, Prinzen-palast, Hofkirche och på andra sidan om den närbelägna Theater-Platz Opernhaus och Museum (tavelgalleriet) samt bakom detta Zwinger (naturhistoriskt museum). Neustadt är mera regelbundet byggt än Altstadt. Dess gator utstråla solfjäderformigt från den centralt belägna Albert-Platz. I denna stadsdel ligga på h. Elbestranden flera administrativa byggnader, ss. finansministeriet och huvudbyggnaden för de övriga dep. på ömse sidor om Carola-Platz. Bland stadens många och stora parker märkes främst Grosser Garten med en sommarteater, Rietschel Museum och ett antikvitetsmuseum. N. v. om denna park ligger Güntz-Platz med D:s stadion. S. om Grosser Garten är Zoolo-gischer Garten belägen. De yttre förstäderna och villakvarteren (förorterna Blasewitz och Loschwitz bestå till stor del av sådana) nå ända upp på kitteldalens branta sidor. Emedan dessa på alla håll omgiva dalslätten, är dennas klimat synnerligen milt. Utanför staden är terrängen därför översållad av odlingar med fruktträd och grönsaker. På de sydexponerade dalsidorna möter man t. o. m. talrika vinplanteringar. — D. äger många läroanstalter. Mycket känd är dess tekniska högsk. (o. 1,100 studenter de senaste åren), som kreerar doktorer i ingenjörsvetenskap. Här finnas vidare en vete-rinärhögsk., ett politiskt-ekonomiskt inst., ett musikkonservatorium och slutl. den berömda 1764 inrättade konstakad. Stadens teatrar, icke minst operan, äro sedan gammalt kända för sin höga konstnärliga nivå. — Till D:s starka utveckling har dess fördelaktiga läge bidragit. Detta har också till fullo utnyttjats. D. är nu knutpunkten för 2 viktiga järnvägslinjer, näml, den stora n —s. järnvägen Berlin—Prag—Wien — 741 — — 742 —