DREYER toniusaltare beställdes av honom 1522 för Burgkirche (nu i museet). Numera tillskrivas D. flera andra sirliga figurarbeten, betecknande för den sista gotiska stilfasen, därav några i de skandinaviska länderna. E. W. Dreyer [-al'-], Andreas, dansk sjömilitär (d. 1686), utmärkte sig som linjeskeppskapten vid flera tillfällen under skånska kriget, bl. a. vid Gotlands erövring, i slaget vid Öland och vid Ystads intagande 1676 och i slaget i Köge bukt 1677. 1679 lyckades han efter en het kamp verkställa ordern att sänka sitt skepp i s. inloppet till Kalmarsund för att därigenom spärra detta för svenskarna och utnämndes till belöning härför till schoutbynacht. P. S. Dreyer [-al'-], Christopher Vilhelm, dansk diplomat (1738—1810), auskultant i räntekammaren 1764, legationssekreterare i S:t Petersburg s. å., sändebud i Warszawa 1773, i London 1777, i Madrid 1784 och i Paris 1796 —1810. På sistnämnda post ådagalade D. stor diplomatisk skicklighet och sökte här — ehuru förgäves — att verka för Fredrik VI:s val till sv. tronföljare. D. var en av Danmarks dugligaste diplomater. B. Dreyer [-al'-], Dankwart Christian Magnus, dansk målare (1815—52), framträdde först med figurkompositioner men slog sig snart på landskapsmålning och utförde fint stämda bilder, särsk. från Fyn, t. ex. från sin hemstad Assens, Odense, Brandsö m. m. E. W. Dreyer [-al'-], Max, tysk förf. (f. 1862), var 1885—88 läroverkslärare men övergick sedermera till den frie litteratörens liv. D. började som naturalistisk dramatiker i Hauptmanns stil, ej utan en viss humor. Bland hans arbeten för scenen märkas »Drei» (1892), »Win-terschlaf» (1895), »Hans» (1898), »Der Probekandidat» (1899), »Das Tal des Lebens» (1903), »Die Siebzehnjährigen» (1904), »Der Unbestech-liche» (1918). D. har även skrivit realistiska noveller och romaner från sin nordtyska hembygd, t. ex. »Lautes und Leises» (1893), »Auf eigener Erde» (1911), »Die Siedler von Hohen-moor» (1922), »Das Gymnasium von Sankt Jürgen» (1925). A. Bd. Dreyfusaffären [dräfy's-], militär högför-räderiprocess i Frankrike 1894—1906 av djupt ingripande politisk betydelse. 15/i0 1894 arresterades den judiske generalstabsofficeren och artillerikaptenen Alfred Dreyfus (f. 1859) ss. misstänkt för att ha författat en till den tyske militärattachén i Paris adresserad förteckning över militära dokument (le bordereau) samt dömdes 22/i2 s. å. mot sitt nekande av en krigsrätt till degradering och livstids deportation (tillDjävuls-ön, där han vistades 1895—99) för högförräderi. Redan 1896 lyckades en f. d. kol lega till D., överstelöjtnanten vid generalstaben Picquart (se denne), komma över ett fragment av ett av den tyske militärattachén undankastat brevkoncept (det s. k. petit bleu), som bevisade, att den franske major Esterhazy (se denne) inlåtit sig i högförrädiska stämp-lingar, och gjorde det sannolikt, att han även var upphovsman till bordereaun. En vän till Esterhazy, överstelöjtnanten vid generalstaben Henry, lät emellertid 1896 offentliggöra ett brev från den italienske militärattachén i Paris, vilket syntes klart ådagalägga Dreyfus’ högförräderi, och Esterhazy, som 1897 ställts under Första sidan av L’Aurore med Emile Zolas öppna brev. — 752 — — 751 —